Ensamma dagar
Nu är sista dagen som gräsänka (gud vad fult namn) på ett tag. Mannen var borta måndag till lördag förra veckan och har varit resande tisdag till torsdag denna. Jag har egentligen inte så mycket emot ensamheten, det är bara när det blir så långa perioder som denna som det känns lite tradigt. Ja, i kombination med lite fogvärk och slitningar i diverse ligament då. Men jag har en man som älskar sitt jobb och jag älskar den mannen så det får liksom inte ta sån stor plats det där obekväma resandet. Det bara är som det är.
Annat som är som det är:
- Barnuppfostran, tänk att barnen på jobbet gör det jag säger bara jag tittar lite strängt på dem, medan mina egna hjärtegull *hosthost* inte alls visar den respekten. Det är så mycket lättare att vara pedagog på jobbet!
- Kroppen, eller känslorna inför densamme. Vi är inte riktigt överrens, bristen på träning gör nog sitt till, det var liksom vårt gemensamma intresse. Nu är den bara en stor klump som följer mig överallt.
- Nya byxor från Mamlicious som går sönder i dragkedjan första gången man använder dem.... Grrr
- "Vintern" - Igår 7 grader plus, regn sen sol, idag stormvarning, 6 grader plus och sen vårväder.
- Att vi spelar "himlen är oskyldigt blå" för barnen på jobbet och jag gråter inombords varje gång. Vart tog du vägen?
Kommentarer
Trackback
