Helgen som gick
Hur som helst, besöket var mycket uppskattat och det blev kanondagar.
Falafel. Snack på uteplatsen. Vin. Sol. Posing för kameran. Spel. Bounding.
Scones. Pannkakor. Promenad. Stadsmissionen. Lunch på stan. Möllan. Middagslagning. Promenad i hamnen. Tiramisu. Filmkväll.
Helgen i lite bilder
Fredag:
Rosa tjejdrinkar och smaskigaste efterrätten
Posing for the camera
Kvällsmys
Lördag:
Långbrunch. Vissa tog sovmorgon, vissa var uppe och bakade bröd och stekte pannkakor
Promenad genom Malmös gator
Lunch på lilla torg
Vykort från Malmö:
Hjärtat i halsgropen
Får ur mig världens harang, stackars nyvakna Johan måste blivit chockad. Så upp ur sängen, fram med kläder. Stackars stackars Johan tröstar med "ta det lugnt" och får nåt superstressat "man kan inte ta det lugnt när man är sen", till svar.
Ut i köket, slita åt mig handväskan, in på toa och slänga ner tandborste samt dra en borste genom håret.
Cykeln, låset, ner på stan.
06.19 sladdar jag in genom grinden på jobbet, larmar av, tänder lamporna, låser upp dörrarna.
Tar plats och börjar vänta... Före åtta kommer det säkert till och med barn...
Michael Jackson är död
Jag herregud, det var... oväntat.
Mina tankar går till Karin, undrar hur hon tar denna nyhet, hon måste vara helt förstörd, såhär innan bröllopet och allt... (Hennes och Michaels alltså)
Nina: Jag jobbar hårt på de dagliga uppdateringarna, hur har det gått med din "läxa"?
Helena: Jag kommer hem i mitten av v. 30, och blir kvar till helgen v. 31. Så då måste vi kunna få till nåt tycker jag. Kommer att bo på Alnö i Grönviken.
Idag lämnade Johan pussgurkan Arvid på dagis. Världens mysigaste, imorgon tio i sju när jag satt på sängkanten och letade efter tröja och jeans så kom han intassande. Största leendet.
Arvid: Godmorgon
Jag: Hej lilla gubben
A: Mamma inte kliva upp, vill sova en liten stund till
J: Men jag måste göra gröt Arvid
A: Inte göra gröt, mysa en stund i sängen.
Jag vann diskussionen, och gick och kokade gröt. Arvid mumsade på ett kex och höll mig sällskap, medan han babblade på. Den ungen gillar att prata alltså. Undra var den genen kommer från?
Sen dag idag
Fast nej. Så är det ju inte alls. Morgonen har ägnats åt samtal till min advokat efter en bråkig gårdagskväll. Så nu ska Johan ut.
Eller nej igen. Så är det inte heller. Absolut inte, utan honom vet jag inte vad jag skulle ta mig till. Det var inte ens roligt att skämta om. Johan är bäst!
Anledningen till att jag varit i kontakt med Maija-Leena (hennes sekreterare iallafall) idag är att jag måste få lite råd vad gäller umgänget.
Så glöm det där med mysig morgon i morgonrock och håret i en handduksturban. Jag klev upp före sju som vanlig, kokade gröt som vanlig, klädde på Arvid som vanligt, skjutsade honom till förskolan som vanligt. Sen satte jag mig med min juridikbok och telefonerade. Kul morgon.
Okej, så blickar vi framåt och ser på det ljusa istället. Snart är det semester. Jag kan inte säga hur mycket jag längtar. Dock fick jag en vision igår av att skinnställ (alldeles för stort) genom europa i juli kommer att bli svettigt, inte så lite svettigt heller. Men de är sånt man får ta. Vi har fortfarande ingen riktig plan för semestern, utom att vi åker den 11, alltså om drygt 2½ vecka. Då tar vi färjan till Polen och en stad jag inte ens kan stava till. Vet förresten inte ens om mitt stackars tangentbord har de bokstäver som behövs. Sen från Polen finns det många förslag. Maria (kollega) erbjuder oss nån natt i deras stuga i Österrike tillsammans med dem. Madeleine välkomnar oss till Tyskland och hennes lägenhet där. Johan har sina vänner i Italien.
Målet spelar ingen roll. Europa kommer att finnas kvar, det vi inte hinner nu kommer vi att hinna sen.
Semester, here we come!
Jag blir så glad av att tänka på det. Behöver plåster på alla stress-sår.
Intet nytt under solen
Solen ja. Den är varm. Jätte!
