Idag är det vår!
För ett år sedan:
Korvbilen kommer körande
Att vara hemma
Arvid ser ut som ett litet murmeldjur just nu, håller på att böka sig ner i sängen för att "vila en stund". Skoj. Idag klädde han på sig själv. Vi myste tillsammans en stund, sen sa han att han måste hämta kläder. Kommer tillbaka i ett svart underställ som han tydligen ville ha på sig. Okej tänker jag, det kan han väl få ha. Mjukt och mysigt såhär en hemmadag. Men när jag sedan hjälper honom upp på toaletten för att kissa upptäcker jag skrattande att han har tagit på sig byggare bob badbyxr istället för kalsonger... Den lilla rackaren tog chansen minsann. Hoppas han inte får utslag av att det är för tätt bara.
SuckPuck, nu har jag bloggat också. Nå, kanske det är så illa att jag måste nöjessurfa lite här på datorn...
Back in the days
The neverending walks. The shoes. The dog. The jeans that all went baggy. The getaway. The brother.
Goodnight my someone...
...Goodnight my love
Ikväll blir en tidig kväll. Inte fullt såhär tidig, men tidig. Imorgon blir en hemmadag då Arvid har skaffat feber. Ska se vad som hinns med, nåt inlägg ska jag iallafall klara av. Fick åka från jobbet strax efter lunch idag, tur att jag har en massa tid som jag kan kompa, så idag gick jag ingen förlust. Imorgon blir det däremot lite Vab igen.
Skulle egentligen bara titta förbi här för att önska grattis till Nina gumman som fyller 24 idag. Tänk vad tiden går, jag minns när vi firade din 18 års-dag. Då fick du ett par stövlar med hög klack, svarta i moccatyg. Nu får du vänta lite längre på din present, och det är lite tråkigt tycker jag. Det är inte alltid jag är nöjd med det här avståndet, och när det gäller avståndet till mina nära och kära är jag aldrig nöjd. Men den som väntar på nåt gott... Tänk iallafall vad tiden går va? Från 18 till 24 är det sex år. Sex födelsedagar, det här är den första jag missar. Det gör mig lite ledsen att tänka på. Men jag finns alltid här, glöm inte det!
Grattis Musen. Jag bjuder på den här fulbilden på oss och Elton! Long time ago!
En härlig sommardag på stranden helt enkelt!
Kanske en av de bästa!
En ny vecka tar sin början
Det är dags för ännu en arbetsvecka. Den flitiga myran ska ge sig iväg till en niotimmars arbetsdag, tänkte bara plita ner några rader först.
Helgen som gick var... kort. Ja de är alltid så korta de där helgerna. Lördag var en pyssladag här hemma. Tränade och sen så fortsatte jag vara aktiv med fönsterputsning, tvättning, strykning, damsugning och sånt. På söndag fick jag med mig Johan på träningen, dock lyckades vi övertyga varandra om att endast ett pass räckte, inte dubbelpass som förra söndagen. Sen blev det lite mathandling och lite middagsgäster. Adam, Maria, Mira och Loke kom, barnen lekte jättefint och vi vuxna hade gott om tid att sitta och prata och skratta. Härligt, men underbart är kort. Nu är helgen slut och arbetet väntar.
Om det bara kunde sluta snöa!
En ny vecka med lek för vissa, arbete för vissa.
Johan ett år i Malmö
Ni kan se vinet vi köpt åt honom, och ett litet brev han fick. Huvudrätten var tacogratäng med nachos och presenten var en flaska baileys, till vilken han fick kaffe och en film serverat (avnjöts när Arvid gått och lagt sig). Arvid och jag hade såklart gjort oss fina för det speciella tillfället och tagit på oss varsitt halsband.
Trevligt förresten med kommentarerna. Mycket roligare att logga in här då ju! Så på beställning, kommer här en bild från helgens besök i Sundsvall.
Till Ulrika
Tristens helt enkelt
Tycker att det är lite dåligt med kommentarer här på min blogg. vad har hänt med er, läsare? Bättring bättring!
