Kylan i benen

Nyss inkommen från en två timmars promenad med Emelie. Vi gick västra hamnen, runt där och tillbaka och nu är mina ben sådär härligt nedkylda i jeansen. Den känslan som när man inte kommer at bli varm mer idag. Jag har satt på en panna vatten och ska koka lite frärsk spenatravioli med ricottaost. Solen skiner in genom fönstret och Liv leker för sig själv på Arvids rum.

Kan inte tänka mig ett bättre humör än detta!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0