Jag och Arvid har nyss kommit in efter en tur till en av de många parker som ligger härikring. Jag (min jubelidiot) glömde kameran, så ni får nöja er med vetskapen att det var superhärligt. Det finns en barnpool i just den här parken (Rörsjöparken) och Arvid badade i nästan en timme. Följde efter större barn och gjorde allt de gjorde. Åt äpple. Åt banan. Drack vatten.
På tal om solen och parken. Idag var jag med barnen i en annan park på jobbet. Det var soligt. Jag smorde in mig innan jag gick, men lik för****at är jag röd. Med två snygga vita ränder efter linnet.
Jag som aldrig bränner mig. Som alltid jagar alla andra med solkrämen och tvingar dem att smörja sig lite till. Jag har röda axlar! Katastrof! Nu måste jag hitta nåt annat att ha på mig imorgon, då vi ska till samma park som jag och Arvid var i idag och bada med barnen. Något axelbandslöst, sen får jag smörja de röda partierna med hög solskyddsfaktor och de ljusa med lägre. Bra plan Ida.
Lustigt samtal från familjen bredvid oss i parken:
Pappan: Kom nu ska vi åka hem
Dottern: Men jag vill ha ett äpple
Pappan: Nej, vi ska köpa glass. Kom nu
Dottern: Jag vill inte. Jag vill ha äpple
Pappan: Nej vi ska köpa glass
Ett tag undrade jag ifall jag verkligen hörde rätt. Dottern bad alltså om äpple och pappan mer eller mindre propsade på henne en glass. Knepigt folk det finns.
Rörsjöparken. Här var vi idag.
Gröt och blöjor
Arvid har inget annat än linne och kalsonger på sig. Anledningen? Värmeslaget som kom från ingenstans. Super ju! Jo, och sen så har han lärt sig att kissa på toaletten så han behöver inte blöja (så ofta).Jag skulle kanske beräkna honom kissfri till 70%. Rätt vad det är så misslyckas han, men de flesta gånger säger han till och går på toaletten. Även på förskolan.
Så det är skälen till Arvids klädsel. Min är faktiskt i långbyxor. Men det är ju bara solen som är varm. På jobbet skämtar de om mig och säger att jag som är från norrland borde vara van vid kyla och tycka att det här är jättevarmt, men jag är en frusen tös ju.
Imorgon börjar jag tidigt, 06.15 för att vara exakt. Synd, då missar jag vår gemensamma frukost som är en av dagens bästa stunder. Jag kokar gröt och så äter jag och Johan den och småpratar lite innan vi ger oss av till jobbet. Arvid den lilla sjusovaren kan vara lite halvsvår att få upp på morgonen, men han äter ju frukost på förskolan så det gör inget. Jag läste att frukostätare har lägre BMI och att man ska äta en stadig frukost för att kunna hålla sig ifrån onyttigt under resten av dagen. Hoppas det stämmer då jag har svårt att tänka mig något stadigare än havregrynsgröt på fiberhavregryn.
På helgen blir det lite lyxigare med engelsk frukost ena dagen och mer tidskrävande gröt den andra, till exmpel "vit gröt" som Arvid säger (mannagrynsgröt), eller min favorit, Grahamsgrynsgröt.
MmMm, jag längtar till söndag.
Johans frukost i söndags. Fattas gör bara... Johan...
Arvid var däremot uppe och på gott humör. Tack gudmor för den fina pyamasen.
Tja, det var ett långt och intetsägande vardagsinlägg. Lite om hur vi har det, för visst är ni intresserade?
Nu: flygande Jakob.
En toppenhelg!
Helgen som gick var precis vad jag behövde, en myshelg med killarna. Nerverna har varit lite si och så efter två intensvia veckor då vi väntat på besked om framtiden. Nu är beskedet här. Det gick bra. Jag kan sänka axlarna, slappna av. Vi får stanna, livet kan rulla på. Jag kan rota mig och behöver inte känna att allt kan tas ifrån mig vilken sekund som helst. Det var ett ganska livsavgörande beslut, och jag är glad att det blev rätt, även om det inte blev ultimat.
Men motivationen till att komma i ordning har varit högre sen i torsdags, och vi skrev en lista på allt som skulle fixas i helgen. Listan var lång, och den blev längre. Men det mesta har vi fått gjort och det är en helt annan ordning här hemma nu. Riktigt hemtrevligt och mysigt börjar det bli. Nu inviger jag och Arvid den nya teven med "den vita stenen" medan Johan är iväg på jobbet för att jobba undan lite inför kommande vecka.
Den bästa midsommarhelgen!