Torsdag, idag var det jättesvårt att kliva upp. Hanna H, är det såhär du brukar känna? Jag har liksom i stort sett aldrig problem med att ta mig upp (till skillnad från han jag sover med), men idag var jag nästan yr. Måste bero på att det är tredje dagen jag ska upp före sex och dagen dessutom är fullspäckad av aktivitet. Idag har vi planeringsmöte på jobbet hela kvällen, ska bli intressant men jag hade gärna varit hemma med mina pojkar. Jag vill liksom gärna få några dagar att känna att familjen är samlad igen och bara vara. Skippade träningen igår, det behövdes. Arvid slocknade vid halv sju, fem minuter efter att jag stoppat om honom och gått ut ur hans rum. Jag slocknade runt halv tio, fem minuter efter att Johan stoppat om mig och gått ut ur vårt rum. Den stackarn gick ner i garaget och tvättade bilen.
Det är torsdag och jag räknar redan ner till helgen. Vi ska ha taco/filmmys på fredagen, eventuellt med en kompis till Johan. På lördag ska jag träna och sen ville Daniel och Linda ses. Isåfall blir det kanske nån utflykt. Och på söndag kommer Maria med familj hem till oss och äter middag. Det ser vi fram emot, Arvid ser speciellt fram emot att visa Mira och Loke alla sina saker. Ja, så snart är det helg, och det ska bli så skönt. Ska nog även se till att ta sovmorgon, för att komma ikapp mig.
Igår ringde det förresten en försäljare. Jag lät Arvid ta samtalet. Han gillar att svara i telefon, jag gillar att vara ifred när jag lagar middag.
Arvid: Hallå. Nej, pappa Johan är inte hemma... Nej pappa Johan är på jobbet så han kan inte komma till telefonen. Jaha... Jag sitter här på golvet och leker med mina bilar. Brrr, kör hit, kör hit.
Jag: Arvid ska jag ta telefonen?
Arvid: Nej, jag har inte pratat färdigt. Brrrmmm, kommer blixten. Jag har röda blixten och blåa blixten.
Men... Han la på...
Hemkommen
Jag känner mig lite lost. Jag känner mig lite som Kristina (hon från Duvemåla). När jag är här i Malmö, speciellt när det gått några veckor sen jag var hemma, då tänker jag på hur kul det ska bli att komma hem. Jag längtar litegrann. Jag kommer på mig själv med att önska att jag och Johan bodde tillsammans i stan, och kunde ha hem våra vänner på besök. Kunde mixa och ordna bjudningar, sånt som jag gillar så mycket.
Så sätter jag mig på tåget (tåget, tåget, det förbannade tåget), och åker hemåt. Mot norrland. Och redan veckan innan har jag planlagt tiden i hemstaden för att hinna med så mycket/så många som möjligt. Men sen när jag är i Sundsvall... Då längtar jag bara bort/hem/hit. Då vill jag hem till min egen säng och mitt egna kök och (framför allt) min varma sambo. Det är ett ansträngt läge och jag har svårt att hitta någon balans. Och efter en del analyser (till exempel på bussen som SJ så snällt satte in istället för ett X2000) kom jag fram till detta: Ja, jag saknar människorna i Sundsvall, Ja, jag längtar hem till viss del. Saknar gatorna jag känner utan och innan, saknar tillhörigheten, att "känna" stan/människorna/historierna. MEN: jag tycker inte alls om att sova borta, jag gillar inte att bryta mina rutiner alltför mycket, jag har svårt att vara ifrån Johan, jag trivs trots allt väldigt bra här i Malmö.
Jag kanske kommer att vara kluven resten av livet. Tror ni det? Är det så? Det är så många faktorer som spelar in, jag får helt enkelt försöka luta mig tillbaka och bara åka med, livet för mig dit det för mig. Jag kan inte kontrollera allt till 100% och jag måste försöka bortse från att jag inte vet hur min vardag ser ut om två år. För egentligen... Det vet man väl aldrig.
