Samtal
Arvid: Jag går in i huset med dig
Arvid: Med dig i telefonen
Hihi. Vi "leker", jag i telefonen och Arvid på golvet. Fantastiskt sätt att tillbringa lunchrasten på! Nu räknar vi ner timmarna till jag får krama er alla igen.
Diggar lite PH
Nu ska jag packa, imorgon bär det av till stora staden! Nja, men kanske man kan få lite ordning på affärerna där iallafall. Seriös och duktig som jag är har jag betalat alla räkningar och bara det är ju alltid skönt.
Helgen är ganska fullspäckad måste jag säga. Ringde min gulliga mormor och bokade in att komma hem till henne och fixa hennes gardiner också. Lilla tanten har ju problem med blodtryck och allt möjligt och då måste hennes plikttrognaste barnbarn (det som lättast får dåligt samvete) göra en insats. Min snälla, gulliga mormor sa att det väl fanns roligare saker för mig att göra, men jag framhärdade i att jag tycker om att hjälpa min mormor. Och det är faktiskt sant! Så lunch hos mormor Siv på lördag är inbokat. Sen äntligen quality time med Ninis på stan/birsta vilket det nu blir. Familjemiddagar, båtåkning, te... Mycket som ska hinnas med.
Viktigast är iallafall:
Min skrutteplutt!
Dagens tekniksamhälle
Min elektronik sviker mig!
Min mobil har sedan en tid börjat uppföra sig konstigt och jag är rädd att det innebär början på slutet. Jag blir arg och irriterad, med tanke på incidenterna kring min gamla mobil hade jag hoppats (inte trott, men hoppats) att den här skulle klara sig bättre. Men nicht! Felet? Den går in i något obekant vänteläge så fort jag avslutat ett samtal. Sen står det vänta vänta vänta på skärmen och den går inte att använda. Samt att den startar om sig själv hela tiden. Det börjde en dag av sig själv, den bara låg där på bänken medan jag lagade mat och sen..... Plopp... Vänta. Så säger den så. Det hjälper inte att ta ut batteriet eller så, det enda som funkar är att... vänta.
Och en sak om det bara är efter samtal, det är ju okej, jag menar, hur ofta behöver man mobilen direkt efter ett samtal? Men nu har den även börjat med sitt vänteläge då man går mellan olika funktioner. Typ, sätter på tystläget. Början på slutet, jag säger bara det, och till råga på allt är eländet knappt ett år. Och om man nu inte kan lita på Siemens, och bojkottar Sony Ericsson, och inte tycker om knappfunktionerna och utseendet på en nokia, vad återstår? Snart sitter jag där med en Doro eller vad de heter, de här pensionärsmobilerna. Just snyggt!
Och sen, nu imorse, så sviker mig ännu en trogen compadre. Min mixer.
Jag har en jättefin serie från OBH nordica som jag fått i present. Pearl design, bestående av en blender (mixer), en brödrost och en vattenkokare. Jag har använt vattenkokaren flera gånger om dagen sen jag fick den och brödrosten har också varit framme de gånger jag ätit mjukbröd. Mixern däremot har bara stått i skåpet sen jag fick den. Man kan säga att den är så gott som ny även fast den är ett år gammal. Så dessa tio dagar har jag använt den. Jag har mixat mig en frukostsmoothie (nämns i förra inlägget) varje morgon. Perfekt tänkte jag, jag ska nog börja ha mixern framme. Men då, i måndags, väljer den att inte fungera. Frustrerande när jag har stoppat i jordgubbarna och yoghurten och står där med handen på vredet. Den låter, men det händer ingenting. Så frustrerande att jag måste hämta Johan som inte klivit upp än. Han pillar lite med den på ett manligt vis och konstaterar att nånting lossnat, nån liten snurrmojäng som sitter under mixern. Happ, där skulle det superlimmas och det var visst bara att äta jordgubbarna med sked... Må så vara, en dag med färska omixade jordgubbar är väl okej, men idag lossnar samma skruvmojäng igen! Och jag blir tvungen att peta i mig mina jordgubbar ändå. Omixade. Igen.
Och jag börjar inse att trots att mixern endast är använd ett tiotal gånger är den slut som maskin. Det går inte att limma plasten. Det var ingen dyr mixer eller så, men jag fasar för att köpa en ny. Jag menar, det måste ju matcha den övriga serien. Brösrosten. Vattenkokaren. Pearl design...