Johan och Arvid myser
Arvid och mamma myser
Johan och jag.... myser
Älskade hjälpredor
Den nakne kocken...(man kan ju få fantisera)
Lemonmarenguepie. Eller Citronmarängpaj som vi säger i Sverige. Tillagas av ingen mindre än Arvid. Möjligen med liiiite hjälp av mig.
Glad midsommar
Så fanns det en pojke i vit skjorta med en krans på huvudet.
Det var som klassiska midsommardetaljer. Vår midsommar innehöll andra självklara ingredienser, till exmepel sill. Eller klänning. Kärlek. Sol. Lite regn. Lite hagel. Dans. Musik. Mera sol.
Saker som inte var klassiska för midsommar kanske var att vi åkte cykel/rollerblades till parken där firandet hölls. Det var en hit. Jag ska ge mig på att söka rätt på riktiga coola rollerblades. Såna jag sett på film.
Men glad midsommar. Till er alla. Från oss alla (3).
Släktmiddag
Trodde aldrig att jag skulle känna att en midsommar på egen hand bara familjen skulle vara det ultimata, men i år är det verkligen så. Skönt. Det säger något om Johan!
På tal om släktmiddagar:
Lillebror och jag själv på examensmiddagen
Några fler "snyggingar" från examensmiddagen hos mormor:
Hanna, Hannas mamma, Sofias pappa, Hampus
Mamma, Johan, Pappa, Storasyster Sara
Lilla stjärnan
Och så kusinerna, nyutexaminerade, de som kommer vara skuldsatta till csn ett bra tag.
De som lämnar stan på obestämd framtid. Släktens rotlösa. Kusinkompisarna i vått och torrt.
Love you Cuz!
Var är min soppa?
När man har halfsluss får man äta glass, till och med i sängen. Man får också sitta i pyamas i soffan hela dagen och titta på film. Mycket Disney, sound of music och Grease. Men det bästa av allt: Mamma lagar örsoppa till lunch! Mmm. I den söta vita soppan bryter man ner tunnbrödbitar med smör. Bitarna mjuknar och det salta smöret (bregott extra saltat) hinner smälta lite lagom. Jag brukade ha halsfluss 2-3 ggr per år när jag var yngre men efter högstadiet har jag liksom sluppit. Nu är det dock andra gången på några månader, jag sitter här hemma i soffan och vill helst ha en spottkopp för att slippa svälja, och då frågar jag mig: Var är min soppa?
Var är min snälla mamma med den varma goda örsoppan? Var är Disneyfilmerna? Var är glassen man får när halsen gör så ont att man inte kan sova?
Jag antar att jag är vuxen nu. Mamma är hundra mil bort, min lilla älskling vill ha underhållning och min stora älskling är på jobbet för att tjäna ihop uppehälle till sjuklingen i soffan. Så jag lagade middag. Soppa.
Inte örsoppa dock, tror pojkarna skulle ha något att invända då den är mer som välling, och inte mättar pojkars vargamagar. Däremot löksoppa. Med nybakt bröd till. Men när Arvid ligger sjuk på soffan, då ska han få smaka den magiska soppan. Örsoppan.
Halsfluss
Annat som är annorlunda i Skåne är att de kallas frallor för bullar. Jag kunde för mitt liv inte hitta bullarna som skulle serveras till frukost. Sen att jag inte ifrågasatte varför vi skulle ha bullar till frukost är en annan femma. Man vill ju göra sig populär innan man kommer med käpphästarna ;-)
Och sen frågar de ifall man känner någon, när de vill veta om man vet vad något är. Igår fick jag frågan om jag känner turtles, samt om jag känner Jesus. Först blev jag förvirrad, sen trillade polletten ner. Nog för att Jesus och jag är tajta men...
Helena - Kom gärna hit. Och ta med din fina familj! Jag saknar grabbarna ska du veta! Och dig. Längesen vi pratade.
Tack för kommentarerna!
Nina: Självklart, jag har redan gjort ett aktivitetsprogram för din tid här.
Helena: Tack Tack.
Lillebror Löfqvist: Ja vem behöver Oz då det finns Skåne? Du blir väl inte kvar där borta, det finns gott om jobb här!
Övriga: Bli lite bättre på att kommentera!
Första dagen avklarad
Jag jobbar alltså på Solens avdelning, Möllebackens förskola. En grupp med 25 stycken 4-5 åringar. Roligt med lite äldre barn, och jag tror att det kan vara det bästa då man har en tvååring hemma.
