Livet från Idas håll

Vaknade med en lätt bakiskänsla, fortfarande sminkad och med linserna i. Torr i munnen, lätt hjärtklappning - you name it! Flashback från att vara 18 och ha rumlat hem till granloholm med Nina efter nån utekväll (möjligen efter att först ha våldgästat lite på MAX). Enda skillnaden från då är väl nåt kilo extra och en jättemage. Ja, och att jag nu varken dansat eller druckit förstås... Det här med barnkalas kan ta knäcken på vem som helst!

 

Igår blev min stora kille sex (!) år, det är lätt overkligt. Speciellt eftersom jag själv fortfarande tror att jag är 24. Men vi hade stugan full och firade på traditionellt sätt med för mycket tårta och gäster i massor (kändes det som). 

 

Här kan man se storkillen i Sundsvallsnyheter. http://www.sn24.se/familj/fodelsedagar/caspian-larsson-0?page=1.

 

 

Ja snart är vi på resande fot. Det känns väldigt bra att kolla väderprognosen för Hurghada nästa vecka när det ligger uppemot en 27-29 grader varje dag. Speciellt när de hotar med mer minusgrader och snö här.

 

Ikväll packar jag för oss, kläder, kamera, solkräm och allt vi kan behöva. Det är lite overkligt att vi snart är på väg, speciellt med tanke på att resan nästan inte blev av. Nu blev det lagom dyrt, lagom långt och framför allt i lagom tid. Det kanske hade känts lite pirrigt att resa senare i graviditeten, nu kommer jag vara i vecka 30 ungefär när vi kommer hem.

 

Förresten är vi bara hemma i tre dagar innan vi beger oss på resande fot igen. Ett annat flyg men åt helt andra hållet, då vi åker till Sundsvall den 22 för att fira påsk. Kanske ses vi då!

 

Hon är ett solsken för det mesta, vår tjej. Men hon har ett humör som heter duga, och som bara visar sig mer och mer ju äldre hon blir. Kombinerat med en integritet jag knappt sett hos barn i hennes ålder får hon det svårt stundtals. Som idag, då hade hon nog det värsta utbrottet hittills.

 

Jag vet inte ens vad som utlöste det, tror det var frustration över att inte bli förstådd, som resulterade i att hon satt arg och skrek i sin barnstol. Eftersom hon inte ville ha nåt från nån så ville hon inte bli lyft ner, och heller inte komma i knät. Hon ville inte ha frukt och blev nästan hysterisk då Johan började skala en apelsin åt sig själv. Smånävarna hytte och gesterna var inte fina det vill jag lova. Jag lyfter in henne på hennes rum och då smällde hon igen dörren åt oss. Sen var det hopplöst att försöka hjälpa henne, jag försökte lämna fram en napp vilken hon kastade ut genom dörren för att sedan slänga igen den. Sedan gick hon till sängen och lade sig under lakanet och grät hjärtskärande. Snutten jag lade fram gick samma väg som nappen, täcket åkte på golvet. Vi försökte gå in både jag och Johan och prata med henne men det gick inte att nå fram och hon markerade tydligt att hon inte ville ha hjälp/sällskap.

 

Jag vet att vissa barn behöver få vara ifred när de blir såhär arga, och jag sa det till Johan också, men samtidigt vet jag själv hur det är att känna sådär. Helst ville jag bara krama om henne men jag försökte göra nån slags kombination av att visa att vi fanns där samtidigt som vi respekterade de gränser hon satte upp, och alltså väntade jag utanför. Till slut när hon lugnat sig lite lade jag mig bredvid henne, och när hon var ytterligare lite lugnare så pekade hon efter nappen och snutten och kröp upp på min arm. Där drack hon välling och sen var hon pigg att komma upp en liten stund till. Nu ligger hon och nattar med Johan och är vår glada goa lilla tjej igen.

 

Min lilla mini tonåring. Tro mig, jag har jobbat i förskola i flera år, haft hand om över hundra barn i min verksamhet och sett många med stor integritet och hett humör. Men Liv är 1 år och 8 månader.

Jag vet att det kan vara jobbigt att vara som hon, för hon är på många sett en kopia av mig. Många säger att deras barn har så hett humör och så vidare men uppvisningar som den här är nåt i särklass, jag vill bara häva utbrottet för jag vet hur kämpigt det blir för henne.

 

Om några år kanske jag kommer gå tillbaka till den här texten och läsa vad jag skrev om Liv och minnas att det var i den här åldern som hennes person verkligen kom fram. Min älskade tjej med så mycket känslor att de tar över ibland. Jag ska försöka finnas vid hennes sida i känslostormarna.