Livet från Idas håll

Jag tror på att ha många vänner, och att låta de vännerna ha olika funktioner, vilka man skulle ha svårt att klara sig utan. I dagsläget har jag många nära vänner som jag hoppas vet att de betyder något alldeles speciellt för mig, och som är väldigt viktiga i mitt liv. Jag har speciella vänner som jag vänder mig till i speciella syften, om något känns tungt eller jobbigt eller om jag är alldeles extra glad över någonting. När jag behöver er finns ni där.


Jag skulle kunna säga att Johan är min bästa vän. Min man, min själsfrände. Den jag har valt att leva resten av mitt liv tillsammans med. Jag skulle kunna säga att det är min andra hälft från gymnasiet, Nina, min fina gudsyster, som jag aldrig släpper taget om, för vi känner varandra utan och innan. Det skulle kunna vara min älskade sambo, min lilla kusin Hanna, närmare än vad vi kom varandra den där hösten när vi delade lägenhet och tankar kan man knappast komma. Det skulle kunna vara Emelie, min "bästis" från högstadiet, med vilken jag analyserar stort och smått och ofta går vilse i tankegångarna och livets stora frågor. Men det skulle också kunna vara min trygga Johan, som alltid har ett leende och lockar fram ett skratt hos mig. Martin, min lillebror, är ovärderlig och förstår mig just för att han själv är som jag. Jag har en storasyster som inte är det minsta som jag, men som ändå alltid ställer upp när hon kan. Jag har Maria här i Malmö, hon lär mig att stå på mig, och att tänka på mig själv.


Jag tror på att ha många vänner, och jag tror inte på att rangordna dem. Ni är fantastiska människor, med en alldeles speciell plats i mitt liv, och jag skulle inte vilja vara utan någon av er! Tack för att ni finns!