Jag säger då det va? Dagens tekniksamhälle och man kan inte få sig en mixer eller en mobil som håller mer än ett år.
Dag tio
Men, som sagt, ikväll är jag färdig detoxad. No more. Ska bli skönt ändå. Jag ser fram emot att baka. Johan ser fram emot kött. Någon sann vegeterian blir det aldrig av honom. Inte av mig heller för den delen...
Fast kuren tar officiellt slut imorgon, då sker en total utvärdering och en slutvägning. Nu har jag serverat Johans frukostfuktsallad med turkisk yoghurt och hackade nötter och druckit upp min frukostsmoothie bestående av yoghurt och jordgubbar. Nu är det dags att borsta gaddarna och cykla till jobbet. Ha en bra dag!
Good night sleep
Mina jobbtider, för er som vill nå mig ibland *blink blink*
M: 9-18
T: 7.30-16
O: 8-16.30
T: 6.15-13
F: Rullande schema.
Sara: Kanske jag tagit över din pedantiska ådra? Jag har märkt en avsknad av den hos dig på sistone, då jag velat slänga och städa och du spara och skrota ner...
Försökte hitta ett kort på Sara. Okej, jag ska anstränga mig mer... En annan gång
Skönt att komma hem
Sluta jobba - cykla till Arvids förskola - plocka upp honom - handla om det fattas något till middagen - hem och laga middag - duka - invänta Johan.
Kan tyckas som en tråkig rutin men det är en av mina favoriter (förutom finafredagen eller lugnalördagen. Eller slappasöndagen).
Nu när Arvid inte är hemma blir det dödtid i min rutin. Som nu. Går ju alltid att hitta på något, men jag hade föredragit att cykla den extra vändan och få se honom skina upp i ett stort leende och ropa maaaaamma!!! Men nästa vecka är allt tillbaka i de vanliga gängorna igen. Tack och lov!
Samtal med Arvid igårkväll:
A: Hallåå
I: Hej gubben
A: Vad gör du?
I: Jag är på väg hem från jobbet. Vi har haft möte
A:...
I: Vet du gubben, jag är sjuk.
A: Vad är du sjuk för?
I: Jag har ont i halsen (är fruktansvärt hes)
A: Då måste du gå till doktorn!
Haha roligaste killen!
Nu ska jag laga lite härliga saffranswokade grönsaker.
Auf Wiedersehen!
Vaaar är Arvid?
Som i låten...
Snabb uppdatering
Ljuvliga söndag
Hela helgen går i hemmets tecken. Igår Städade jag. Inte städade, utan Städade! Ni vet när man byter munstycke på damsugaren under damsugningen och bäddar rent i sängarna och moppar golvet och så. En rejäl Städning. Inklusive en helskrubb av badrummet. Där är allt klart, färgen är torkad, tejparna runt lister nedplockade, spegeln som inhandlades på IKEA igår på plats. Idag tvättar jag duschdraperiet, sen ska jag bara köpa lite nya fina handdukar (vita).
Livet på en pinne, som Hanna skulle uttryckt det.
Nej men allvarligt så är jag glad. Det är så himla skönt när allt är städat och hemmet prydligt. Jag vet inte var den här pedantådran kommer ifrån, den fanns inte där när jag var barn och jag tycker mig inte upptäcka den hos mina föräldrar. Men faktum är att jag har svårigheter att sätta mig i soffan om inte allt inom blickfång är prydligt och städat. Ännu värre är det att gå in i köket om inte diskmaskinen är tömd och disken borta från bänken. Den bästa känslan är när det finns hem till alla saker, var sak har sin plats. Då vet man vart allt ska ligga och det innebär inget extrajobb att lägga sakerna på sin plats på en gång. Så behöver de inte mellanlanda på golvet eller skrivbordet eller köksbordet.
Haha, tur för mig att Johan är så tolerant och faktiskt också uppskattar ordning och reda. Annars hade jag kanske drivit honom till vansinne... Men vad säger du om det mamma? Din dotter blev ordningssam till sist. Så ordningssam att det gränsar till det pedantiska. Det hade du inte trott för tio år sen då jag som tolvåring hade Julia till hjälp att städa mitt rum.
