Livet från Idas håll

I helgen fyllde vår största kille sju år! Det känns som en milstolpe, sju år och skolbarn! Så mycket har hänt med min lilla pojke, som var min första stora kärlek och som vuxit upp från den där korta lilla pluttebebisen till en kille som läser, skriver, går själv till skolan och som älskar sagor och äventyr.

 

I år hade vi turen att ha födelsedagen på en söndag, så det blev kalas hela dagen! Kände mig lite som... en urvriden trasa fram emot kvällen, då vi haft ca 20 personer här och kalasat, både släkt och vänner. Gulligt var att grannpojken sett Arvid i tidningen och köpt en present till honom som han kom över med! Så söndag blev späckat med pannkakstårta beställd av födelsedagsbarnet (gissa vem som stekte närmare 30 pannkakor?) smörgåstårta, Williamstårta, sju sorters kakor, stor tacobuffé, prinsesstårta och ännu mer kakor... Nämnde jag att det var ett stort kalas? Med mycket att äta?

 

Ska se om jag kan lägga in lite bilder från kalaset sen så kan jag göra en tidslinje, 23/3 senaste 7 åren...

Vår minsta lilla kille sover inte alls bra om nätterna sen någon vecka tillbaka. Han har gått från att i stort sett sova hela nätter och sällan vakna och äta till att vakna varje timme mellan ca. 24-05 och gråta och vara orolig. Första delen av natten (han lägger sig sju) sover han lugnt och stilla men efter tolv drar det igång, för att sedan bli lugnare efter fyra-fem tiden. På den här vakna tiden kan han svepa upp till tre-fyra flaskor med välling utan problem, och det lugnar honom för stunden.

 

Ända till ca 8 månaders ålder, alltså 1½ månad sen sov han med oss större delen av natten. Jag såg ingen poäng i att "träna" eller tvinga honom att sova i sin säng när han sov bättre med oss och det inte störde oss. Men så märkte jag att det gick bättre och bättre att vyssa om honom i den egna sängen och nu sover han bara i sin egen säng. Enda nackdelen med det arrangermanget (förutom att jag saknar att snusa på honom ibland) är att det är en bit att gå mellan våra rum, och när man gör det upp till tio ggr på en natt känns det ännu längre!

 

Kanske är det framtänderna som spökar, de har tittat fram helt genom överkäken, eller så är det någon annan nattskräck (hjälper dock inte att ha honom i vår säng). Han äter otroligt dåligt på dagen också den här perioden, i stort sett bara gröt, så kanske det spelar in. Kanske borde jag inte ge honom flaska på natten för att han isåfall skulle äta mer på dagen. Men det har varit mycket förkylningar, han är inne i en utvecklingsfas där han bara står och balanserar hela tiden, han kryper längre och längre bort från oss och han kommunicerar genom tal nu (obegripligt dock). Det kan finnas tusen skäl till varför han inte sover bra just nu, och egentligen är jag inte intresserad. Jag försöker underlätta för honom så mycket jag kan och jag försöker tänka att detta är en så kort period av livet, det här är våra sista vaknätter, med vår sista bebis.

 

Jag kan sova när jag blir gammal (typ 30).

 

 

Ännu en helg kan läggas till handlingarna och imorgon tar en ny arbetsvecka sin början. Trist, jag skulle vilja ha en lång helg (läs: semester) där familjen verkligen hann med sig.

 

I helgen var Arvid hos sin pappa, där han är varannan helg, idag var de på uppstarten till fortsättningskursen på simskolan. Nu är det guldpingvinen som är i siktet, han blir väl som en fisk tillslut den där pojken. Jag gillar simskolan, det känns bra att han aktiverar sig och har något att göra, sen vet jag att simundervisningen i skolorna i dag är nästan obefintlig så det ger trygghet att han lär sig på riktigt.

 

Johan och jag blev nästintill barnlösa igårkväll. Då Arvid var borta passade Liv på att få lite egentid med mormor och morfar (hennes mamma kanske agerade pimp litegrann och fixade träffen), tjejen och den äldre generationen tog i alla fall med sig en påse lösviktsgodis från Ica och sov över ute i stugan hos morfarn. Vi som blev kvar fick roa oss bäst vi kunde och passade på att köpa en födelsedagspresent till syster Sara (barnens moster) och lagade trerätters för två (Vidar fick barngröt). Jag såg en jättebra film (the Aviator) med mannen snarkande intill.

 

Idag har vi promenerat, härligt väder tänkte jag, sedan frös jag nästintill ihjäl utan vantar och mössa. Efter lagoma sju kilometer åkte vi till min systers kalas där vi fick smörgåstårtelunch. Middag intogs hos svärföräldrarna och nu ska jag se Agenda på tv.

 

GUUUUUD VAD TRÅKIGT ATT LÄSA! Här finns inga reflektioner och tankar, bara massa ord om ingenting. Jag ska skriva bättre nån annan dag.

 

Over and Out

Nu för tiden har jag inte datorn framme. I stort sett aldrig, jag kollar mail och medier på mobilen ju, men några texter blir aldrig författade...

 

Vardagen är som vanligt. Jag städar och vårplockar, på en enda natt känns det som att våren tittade fram, nu rensar vi garage och gör i ordning lekstugan. Jag har också kommit på ett större inredningsprojekt inne, som innefattar att byta plats på rum, men det får vänta lite tills vi har mer tid och pengar. Som vanligt är också att Liv är sjuk, de har haft stora problem med magsjuka och rotavirus på hennes förskola och det verkar bita sig fast än. Hon är hemma med mig  och tar det lugnt, lär sig prata Thai med hjälp av barnkanaler och pusslar, spelar och lagar mat i lilla köket.

 

Helgerna nu för tiden är underbara, vi träffar vänner, gör i ordning hemma och framför allt hittar vi på saker med barnen. Jag ska se om jag får till nåt mer bloggande fram över, men nu har jag i alla fall tittat in och sagt att jag lever!