Livet från Idas håll

Gud så trött jag känner mig. Nätterna är egentligen ganska bra men det känns som att jag går runt som en zoombie. Jag tror det beror mycket på att jag fortfarande inte tränar. Trots mitt peppiga inlägg efter en endaste långpromenad... Efter det blev Liv sjuk i nästan två veckor, sedan åkte vi till Malmö. Jag behöver komma igång, min kropp skriker vid rörelse och jag tror jag drabbats av höftluxation... Allt liksom klickar och smärtar och känns inte som det ska.

 

Natten mot idag var nog bra, Vidar vaknade till vid ett som vanligt för påfyllning av mat, han hade då sovit sen 20.00 ungefär. Sedan sov han vidare till 06.30 nånting. Helt okej alltså. De stora sov utan att vakna och utan mardrömmar så man måste kalla det en bra natt. Mannen klev däremot upp nån gång vid fyra för att åka till Sthlm, så hans natt var nog lite... kortare...

 

Ensam mamma i dagarna tre, ska väl inte vara några problem med det, har liksom vant mig. Just nu höll jag egentligen på att städa upp här hemma medan Vidar sover sin förmiddagslur och vet faktiskt inte hur jag hamnade här vid datorn... Planen var att stryka och vattna blommor. Damsuga och ta undan slangen (centraldamsugare).

 

Allmänna tankar från mig som kanske inte roar någon men jag är så oinspirerad. Zombie var det! Om någon vill fixa designen på den här sogrligt uppdaterade bloggen så blir ni min föreviga vän.

 

Over and Out