Dagen kommer att fortgå i pysslandets tecken med att Johan tar hand om lite finlir med sin pärla (audin) och jag tvättar klart och lagar lite mat. Ikväll har vi faktiskt planerat in ett biobesök, och jag fick välja film. Gissa, kära vänner, bara gissa.
Hoppas Johan uppskattar den! Jag återkommer med rapport.
Were peaceful water flows
17 år, ett barn i stora världen, och köpte en skiva med min mammas musik och lyssnade på. Haha det var tider. Finaste vindslägenheten i Alliero, på Villagatan. Där tillbringade jag och Nina varje tisdag med att se hyrda filmer och äta ugnsbakad pizza. Hon drack julmust, jag drack mjölk. Jag tror att jag åt stuvade makaroner och korv till middag minst varannan dag. Skörbjugg, vad är det??
Annars är jag ganska harmonisk ikväll. Johan och jag har målat klart på toaletten, det är ljusare och fräschare där nu. Vi har skissat på en matsedel som ska ligga som ett rullande schema över några veckor, lätt att veta vad man ska handla hem, lätt att bestämma vad det blir till middag. Johans idé, I like!
Nu funderar vi på att promenera bort och hyra film. Fast som vanligt kommer det väl att sluta med att vi sitter uppkrupna i soffan och pratar, så blir filmen aldrig sedd. Bäst att kanske inte hyra någon film trots allt. Det hände oss härom veckan, vi fick lämna tillbaka en film som vi haft i en vecka och ännu inte sett klart! Teven slås liksom aldrig på här, och så antar jag att vi tänkte att vi hade all tid, så vi pratade bort flera kvällar, och när det bara var en kväll kvar av filmhyran så gjorde vi ett allvarligt försök men då var jag så trött att jag somnade. Synd för filmen verkade bra! Det var Lucas Moodysons Mammut. Om nån har sett den kan de briefa mig vad som händer den sista halvtimmen.
Annat då... Hmm, jag funderade helt kort på att byta lösen till bloggen, men insåg att om nån av de som fått lösen, dvs. som jag/vi litar på gett det vidare skulle ju bara samma sak hända igen. Får lita på er mina sötnosar, och ta Johans ord för dem han litar på. Efter allt som varit vill jag liksom inte att mina ord ska spridas på byn. Det jag tänker om allt och inget berättar jag för dem jag litar på, och därför har jag lösenord, för att kunna skriva om det också.
I trust you people...
Åter annat... Hmm, vi åt en god middag. Getostgratinerade rödbetor med honung och rostade pinjenötter. Det går bra att detoxa, förutom att jag hade velat baka idag då jag slutade tidigt. Inte för att äta, utan för frysen, men som sann "kock" smakar man ju under tillagningen ;-) Så jag avvaktar med bakandet ett tag till.
Ja det var det, en fredagsuppdatering från mig. Nu: sambotid!
Bild från vår badrumsrenovering. Johan kör lite "gatukonst" på väggen.
Färg före: Starkt ljusblå
Efter: Cremefärgat
Ettårsdagen i Mölle
En gammal fyr som tydligen var Nordens ljusstarkaste
Picknick i ett naturreservat
Rundresa i den fantastiska miljön
Middag i finaste lilla fiskebyn
Kvällsfika på känt ställe i vacker omgivning
Underbar dag. Underbart sällskap. Tack älskling!
16/8 2009
Ett år har gått. Kärlek. Skratt. En del tårar, fast de flesta av kärlek. Jag är tacksam. Jag är nykär. Jag är alldeles upp över öronen förälskad. Men det var ganska otänkbart. Mycket.
Jag ryser till när jag tänker på det första mötet, det som inledde alltihop. Vi kände varandra. På sätt och vis var vi nära. Fast vi visste ändå så lite. Ett slumpartat möte. En möjlighet som gavs. Av vem? Jag tror inte på något speciellt, varken öde eller högre makt, men det finns saker som inte går att förklara bort. Hur ett tydligt avstamp för dig kunde leda till framtiden med mig. Hur en flykt i tårar blev till det bästa som hänt mig. Hur klockslag stämmer överrens, hur platser sammanfaller.
De där svindlande träffarna i början. Magen som alltid tycktes dansa tango. Fjärilar som aldrig sov.
