Dag 9 - Min tro
Ibland tänkte jag att jag skulle bli präst. Men var tveksam till min egentligen tro, så det föll på det. Men jag jobbade fem år i gamla kyrkan på Alnö, och den byggnaden har så speciella vibbar att den påverkar vem som helst. Speciellt de där regniga dagarna då kyrkan är helt mörk inuti, inte en människa är i närheten och det börjar knäppa och smälla uppe på läktarna. Fotsteg? Ibland kunde man undra.
Vad gäller min tro så tror jag lite på det mesta. Teologiskt är jag åt det kristna hållet, uppfostrad till protestant och skulle aldrig gå ur svenska kyrkan. Rent vidskepligt går jag inte under stegar, men lägger ganska ofta nycklarna på bordet. Jag dödar inte en spindel, men det har nog mer att göra med kladdet efterråt. Däremot är jag försiktig med vad jag uttalat och tar ofta i trä om jag säger något som skulle kunna jinxa.
För att sammanfatta lite fint, vad jag tror på är individens kompetens. Att bittra människor är de som inte vill medge att de har kontrollen över sitt eget liv. Som vill skylla på någon annan, på otur, på ändrade spelregler.
Du bestämmer hur du ska framleva ditt liv! Bara du. Jag säger inte att det är lätt, jag säger inte att man inte får svära, gråta, förbanna allt och alla. Gå igenom tuffa saker och hata det. Jag säger bara att på slutet av dagen måste man se framåt. Resa sig. Här är jag, men var vill jag vara? Hur ska jag komma dit?
Det är min tro.
