Livet från Idas håll

Tråkigt var det här! Inte för att vi har harft lite att göra utan för att vi varit helt sjuka. Förra veckan skrev jag ju att jag var trött och hade ont i kroppen, men det som jag då tolkade som ett resultat av för lite träning och för mycket stillasittande visade sig sedan vara en riktig influensa som bröt ut tisdag kväll. Några timmar efter att Johan hade åkt till Italien...

 

Jag kan säga att det finns fördelar med att ha nära till familjen. När jag låg däckad med över 39 grader i feber och frossa och värk i hela kroppen så ställde mina föräldrar upp till 100% och hjälpte till. Arvid som var den som smittat oss fick åka till sin pappa resten av veckan då både jag och småbarnen hade feber. Vi följde exakt samma mönster som Arvid haft, med ett utbrott med rejält med feber och frossa, följt av halsont så man nästan dog och slutligen heshet och öm hals. Fyra dagar tog det, varav jag knappt kunde stå på benen de första två. Och jag blir nästan aldrig sjuk. Sist jag hade feber var 2006 då jag också åkte dit på en influensa innan Arvid föddes.

 

Så först till helgen hade vi hämtat oss, Johan kom hem på torsdag kväll och kunde lösa av min mamma och pappa, men vid det laget var jag redan tillbaka på fötterna och lagade mat och städade igen.

 

I helgen städade vi och fixade i ordning ännu mer här hemma, men inflyttningsfesten som skulle gå av stapeln på lördagen fick vi gott skjuta på, med tanke på att vi inte ville stå till svars för att smitta ner alla gäster med influensan. Sen var jag inte så pigg heller.

 

Och så lite mer tråkigheter... Arvid opererade polyperna och halsmandlarna i måndags, och har varit väldigt hängig sen dess. Han har alltid haft det tätt i näsan och snarkat och sovit med öppen mun, och eftersom det bara blivit värre med åren så beslöts det om operation så han ska få ut en ordentlig nattsömn. Jag har själv gjort det och många andra jag känner till, men jag har inte hört om att man har haft så ont efterråt. Det är först idag som Arvid ätit, och då bara en skål nudlar. Han kommer vara hemma resten av veckan, tack och lov är Liv iallafall tillbaka på förskolan igen så det är bara två barn hemma. Det går i ett kan man säga, då Liv varit hemma i tre veckor innan Arvid.

 

Jag har förresten bett fina Linnea hjälpa mig med en ny design här till bloggen så blir jag nog mer motiverad att uppdatera sen.