Det finns inget att säga
Idag kommer Arvid hem efter att ha varit borta i tio dagar. Det finns inte så mycket att säga om det. Om att han är borta. Om att han kommer hem. Om att livet har sina vändningar och att vi är duktiga på att anpassa oss. JAG är duktig på att anpassa mig. På att vara positiv och göra det bästa av allt.
I förrgår satt jag och Liv på en filt i trädgården. Vår granne Gabriel som är 7 år och Arvids bästa kompis kom ut till oss. Liv blev jätteglad att träffa honom och han lekte lite med henne. Sen satte han sig i solstolen bredvid mig. Han suckade lite, så tittade han på mig och sa "undra vad Arvid gör nu".
Så satt vi där tysta, sida vid sida, och saknade Arvid...
I förrgår satt jag och Liv på en filt i trädgården. Vår granne Gabriel som är 7 år och Arvids bästa kompis kom ut till oss. Liv blev jätteglad att träffa honom och han lekte lite med henne. Sen satte han sig i solstolen bredvid mig. Han suckade lite, så tittade han på mig och sa "undra vad Arvid gör nu".
Så satt vi där tysta, sida vid sida, och saknade Arvid...
Kommentarer
Postat av: Johanna
Jag väger 62 nu och vill ner till 55 för att jag räknar med att gå ner 3-4 kg när jag börjar äta kolhydrater igen.. men vi får se vad som händer. Längtar tills pollensäsongen är över iaf så att jag kan träna mer. Just nu går det inte så bra. Skulle väl dö i ett asmatiskt anfall eller nåt. :)
Trackback