Alla samtal, nätterna igenom. Morgnarna igenom. De resor du gjorde. Samtal över telefonen. Dåliga linjer och tidsskillnader som gjorde natt till dag och dag till natt. Långa nätter. Kina. Portugal. Brasilien. Malmö...
Resor vi gjorde. London. Underbara dagar att bara vara. Att hålla hand och kyssas på stan. Starbucks och hösten. Vantar och varm choklad.
Jag räknar fortfarande ner. Det som tidigare var dagar är nu timmar och minuter. Tills vi ses igen. Jag tror på det. Att det kan vara så. Alltid.
Ett underbart år senare. Allting har förändrats men jag känner likadant!
Lite regn
Puuh, nu har jag klagat av mig lite.
Det regnar nu, helgen var underbar och solig, men det kommer i ett eget inlägg. Jag gör mig en varm macka, bäst att frossa då jag lurat Johan att vi ska leva hälsosamt nu i några veckor. Med start imorgon. Vad gör han inte för mig?
Nu ska jag kolla in folkuniversitetets utbud och ansöka lite kurser. Så mycket jag vill lära mig, jag börjar känna mig gammal nu ;-) Bäst att sätta fart på fortbildningen...
Lördag morgon
Iallafall: lördag förmiddag. Jag har städat. Vi ska äta våfflor snart, Johan är ute och handlar de ingredienser som fattas, grädde och tydligen... öl?!? Haha, nej jag överdrev lite, är ganska säker på att ölen var till ikväll.
Ikväll är det nämligen Malmöfestivalen här i stan. Det är tydligen något som påminner om gatufesten. En del hyfsade artister som jag tänkte passa på att se då det inte kostar nåt. Japp, helt rätt, det är som gatufesten, fast gratis! Och gratis är gott. Gratis gör så att man kan se sånt man annars inte skulle sett. Gratis är fina fisken helt enkelt!
Mika, Lena och Orup, Soundtrack of our lives, A Camp, The Sounds, Darin... Kommer inte på några fler på rak arm, men det känns som att jag kan få den här veckan som kommer att ticka på lite fortare med hjälp av musik. För vi vill ju att tiden ska gå. Varje dag som går, varje minut och sekund för mig en liten bit närmare.
Jag längtar
Okej..?
Missförstå mig inte nu, jag är IKEA fan, även om jag på sistone börjat gå ifrån vissa avdelningar. Men jag känner samma när jag får en HM katalog i brevlådan. Rätt ner i soporna går den. Oläst! Tänker att jag kommer att kolla på hemsidan eller på stan när jag är i behov av något. I behov?? Det måste vara något allvarligt fel på mig! Och inte nog med det, det är samma när jag går på stan, jag tittar på saker sen köper jag ingenting. Året av knappa tillgångar (läs: under existensminimum) har tydligen gjort mig... sparsam.
ÅH NEJ. Det här är INTE bra, som Arvid skulle ha sagt.
Så vad återstår nu? Vad finns kvar? Sist jag köpte ett klädesplagg till mig själv måste ha varit innan sommaren, och det var endast en t-shirt att ha under semestern, 49.59 för att vara exakt. En t-shirt!! Och när jag försöker, verkligen försöker shoppa, strosar och tittar och letar, då hittar jag ingenting! Och det gäller inte bara kläder, nej det verkar som en infektion som sprider sig. Vi har varit ganska mycket på elgiganten och Media Markt på sistone, och nej, jag känner inget sug. Inte alls. Jag har det jag behöver. Så vänner, har ni inte oroat er för mig innan så gör det nu. Jag menar: Har vad jag behöver?!?!
Tre år har gått
2007
2008
2009
Här försökte jag mig på att hitta orden för att beskriva känslorna. Min fina lilla pojke. Jag ger upp, det är så intensivt. Jag ville skriva något i stil med hur mycket du betyder och hur viktig du är för mig. Känslor som bara växer sig starkare för varje dag. Men det finns inga ord. Inget som räcker till. En mamma förstår vad jag menar.
Mamma älskar dig Arvid
Sundsvall
Sorterade ut många bilder, tog endast ungefär en från varje dag, saknar någon något så pip till så mailar jag ;-) Dessutom finns massa bilder på Johans kamera, så de kanske kommer någon annan dag.