För trots allt... Samtidigt som jag saknar vissa saker, längtar hem ibland, så vet jag inte om jag kunde vara lyckligare än jag är nu. Och det är ju bra. Jättebra!
Nattåg
Inatt åker jag alltså tåget till Sundsvall för att hänga där över dagen och sen åka tåget hem. Inte som planerat, men ibland blir det inte som man tänkt. Kommer fram till sthlm klockan sex och åker vidare halv sju. Lagom så man hinner köpa en smoothie eller nåt till frukost. Är framme i Sundsvall tio, plockar upp Arvid och möter upp med Nina på stan så det blir väl lagom till lunch kan jag tänka mig. Ska bara se vad ekonomin tycker... Januari månad är inte den roligaste.
Well, idag är det måndag. En lång dag för mig. Min fot gör ont. Men snart ska den envisa rackaren få. Benet i foten ska kapas. Rätt åt den, mohahahaha. Jag ska vara skönt avslappnad i min narkos och foten får ta hela smällen. Tills jag vaknar iallafall...
Nu är alla hjärtans helg slut. Synd, det var en riktigt bra helg. Massa gemensam tid! Köket är numer tjusigt gräddfärgat, precis som resten av lägenheten. Varför bryta ett vinnande koncept liksom? Söndagen var en sån dag som också var så typisk oss, hur vi gör/är. Först hade vi en idé om att vi skulle gå ut och äta brunch på morgonen. "Stans bästa brunch" finns ju bara runt hörnet. Men planerna ändrades och vi gjorde en engelsk frukost hemma, med två sorters ägg, bacon, bönor, korv, bröd och allt man kan tänka sig. Juice, kaffe, och så melon till "efterrätt". Smaskens. Vi tänkte att vi gör ju alltid så goda bruncher hemma så det kändes onödigt att gå ut och äta. Sen pratade vi middag och det blev samma resonemang där. Vi enades om att gå ut och äta. Sen tänkte vi lite på det. Sen tittade vi på varandra och sa: "Nää, vi kan laga jättegod mat hemma tillsammans istället". Sagt och gjort, klyftpotatis och morötter i ugn, fläskfilé i grönpepparsås. Med en fetaostsallad. Gott och trevligare att göra det tillsammans. Sen hann vi dessutom med att damsuga och bada. Johans alla hjärtanspresent var ett badskum som luktade jättegott. Så det blev mys hela kvällen. Söndagen avslutades med ett efterlängtat biobesök, vi var och såg Avatar i coola 3D brillor. Det var en upplevelse bara det, en hel biosalong som såg ut som Blues Brothers. Filmen var iallafall jättebra och det kändes inte alls som 3 timmar, jag ville aldrig att den skulle ta slut. Så det kändes som ett verkligt bra avslut på en verkligt bra helg.
Alla hjärtans helg
Så idag känns det som att vi har varit i farten hela dagen. Efter att vi haft en skön sovmorgon imorse åt vi frukost och sen cyklade jag iväg på träningen. Lyfte min skivstång och gjorde mina benpress. En timme med min kompis skivstången. Den är som en liten hund den där skivstången, man lägger ner den för att greja lite, då kommer den rullande och stryker sig mot benen. Mysigt. Vem behöver en hund när man kan ha en liten skivis liksom?
Ja, iallafall. Jag kom hem och hjälpte Johan att måla klart det sista på runda ett. Sen åt vi lite soppa stående och gav oss ut på våra vackra springare. Min rosa, Johans vita. Ner till stan för att besöka en viss affär, där vi blev mer än nöjda. Jag är faktiskt väldigt lättad. Men det är en annan historia. Efter affären tog vi en kopp fika på ett närliggande fik. Davidshallstorg är verkligen en mysig del av stan. Upp på cyklarna igen, till Caroli köpcentrum för att köpa lite mat för kvällen. Sen hem och så jobbade vi. Och jobbade. Hela köket är nu ommålat, varenda kökslucka är putsad så den skiner, golvet är damsuget och moppat, lampan är justerad. Vi höll på från att vi kom hem vid fyra tiden till klockan sju, då jag hackade ihop en sallad med serranoskinka och päron och melon till middag. Så det känns som att nu är första gången jag sitter ner idag, det har varit full rulle. Men det är desto skönare att sitta när man har uträttat saker. Resten av kvällen blir det bara soft, lite kex, ost och frukt framför en film kanske.