Efter att jag slutat idag skyndade jag mig till lärkträdets förskola och hämtade Arvid. Blev så glad över att se honom att jag ropade till honom genom staketet, och han sken upp och kom springande. Det blev ett kärt återseende, en hel dag är länge!
Arvid: min mamma kommer. Arvids mamma.
Så kastade han sig i min famn
A: nu måste jag åka hem, hejdå barna
Solskenet. Jag längtar så mycket efter dig när det bara gått en vanlig arbetsdag.
Nu kopplar jag av med en mugg varm choklad. Har badat Arvid och stoppat honom i säng. Den stora killen är på träning (något jag också skulle behöva). Jag ska utnyttja kommunens friskvårdsbidrag, dock är jag lite besviken på Malmö kommun. I Sundsvall får man välja mellan fritt inträde på alla sporthallar eller ett årskort på helex. I Malmö får man ca 500 kronor rabatt på ett friskis och svettis kort eller motsvarande. I Sundsvall får man en timme friskvård i veckan, alltå en timme i veckan då man får gå tidigare (med lön) och sporta hur man vill (möjligen i soffan). I Malmö finns inget motsvarande. Alltså får jag gott vänta till efter sommaren med att lösa träningskort eftersom jag inte har 1500 kr att lägga ut. Just nu är mitt största problem att hitta en billig cykel, så jag slipper snvända Johans som jag bara precis når ner till backen på.
Vem sa att man behöver åka utomlands?
Men dagen var lyckad, en heldag ute med Sveriges kanske vackraste natur (förutom södra Alnö då).
Bilder:
Vi mötte upp med Daniel och Linda för att samåka. Där fanns det en linbana som var mycket uppskattad
Otroligt fint uppe på "kullen" där vi klättrade upp. Lite likt Kroatien i grönska och hav
Arvid red på en "krokodil"
Daniel och Linda
Havet var till och med grönt på sina ställen
Min älskade apa
Och jag kunde förstås inte låta bli att göra honom sällskap
Hela familjen
Dagens vackraste. Några väldigt gamla hus som tydligen anses ligga vid Skånes vackraste strand
Och man kan ju förstå utmärkelsen
Stenarna vid stranden är alldeles släta och runda. Man får inte ta med sig dem, egentligen...
Pojkarna och havet
Tack killar för en bra dag. Imorgon börjar allvaret då jag börjar på mitt nya jobb. Huvva. Ett bad på det här, och sen måste jag välja kläder till imorgon. Precis som första skoldagen ungefär. Pirr i magen.
Just ja
Men det känns okej. Jag hade inget val. Efter imorgon får jag veta om jag gjorde rätt, om det blev bra. Om livet kommer att fungera. Mina snälla klasskamrater tog emot mitt diplom och min pin, det gör inte så mycket att det förblev tomt på podiet när mitt namn ropades upp. Jag firade av med en klassfest på kvällen istället, där jag bara fällde några tårar, och faktiskt fick lite gråtsällskap med (tack Jossan). En fantastisk klassfest, med fantastisk dessert. Dessvärre var jag inte man (kvinna) nog att få i mig hela den jätteportion som lades för mig, men otroligt gott var det! Lite gitarrspel och lite allsång, och så var man nästan lycklig. Speciellt när finaste Johan kom med båten till vivstavarv och gjorde mig sällskap till slutet av festen.
Bilder:
Diplom! (visst att alla fick likadana och att det inte hade mitt namn på men)
Elin och jag. Söta Maria dansar. Helena och Elin svänger loss.
Fantastiskt! Jag gjorde mitt bästa, men tallriken var för stor och magen för liten.
Men fantastiskt, verkligen! MMMM.
Härliga gitarrspelet, jag och goaste tjejen, inga kommentarer på sista bilden (inte jag)
Jag kunde inte låta bli att leda lite lekar. Rundan. En klassiker.
Tre och ett halvt år är över. Vi har följts så långt och nu är det slut. Vad overkligt. Inspirerad av vinet (påhejad av Sara) höll jag ett mycket tårdrypande tal. Något i stil med att under dessa år har sammanlagt alla stora saker hänt oss som kan hända i en människas liv. Vi har delat så mycket glädje och sorg (här börjar den tårdrypande biten). Barn har fötts. Människor har separerat. Människor har gift sig. Andra har förlovat sig. Människor har förlorat någon. Människor har hittat någon. Sist men inte minst har vi åkt flera hundra mil, tillbringat timmar instängde i små saabar eller micror och inte haft något annat att göra än att skratta och prata. Och det har vi gjort. Skrattat och pratat alltså. En hel massa.
Snyft. känner fortfarande hur jag blir helt rörd.
