Livet från Idas håll

Vi har haft en strid ström av besök sedan Liv föddes. Våra föräldrar. Vänner. Igår var Johans kompis Andrej här och fikade litegrann. Sedan följde Johan med honom och hans kompis ut på stan en vända. Andrej verkade mycket förvånad att Johan "hade lov" att gå ut... Men varför inte? Jag och Liv hade en underbar tjejkväll på tu man hand, storebror somnade redan innan gästerna hade gått, vid halv nio.

I torsdags kväll åkte ett annat besök hem. Min fina vän Musse, även känd som Nina, som varit här sedan i tisdags. Tre dagar fick vi, det var underbara dagar med Köpenhamn, fika, stan, fika, babykräks, luncher, promenader, massa sol... Det är en stor skillnad på att ha tre hela dagar att umgås, prata och vara, och att träffas nån gång varannan månad, ofta med alla barnen, ofta bara några timmar en eftermiddag. Vi hann beta oss igenom alla ämnen som känns som att de legat på is i två år. Det finns något visst mellan oss, ett behov av den andra personen. För vi har ju faktiskt vuxit upp, tagit steget från studenter till "vuxna" tillsammans.

Jag: Jag tror vi har blivit vuxna Nina. I tre dagar har vi gått på stan och varit i Köpenhamn och allt, men det enda vi i stort sett lagt pengar på är mat och fika. Vi har liksom inte shoppat eller nåt...
Nina: Har vi inte alltid varit så? Allt vi la pengar på på gymnasiet var ju mat, det är inte som att vi köpte massa kläder direkt...
Jag: Du har rätt, mat och kontantkort till mobilen, det var allt vårt studiebidrag gick till..