Imorgon är det alla hjärtans dag, men jag och Johan har varit så samspelta och haft så kul tillsammans idag att vi har utnämnt hela helgen till alla hjärtans helg. Idag har vi gjort nästan allt tillsammans och imorgon tänkte vi både träna och laga god middag tillsammans och dessutom försöka komma iväg på bio på kvällen. Härliga helger!
Såhär kan det se ut när man ska komma åt det svåra ställena med tejpen.
Då är det tur att en av oss är relativt liten och får plats uppe på köksskåpen.
Min nagel är av
Jag har slagit av halva min tumnagel. Den fastnade i låset på en dörr. Det gjorde ont.
Ovanstående låter som nåt man skrev i sin dagbok på mellanstadiet. Kanske ska börja formulera min blogg som den där mellanstadiedagboken. Undra vad den "läxan" gick ut på? Har alla andra skolor också haft så, att man skulle skriva dagbok varje dag, ungefär en sida?
Idag slutade jag tidigt. Sen var jag på klänningsjakt. Två timmar senare är jag hemma, oändligt trött. Lite nedstämd också, eller stressad kanske. Hur ska man veta? Idag var jag på jakt på egen hand och det kanske var dumt. Vill ha nån som talar om för mig vad jag passar i och inte. I reportagen i tidningarna så verkar alltid expediterna plocka fram klänning på klänning och kommentera vad varje kund borde ha till sin figur. Varför gör de inte det för mig? Och varför vet jag inte själv? I need help! Sen så är jag inte så road av att prova kläder heller. Ninas och mitt motto var: Är det rätt storlek så passar det. Tror inte jag provat en tröja sen gymnasiet. Men det här känns som ett viktigt plagg. Vad vill man ha för stil? För känsla?
Skönt iallafall att det är lätt att veta vad man inte vill ha!
Imorse var det inte min morgon. Det är inte så kul att vara Ida klockan halv sex på morgonen och öppna ett brev som kräver en på 5000 kronor i hyra för en lägenhet man inte bott i på över ett halvår. Inse att jag måste betala om jag inte lyckas få hyresvärden på andra tankar. Min fd. hyresvärd är en man som tycker om att bli charmad så jag ringde honom med min "trevliga telefonröst". En stund senare var det faktiskt kul att vara Ida när han ringde upp och sa att jag kunde riva räkningen. Tack Per!
För alla som undrat har jag iallafall fått tid för operation. Den 16 mars smäller det, den här gången under narkos. På syrrans födelsedag, tänk på mig när du mumsar tårta! Så då blir det till att bunkra mat och smärtstillande till dess istället. Om nån sen vill komma och hälsa på oss blir när som helst i april trevligt för jag kommer att vara sjukskriven då. Lagom till maj och våren är jag tillbaka på jobbet, förhoppningsvis med en fullt fungerande fot (fast de sa upp till tre månader rehab.).
Japp, hoppigt blev det men det är så när man ska avrapportera dagens händelser. Nu ska jag laga fisksoppa tills Johan kommer hem. Ikväll tränar vi. Så är torsdag den 11/2 i mitt hus.
Inatt jag drömde...
