Livet från Idas håll

Jag kanske skulle ta upp det här med bloggandet igen. Det var länge sen sist. Jag har massa nya saker på gång i mitt liv och kanske borde jag skriva om det för att få en översikt och strukturera. Bolla tankar med mig själv.

 

Vi har mer än en stor resa på gång i våra liv, den här lilla familjen som är min. Det är som en ketchupflaska (som Johan brukar säga om bensinmotorer), först kommer inget och sen kommer allt på en gång. Och kanske livet fungerar så. För att när nåt släpper eller byter form kanske andra saker också tar en ny riktning. Det finns säkert nåt namn på det där, nån teori av nåt slag.

 

I vårt fall har vi ägnat oss åt att ta ickebeslut de senaste åren. Ska vi flytta? Ska vi inte flytta? Ska vi söka nya jobb här nere? Ska vi titta på jobb i Sundsvall? Ska vi köpa en större lägenhet? Ska vi skriva in barnen på skolor/förskolor här eller i norrland? Och alltid avslutat med att vi får se, för det är ju omöjligt att fatta beslut när man inte vet vad man vill.

 

Vi vet kanske inte vad vi vill nu heller men framtiden har marcherat in och vi styr kosan dit den för oss. Det började med att jag blev gravid, inte alls spontant utan enligt vad vi ville (fast det gick väldigt fort!). I månadsskiftet maj/juni ska vår familj utökas med en femte medlem. I samband med graviditet kommer föräldraledighet, och i samma veva ser det ut som att vi kanske kan få bygga drömhuset i Sundsvall så småningom. Johans jobb kommer att omstruktureras till att de ska jobba hemifrån. Vilket skulle kunna betyda att han kan utgå ifrån Sundsvall. Arvid börjar skolan i augusti.

 

Det tycks som att mycket pekar i samma riktning, alla möjligheter finns och det börjar dessutom kännas som att vi är färdiga här. Redo att röra på oss.