Livet från Idas håll

Så har det kanske blivit dags att skapa vardag och rutiner igen, så även börja blogga har jag tänkt. Tanken med den här bloggen när jag startade den var att de i Sundsvall skulle kunna följa med i vad som hände när vi bodde borta i Malmö. Nu är det omvänt, och de som jag lämnat kvar kan ta del av mina tankar och upplevelser på det här viset. Och alla andra som skulle kunna tänkas vara intresserade...

 

Jag har vänt och vridit på det här med skrivandet, på vad man vill skriva och inte och i vilken form. Jag tänker mig att det här blir ett forum för mer text och mindre bilder. Alla har ju instagram nu för tiden och finns det något tråkigare än att bara se samma bilder, i såväl bloggar som instagram? Så förhoppningsvis kommer här finnas texter om min vardag, tankar och händelser. Den som lever får se, det har ju varit några bloggfria månader nu och det kanske inte alls blir som jag tänkt med skrivandet framöver.

 

 

Det är dags igen för en massa andra saker också nu. Hösten har smygit sig på och jag ligger långt efter mina vanliga rutiner vid den här tidpunkten på året. Det här med formen till exempel. Jag vägrar säga vikten, för det är inte vikt som är i fokus. Den är tillbaka på samma som när Vidar blev till, men konditionen, formen på kroppen, musklerna... Vad hände? I samma stund som jag fick ett plus på testet slutade jag gymma. Jag vågade inte lyfta vikter och ha en bebis i magen, fånigt jag vet, men så var det. Foglossningar och allmän bekvämlighet gjorde att jag inte motionerade heller och kroppen mår därefter...

 

Så idag tvingade jag min trötta kropp med extrem sömnbrist ut på en långpromenad i rask takt. För några dagar sedan kom jag på den fiffiga idén att jag kan koppla in Arvids hörlurar i min mobil och få musik på så sätt. Sedan dess har jag lurat på att ta mig ut, och så idag hände det! Jag lämnade Liv klockan nio och tog sedan svängen mot Släda - över Smedsgården - via kyrkan och Alnövägen hem. Runkeeper visade på lite drygt åtta kilometer när jag var klar och ungefär en timme var jag ute, men då får man räkna med att jag lämnade Liv på den tiden också. Efter ett tag ute på vägarna slutar man längta hem och tankarna börjar sväva. Benen går av sig själva styrkta av musiken i lurarna och armarna skjuter envetet på vagnen som säkert väger en tio kilo i sig. Jag lyssnade på Imagine Dragons en stor del av vägen. Om ni inte har EP:n - Continued Silence tycker jag ni ska skaffa den genast. Min favorit är nog My Fault, men det brukar ju variera efter humör.

 

Så det är alltså dags att ta kontroll över vardagen igen. Peppa mig!

Just nu har jag sovit dåligt en period, ätit dålig (läs onyttigt), varit stressad och tidvid nedstämd. Jag saknar Malmö vareviga dag och till på köpet har Johan rest mycker så jag har varit ensam med de tre trollen och med flyttstök och vardagsgnäll. Självklart har det varit bra dagar, jag träffar vänner och äter lunch, chattar loss på Ica och gör utflykter med bilen, och framför allt älskar jag det nya huset! Det är som livet med andra ord, upp och ner.

 

Så kom an, låt se vad vi gör av återstoden av 2013!