Jag och Johan var på semester, faktiskt med Johans bror Henrik och Hans tjej Cissa. Vi var i inte mindre än drömresmålet, Peru. Jag tror att vi var på vandring mot Macchu Picchu (naturligtvis, eftersom vi var i Peru). I drömmen är vi så högst upp på ett berg, och tittar ner över en brant kant på en sjö långt där nere. Jag minns tydligt att sjön heter Titicacasjön. Plötsligt rinner det en flod mellan mina fötter, ganska smal, som blir till ett vattenfall mot kanten. Det är ett högt fall, man kan inte riktigt se sjön där nere, man kan bara ana att den finns där mellan klipporna. Cissa tar sats, och kastar sig ut för kanten, med sikte på sjön. Henke är emot detta, och jag vill minnas att en guide berättat att det farliga är inte hoppet, det är att man inte vet hur högt vattenbeståndet i sjön är för dagen. Men hon svävar med armarna utsträckta, och vinklar sen ben och armar i ett dyk. Jag tappar balansen, ramlar mot kanten, och så tänker jag "kör till då", och hoppar! Och jag svävar, faller, svävar. Luften är alldeles blå och kall. Så landar jag plask i det blåblå vattnet. Fortfarande i luften hinner jag tänka på ifall det ska göra ont och hur jag ska landa med kroppen för att inte slå ihjäl mig. Eftersom jag inte kan dyka väljer jag spiken, fötterna först. Jag vrider mig lite i vattnet för att inte hamna på Cissa, men det gör inte ont.
Sedan går vi omkring där i den lilla klippdalen med sjön. Henke har tagit sig ner på nåt annat sätt. Johan också. Jag minns känslan av hur solen steker på ryggen, fortfarande blöt av vattnet. Det var så varmt som det bara kan vara utomlands. Så ska vi gå, och på väg ner genom dalarna vänder sig Cissa mot mig och säger: "Vad tycker du om att vi ska åka hem igen då?"
Jag: "Hem, hem liksom?"
Cissa: "Ja, hem med flygplan".
Jag: "Det är hemskt. Jag älskar det här landet. Alltså, jag har aldrig varit här förut men jag har alltid vetat att jag älskar det".
Det var drömmen. Ganska ordagrant återberättad. Jag drömmer så verkligt och ingående vissa nätter. Alla sinnen är med i drömmen, jag känner smaker, dofter, solens värme på ryggen. Och de där orden. De där sista orden. "Jag älskar det här landet. Jag har alltid vetat att jag älskar det".
Fantastisk dröm!
Snabb tisdag
Uppdaterar mer ikväll.
Söndagslyx
Vilkan lyx en söndagkväll. Jag sitter och myser framför datorn, Arvid sover sen en timme tillbaka. Jag har tränat mig alldeles slut, ätit middag, läst för Arvid och nattat honom och nu... NU mina vänner... Nu är det lyx. I min hand har jag ett glas nymixad smoothie! Johan och jag köpte en stavmixer idag, eftersom jag länge saknat en. Och sen köpte vi bär och frukt och vaniljyoghurt. Jag påminns om hur mycket jag uppskattar min fina sambo, som inte alls var intresserad av stavmixer, bär eller smoothies. Han tyckte bara att jag kunde förtjäna det under min ensamkväll.
Kvällens smoothie ser ut som den på bilden och innehåller hallon, blåbär, och banan. Mixat med vaniljyoghurt. Utspätt med lite mjölk blev den precis lagom tjock, en perfekt dessert. Och det bästa av allt är att yoghurten är osockrad, alltså inget sött, inga problem för mig. Frukt är ju smaskens i sig själv liksom.
7/2 2010
När det är helg tycker jag att det är så tråkigt att bara ställa fram filpaketet och brödet, det är godare med lagad frukost. På vardagarna äter vi alltid havregrynsgröt, om vi inte är väldigt sena, då äter vi fil. På helgerna gillar jag att baka lite scones, laga mannagryns- eller grahamsgrynsgröt, steka pannkakor eller våfflor eller tillaga Johans favorit: vita bönor, ägg, bacon och korv. Idag blev det iallafall pannkakor. Mina med banan på, Johans med ost på. Arvid åt sina utan pålägg, han gillar inte sylter och såser så mycket.
Dagen har sen gått åt till hushållssaker, som veckohandla, stryka skjortor, laga lunch, sortera in tvätt. Just nu väntar jag på att Arvid ska städa klart sitt rum, vilket kan ta en evighet. När han är klar ska vi åka bort till köpcentret Entré och träna. Igår var det planeringsdag på sats så all träning var stängd, inte mitt fel att det föll bort alltså. Så idag blir det bodypumpen jag missade igår. Är Arvid klar inom en timme hinner vi strosa lite i köpcentret också, det är inte varje dag.
