Hon som är som jag

Eftersom jag inte tränar idag eller imorgon fick jag ett infall och skulle platta håret. När jag sprayade i värmeskyddet tog jag den äldre flaskan, som jag alltid använde innan. Jag använder sällan den nu för jag tycker att det nya är bättre men blev det av någon anledning det här. Och doften... Snacka om att dofter kan väcka minnen till liv...

När jag bodde i Granlo klippte jag mig i en page. Och plattade håret varje dag i stort sett. Det var i samma veva som jag träffade Johan, var konstant snyggklädd och sminkad. Och jag bodde tillsammans med Hanna. Den här doften får mig att tänka på den tiden. På att bo med världens bästa, dejta världens bästa. En tid som på ett sätt var den bästa i mitt liv. På ett annat sätt den absolut värsta.

Men fokus på minnena. Lilla hjärtat, min fina Hanna. Idag har jag på mig de blå cheap mondayjeansen, tillsammans med min favorittröja. Omedvetet har jag valt kläder som även de är från den tiden. Vi hade så otroligt roligt, pratade långt in på nätterna, inredde balkongen med "turklyktor" från indiska, bytte kläder, skor, smycken. Lagade lite mat men åt desto mer nutella. När vi inte var med varandra hade vi kontakt över telefon, drömde hon en mardröm när jag var i skolan så ringde hon, fick jag fel i hjärnan och massa issuestankar så ringde jag. Behövde vi smakråd så ringde vi, var en av oss ute så ringde vi. Jag körde henne i Sofias lilla Nissan Micra, vi lyssnade på Britney Spears på hög volym, eller ännu hellre Kent. Mitt i en låt kunde hon säga: Det här stycket, jag tänker på när vi var på konserten i Eskilstuna, kravallstaket... Det var nog där allt började, hon och jag, roadtrip i Sverige.

Och nu... Även om vi inte hörs och pratar så ofta så är allt detsamma. Få betyder som hon gör. Hon får mig att slappna av, att hitta mig själv. Vi "leker". Skrattar massor. Hanna höll världens finaste tal på mitt bröllop, om att jag aldrig skulle sluta vara den jag är. Ett tal från den tiden. Och hon hjälper mig hålla fast vid den personen. Kentkonserten förra sommaren, när vi var på stan sist jag var hemma... Vi hittar alltid tillbaka! 

"En nystart, jag tänker nya tankar, men allt det där du föll för, finns fortfarande kvar. Allting har förändrats, men jag känner likadant"








Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0