Livet från Idas håll

Så tråkig den här hösten har varit. Vi har varit väldigt drabbade på sjukdomsfronten, jag tror att nåt av barnen varit hängig de senaste sex veckorna. Det är så att man känner sig lite lätt kvävd när man konstant har ett gnälligt sjukt barn klängande på sig. Sist jag skrev hade vi ju drabbats av influensan, med frossa, feber och halsont. Precis när vi frisknat till var det dags för Arvids operation av polyper och halsmandlar. Det gick väl bra, men han var väldigt påverkad och hängig efteråt, en vecka var han hemma och de första dagarna åt han inte och hade väldigt ont.

 

Så denna vecka, då jag tänkte att nu äntligen ska alla vara tillbaka på fsk/skola, jag ska fylla år och komma igång med träningen och allt ska återgå till någon slags normalitet. En dag hann Liv gå på fsk, i tisdags, och då hade hon klagat över ont i magen. Samma kväll kräkte Vidar, och så Liv på natten. Dagen efter var min födelsedag, hela 27. Då kräkte jag. Oändligt mycket. Hela dagen.

 

Som tur var hade jag en väldigt fin vän på besök från Göteborg helgen och dagarna innan min födelsedag, precis innan vi blev sjuka igen. Mer sånt! För NU måste det vara slut med sjukor för oss, jag är ordentligt less och påfrestad av detta. Johan har varit bortrest hela hösten känns det som, och det tär på tålamodet när de små är hängiga. Jag är ju en väldigt glad och positiv person för det mesta men nu behöver jag fylla på med energi känner jag! Jag behöver positiva människor, paus från mammalunken, gyllene stunder i vardagen och mer tid med min försvunne man.