Johan har åkt igen. I ett och ett halvt dygn var han hemma hos oss och nu gapar det tomt igen. Som tur är kommer han hem imorgon kväll, det blir inte alltför lång tid åtskilda. Fånig man är, men jag vill helst bara att vi ska ha semester tillsammans jämt. För att hinna med att ligga och prata lääänge på kvällarna och sitta till bords och äta och småprata i timmar. Sånt som alla par drömmer om antar jag. Men, nu är det snart sommar, semestern rycker allt närmre. I mars ska jag lämna in min ansökan, sen är det nedräkning. Plus att jag kan drömma om en smekmånad till paradiset, troligast i november. En liten extra semester alltså.
Ja, livet är bra fint alltså!
Kommande höjdpunkter vår och sommar 2010
- Danskurs med tjejerna (6 söndagar i rad) 21/2
- Kentkonsert med Johan och Hanna 14/2
- Arvid fyller 3 23/3
- Påsk med kalas och umgänge i Sundsvall 1-5/4
- Tripp till Sundsvall 22/5
- Semestervecka, gatufesten och Kent v.27
- Sommarsemester hela augusti
- BRÖLLOP 21/8
En bra dag tar sin början
På utbildningen jag var på igår lyfte vi Kay Pollack ganska mycket. Och visst är det sant. Så sant. Frågan är väl hur man ställer om sig. Det är du som väljer!
Ja, det är lätt i praktiken, självklart är det jag som väljer hur jag ska tolka och ta åt mig av saker. Och om jag ska låta folk komma åt mig eller inte. Det är jag som väljer bitterhet eller glädje. Det är jag som har kontrollen. I teorin tror jag varenda människa kan enas om dessa fakta. Men det är desto svårare att leva efter. För nu måste ju nån skärpa sig!
Det har hursomhelst varit en bra utbildning, nu är jag förskollärare med processledarutbildning. Whaoo, flashiga titlar i like! Men med alla dessa extra ansvarsområden kan jag vara ganska säker på att min chef har planer för mig. Så även om min tjänst fortfarande är ett vik som sträcker sig till årets slut så vet jag väl att jag har jobb sen med. Trevligt.
Men, allt detta prat om Kay Pollack var ju egentligen för att jag skulle säga att idag är en bra dag. Den har tagit sin början nu, kanske lite för tidigt för min smak då Arvid och jag var uppe vid sju, men ändock, en bra dag. Sconesen är i ugnen, Johans kaffe är snart klart, tre stora glas juice, lite kokta ägg och lite fil. Sen är familjen redo att starta dagen! Så, varför inte bestämma sig, det här är en bra dag!
Ha en bra dag ni med!
Å äntligen helg
Jag känner på mig att det kommer att bli en fantastisk dag.
Note to self. Konstatera ALDRIG att det kommer att bli en fantastisk dag. Nu ringde just Maria och sa att hon var hemma med sjuka barn. Hmm... Fast det borde inte påverka mig för jag har ju processledarutbildning större delen av dagen. Stackars Irvana däremot...
På väg till träning
Idag var jag listig. Jag började med maten mycket tidigare, sådär en två timmar före träningen. Detta ska garantera att vi ätit upp i tid. Smart plan, fast idag gick det mycket snabbare än igår i vilket fall. Så, alldeles strax beger vi oss mot Sats för en omgång step.
Imorgon ska Arvid ta med sig en kompis hem från förskolan. Ryan, som han tydligen leker mest med nu. Han ser fram emot det, jag ser fram emot att få damsuga och städa i lugn och ro medan de leker (möjligt önsketänkande). Men det blir roligt iallafall. Här är lite bilder från förra gången Arvid hade med en kompis hem, den gången Stephanie.