Båtmeck mellan bröder
Fika på stan (envis kille som vill leka)
Kusiner (Johans) på båttur, med smärre krockar och hjärtinfarkter
Kär återförening efter allt för lång tid (1 månad och 20 dagar för att vara exakt)
Båtåkning
Grillning på stranden, marsmallows, korv
Semester för vissa ;-)
Lek på stranden (varje dag)
Kusinträff (mina)
Scoutträff
Europa
BERLIN
Dag 2
BERLIN
Dag 3
ROMANTISCHE STRASSE
Dag 4
ROMANTISCHE STRASSE
Dag 5
ROMANTISCHE STRASSE
Dag 6
ROMANTISCHE STRASSE
Dag 7
ÖSTERRIKE
Dag 8
PRAG
Dag 9
POLEN
Skärpning tösen!
Men det är som att sedan vi kom hem har jag för mycket att blogga om. För många foton. Jag vet knappt var jag ska börja så jag undviken bloggen... Sen har det funnits mycket att göra, tiden räcker liksom inte till. Men jag ska skärpa mig. Genast!
Dessutom ska jag sluta lova att skriva saker sen för det blir inte bra, då vill jag inte av rena trotset mot mig själv. Ungefär som när jag säger åt mig själv att låta bli den där muffinsen... Eller chokladen... Eller impulsshoppa den där tröjan... Fast nej, jag handlar knappt kläder åt mig själv längre, har på nåt sätt tappat sugen. Ibland ger jag mig till och med ut på stan med syfte att shoppa och kommer hem tomhänt eller med nåt till Arvid. Detta är inte bra, jag behöver terapi i form av shoppingdejt tjejer!
Jag är iallafall tillbaka i vardagen som ni vet, dock en vardag som kommer att brytas upp imorgon då Arvid ska åka bort i tre veckor till Sundsvall. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva hur det känns, det är för svårt att sätta ord på och för jobbigt att tänka på. Jag kommer nog att skriva mer om det sen när det behöver bearbetas, men just nu skjuter jag undan tankarna.
På tal om Arvid, han har sovit oroligt inatt, vaknat flera gånger och trott att det varit en nyckelpiga i hans säng. Då har han fått panik när man lagt honom ner och behövt bli talad till rätta. Sen var han dessutom torr i munnen så han har bett om vatten flera gånger för att "nu blir det bra att suga på tummen". Mammas stora kille.
Idag är det den efterlängtade fredagen. Känns lite bitterljuvt då jag längtar till ikväll och till att jag slutar idag, samtidigt som jag inte vill att det ska bli imorgon och dags att säga hejdå. Ikväll är det iallafall myskväll, jag och Johan funderar på att hyra film och jag har dessutom *hrrrm host* "lånat" en film åt Arvid. Middagen är inplanerad och jag slutar 13 och då är Johan redan hemma eftersom han tagit ut semester för att fixa undan lite. Så det blir i stort sett hela dagen med familjen och det känns som att det behövs efter den här veckan. Igår köpte Johan ett våffeljärn åt mig, så imorgon blir det våffelfrukost. Vardagen när den är som bäst!
Det var iallafall en liten förbättring, bloggade en stund.
Justja, det enda som är bra med att senestern är slut är att jag gillar mitt jobb. Mina arbetskamrater är super, och det är ganska viktigt. Känns som att det kommer att bli en bra och lärorik höst, så full fart mot kylan!
You can't handle the truth
jag är tillbaka. I Malmö. På jobbet. I lägenheten.
I gamla tankebanor?
Insikt: Vi borde åkt hem på lördagen istället och fått landa hemma en dag innan jobb och förskola (både och för mig) kickade igång igen. Vis till nästa gång.
Jag tänkte skriva lite utförligare ikväll, kanske lägga upp bilder. Semestern var underbar men alldeles för kort, det är hur jag skulle sammanfatta den.
300 mil på 9 dagar, 1½ vecka i Sundsvall med för många att träffa och för lite tid. Härligt, men jag är ju ingen ungdom längre ;-) det tar på och det ska bli skönt att komma in i gamla vanor hemma igen. Hur många gamla vanor det nu kan finnas då jag bara bott här i en månad innan semestern.
Men jag är iallafall här igen. Hemma... Antar jag