Till Sara

Min syster undrar var hon var när jag var med pappa och förslöste kor. Det ska jag berätta. Du. Låg. Och. Sov!

Jag lärde mig snabbt att undvika att sova för att hinna få lite uppmärksamhet från mina föräldrar. En gång Sara, låg du och sov medan jag snaskade glass i mammas och pappas säng (ont i halsen). En annan gång skedde den omtalade kalvförlossningen. Då sov du också. Hihihi.

Jag gick ofta upp på kvällarna, och hade man tur, ifall mamma var tillräckligt inne i nåt Tvprogram, så kunde man bli liggande i hennes knä och hon kanske till och med kliade en på ryggen om man skötte sina kort rätt. Och sen gällde det att fundera, analysera läget. Om man viskade (inte så högt att mamma märkte att man var där, men ändå så pass högt att det nådde fram) "mamma läs" så kanske hennes autopilot tog över och hon började läsa sub-texterna på programmet hon såg. Observera, programmet som sändes efter vår läggningstid! Men detta var alltså höjden av tur, man fick stanna i soffan, mamma kliade på ryggen, och sedan lyckades man dessutom få henne att börja läsa texten. Maximal tur, mycket ska sammanfalla för att ett sådant läge ska uppstå.

Alltså, kära syster, var du fel ute. Du var en duktig flicka, som bäddade din säng och gick och lade dig när mamma sa till. Du var dessutom enormt kvällstrött och somnade ofta tidigt. Jag höll mig vaken och fick vara med och förlösa kor.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0