Livet från Idas håll

Vi har haft liten sjukstuga här i dagarna. Liv vaknade med feber i förrgår, och har varit lite halvhängig sen dess. Inget värre än en vanlig förkylning men hon är trött och påverkad och har varit mig i hälarna konstant sen i söndags. Finns det nåt ljuvligare än nån som är för trött för att äta och för hängig för att sova och vill vara med hela tiden men inte riktigt orkar? Det är i såna här tillfällen jag är glad att det verkar kicka in nån slags extraenergi för småbarnsmammor, ungefär som när man inte har sovit på hela natten för att ungarna är sjuka och sen måste upp och byta lakan för att nån kräks... Ni vet vad jag menar, den energin. Man gör för att man måste och man orkar vara snäll och moderlig ändå för att man älskar.

 

Annars i dagarna läser jag Liza Marklunds nya och tänker på vilken upplyst och medveten tjej hon är. Det är både välskrivet och feministiskt, politiskt, korrekt och vasst. Det bästa tycker jag är vardagsskildringarna, jag ska skriva till Liza och be henne skriva en roman nån gång, som inte är deckare, och bara skildra en vardag för en familj. Ungefär som Katerina Janouch, fast... intelligent!

 

Det var en kort uppdatering från mig och den lilla sjuklingen, nu när jag via Instagram uppgett att jag bloggar igen känner jag mig nästan tvungen att få till några ord.