Livet från Idas håll

Uppmärksamma läsare kanske minns attt vi hade ett dilemma gällande vår lilla tjej för någon månad sen. NU har alla bitar fallit på plats och jag tänkte uppdatera er om vad det gällde.

Jag hade sökt förskoleplats till Liv på Arvids avdelning Draken efter jul. Men för ett tag sedan sökte chefen på förskolan upp mig och berättade att det inte skulle finnas några platser då. Malmö Stad har extremt ont om förskoleplatser och har bland annat fått betala vite till vissa som fått vänta för länge.

Sen för några veckor sedan sökte hon upp mig igen och berättade att det hade blivit plats på Arvids avdelning efter sommaren. Ett barn hade tackat nej till plats och den platsen var vår ifall vi ville ha den. MEN, den var ledig i augusti, så det var då eller inte alls. Annars fick vi gott vänta till  nästa sommar, eller hoppas på att nån skulle flytta under terminen.

DET var vårt stora dilemma. Jag har ju snålat med föräldradagarna för att de skulle räcka ända till nästa år. De här funderingarna har jag gnuggat och nött och bollat, finns inte en människa här nere som inte fått lämna sin syn på saken. Jag har vägt plus och minus i timmar och timmar. Varannan dag har jag tänkt tacka nej och hoppas på turen, varannan dag har jag tänkt ta platsen trots allt.

Jag kanske skulle hålla på än om det hela inte avgjorts av ödet. Det kom ut en jobbannons på ett jobb som för mig kändes väldigt intressant. (Tydligen för många andra också för det hölls många intervjuer). Jobbet är på en skola mitt emot Arvids förskola, i en förskoleklass. Jag skickade in en ansökan, ringde och pratade lite med hon som rekryterade, var på intervju och väntade spänt... Tills... I förrgår. Då ringde hon upp och erbjöd mig jobbet, att starta upp en helt ny förskoleklass på Rörsjöskolan. Och det fick avgöra saken.

Jag har haft två tuffa veckor, när jag dels ångrat att jag sökt jobb över huvud taget för att jag vill fortsätta vara hemma med Liv, dels hoppats på jobbet för det känns som ett bra steg framåt för mig, en rolig erfarenhet och en spännande utmaning. Och nu är det över. Avgjort.

Och allt känns så bra och roligt och spännande. Jag ville inte att Liv skulle börja förskola förrän hon var närmre två. Det kom ett halvår för tidigt. Men vi tror att vi har mycket att vinna på att välja den här lösningen, som familj. Jag kommer att bolla det här mer, både förskolan och jobbet, i fler inlägg.

Men nu vet ni!