På plats
Som ni ser är det lite trist att vara själv på kvällarna. Har till och med tagit upp rutinen med att städa lägenheten innan jag går och lägger mig. Så gjorde jag alltid när jag bodde själv. Plocka, plocka, plocka. Livet för en småbarnsmamma. Tack och lov för telefonen och två längre samtal. Och en god bok. Inget går upp mot en god bok.
Ja det var en liten uppdatering om mitt spännande liv ;-) Idag slutar jag tidigt och sen ska Arvid och jag hem och mysa. Kanske tar en liten exotisk tripp till tvättstugan... Men då lover jag att uppdatera er, så ni inte går miste om spänningen!
Over and out
Ida
Bilder från i söndags
Arvid och Mira på en bänk i solen (som bara gjorde ett kort gästspel)
Småttingarna
Storkillen Loke
Som ni ser var det ganska mycket vinter
Men vad gör det när man kan grilla korv?
Jag ser det snöar...
Igår var det fullt på träningen, så det blev inget. Vilket påminner mig att jag ska gå in och boka dagens pass på direkten. Igår kunde jag utnyttja träningstiden till att umgås med Johan, men ikväll finns inte den lyxen. Vi möts som hastigast innan han styr kosan mot göteborg på några dagar. Men ingen fara på taket, jag och Arvid klarar oss. Kanske blir som en liten nostalgitripp på hur det var förr i tiden. Ska se till att det finns ljus att tända och te att dricka bara. Och helst en mysig fönsterbänk där jag kan se ut över stadens ljus i min ensamhet... (jag kommer verkligen sakna honom).
Jag har rast, det är trist väder, jag är pank, alltså får jag vara i personalrummet tills vidare. Inget fel med det utom att ingen annan har rast och internet är så himla tråkigt. Men jag tar och bokar lite träningspass nu så har jag nåt att syssla med. Power step, Step, Core och Body Pump ska bokas in. Fredag är dock träningsfri dag och då tittar Sandra förbi för lite fajitas och filmtittande. Japp, det är bara onsdag, men vi säger full fart mot helgen!
Min tumme gör ont
Jag har skurit mig i tummen. Det gör ont. Skadan skedde i lördags när vi var hemma hos Maria och jag lagade middag med henne. Tog i för kung och fosterland när jag skar gurka och vips, så var tummen skuren. Tänk att det så ofta händer mig. Annars är det bra med oss, Arvid är frisk och har varit på förskolan igen. Jag kan inte nog hylla penicillinet, nån timme efter första dosen lade han handen på örat och konstaterade att: "nu susar det inte längre". Alltså, frisk Arvid, frisk familj. Johan klagar förstås över träningsvärk och jag har ont i en vad, men jag tycker ändå man kan kalla oss friska.
I lördags var vi som sagt på middag hos Maria och Adam. Otroligt roligt, god mat, gott sällskap, barnen lekte hela kvällen. En riktigt bra dag med andra ord! Vi klämde dessutom in varsin träning på förmiddagen, jag body pump, Johan Jujutsu, så det var riktigt lyckat. På väg hem från Maria ringde hon och frågade om vi inte ville följa med dem på utflykt till Kullaberget (?) på söndagen. Eftersom vår söndag var tom tackade vi ja till det. Tyvärr var det detsamma som att lova bort vår sovmorgon, vi bokade in avresa klockan nio. Då på morgonen var det tungt att kliva upp när väckaren ringde, speciellt som Arvid fortfarande sov, men såhär i efterhand kan jag säga att det var värt det. Mysig biltur, eldning, pinnbröd, pulkaåkning, korvgrillning, Maria som ramlade, Adam som spanade efter fåglar, Arvid som ville ha en istapp från det högsta berget och tvingade mig att klättra dit... Ett sälskelett som vissa var övertygade om var från människa (Johan)...
Det var vår härliga helg, nu väntar en vecka då jag ska leva livet som ensamstående. Johan åker till göteborg på onsdag, kommer hem på fredagkväll och åker till frankrike på söndag. Nej jag är inte avundsjuk... Fast det är jag väl egentligen inte heller. Han ska inte till Paris. DET vore däremot en annan femma.