Livet från Idas håll

Jag minns att jag alltid skrev såna här uppdateringar på slutet med Liv. Men det har liksom inte blivit av den här gången. Kanske för att detta känns verkligen som den sista graviditeten, därför kommer jag inte vilja gå tillbaka och jämföra på samma sätt en andra gång... Eller bara för att jag inte haft tid. Bloggandet har ju varit lite sisådär med på sistone...

 

Men jag var alltså hos barnmorskan igår.

 

Viktuppgång: + ca 9 kilo (ca 1-2 kilo mer än med Liv)

Blodtryck: 100/60 (Lite högre än det varit tidigare, bm sa att hon var nöjd så länge det inte snurrade i mitt huvud)

Symfusmått: 35 (Med Liv blev det aldrig mer än ca 33, så definitivt större mage den här gången)

 

Bm hade också vid ett svagt tillfälle lovat att kolla hur landet låg där nere den här gången, så jag trixade till mig den utlovade kollen. Varning för den kräsmagade...

Baby är så gott som fixerad sa bm, mer fixerad än ruckbar. Hon kände huvudet och allt var moget och fint och lite öppet (öppet för fingret).

Allt det här låter ju som kanonnyheter.

 

Fast det är det inte. Är man omföderska kan man vara lite öppen i flera veckor, det gav egentligen inga nyheter alls...Min gissning är att vi får gå till minst bf, eftersom jag vet by fact att bf är fyra dagar före vi har gått full tid. Så nästa helg kanske vi blir trebarnsföräldrar. Blir det den första juni får jag väl döpa bebis till Irvana, för det är hennes födelsedag.