"... och så vill jag tacka mamma... och så vill jag tacka pappa... och så vill jag tacka min klass"
EXAMEN. STUDIESKULDER. ARBETSLÖSHET.
Det fanns mycket att fira den kvällen!
Rysningar
Helen Sjöholm.
Här ifrån Chess, men både Kristina från Duvemåla och så som i himmelen har youtubats med framgång under eftermiddagen. Var är hon nu? Googlar och finner att man kan se henne i höst på My Fair Lady i sthlm. Lägger det till listan med drömmar. Musikal någon?
Josefine Nilsson i alla ära, men hon blir ju fullständigt utklassad.
Furuvik
Dagen blev lång, vädret var inte alldeles super, men jag tror att barnen hade roligt! Den enda som verkade rikigt ledsen var den stackars chimpanshonan som ensam satt i en bur och deppade. Hon ingick i något projekt att avla fram nya chimpanser, och enligt furvik var det preeeecis som i verkliga livet för henne. Jag vet inte, jag tycker att hon mest såg ledsen ut. Sen trodde jag ju att chimpanser var flockdjur men det kanske de inte är? Ensam var hon iallafall.
Lite bilder:
Bussresan, Vi hade lite sällskap av Viktor till och från
Pojkarna höll handen på bussen
"Djuuuur mamma! Titta apor. "
Jag försökte föra in lemurer i Arvids begreppsvärld, men det fanns helt enkelt bara massa apor.
Så ledsen. Nästan så man blir lite emot djur på zoo
Det blev en ganska lång dag och ett tag var vi ganska kalla. Men lite köttbullar (Arvid) och lite tortellini (Ida) rådde bo på både kyla och trötthet. Så att vi med full energi kunde ge oss på karusellerna.
Stanna och tanka (el)bilen
Tio kronor, ganska billigt
Lite karusellåkning, erfaren kille sen Liseberg
Tycks ha övertagit vissa intressen från Johan
"Wrooom låte den mamma"
Finaste lillhjärtat
Fem minuter efter att bussen styrt kosan hemåt
Och fickpengen då... Jo, Arvid och jag gick runt i souvenirshopen och såg oss omkring. Mycket fanns det att köpa, jag var lite lur på en t-shirt men fick inte alls med mig Arvid på den idén. Till sist hade vi bestämt oss för ett djur i gummi. Hållbart och bra. Men när vi kom till kassan fick Arvid syn på ormen i plast som slumrar i hans knä på bilden ovan och å var han helt såld. Det gick inte att avstyra. Han ville inte ha något annat än den ormen. Jag ledde in honom i butiken igen och sa "välj vaad du vill", och han vände och sprang tillbaka till ormen och sa "en sån kanske?". Hopplöst, jag hade förlorat redan innan jag börjat. Det fick bli en fyrtio kronor plastorm från Kina, och Arvid var nöjd.
En härlig dag (trots vädret). En riktigt bra avslutning med förskolan. Tack Spelevinken!
Att inte bry sig
Jag tänkte på högstadiet. Jag tänkte på gymnasiet. Jag tänkte på de som inte skulle gått vid min sida ifall jag burit kartongerna på det här viset. Jag tänkte på de som skulle det. Jag tänkte att det måste vara så jobbigt, för dessa rädda personer är ju fortfarande lika rädda. Hur orkar man? Anpassa sig, efter vad människor man aldrig träffat ska tycka. Jag blir ibland väldigt påverkad av att vistas runt såna där rädda människor. Jag blir extra synlig. För någon gång måste man ju sluta. Sluta vara rädd. Börja leva. Att skämmas är nåt man borde skämmas för. Åtminsone när det gäller random människor. För vad spelar de för roll?
I Malmö
Jag var på förhandlingar i tingsrätten i fredags. Det var utan tvekan det hemskaste jag gjort i hela mitt liv. På slutet skakade min kropp så jag fick hålla händerna på bordet för att det inte skulle synas. I ena handen kramade jag en liten sten som jag fick av Arvid på morsdag. En röd sten, den kändes symbolisk.
Vi väntar alltså på ett interimistiskt beslut. Ett beslut som ska gälla fram till att det riktiga beslutet fattas. Det riktiga beslutet fattas om ungefär 6-8 månader. Så på fredag ska jag få veta hur livet ska se ut för Arvid till dess.
Allt känns så overkligt, det känns som en såpa, inte en verklighet. Ibland kommer jag på mig själv. Man fastnar i dessa termer, interimistiskt, boende, växelvis, umgänge. Så tänker jag på Arvid. Som jag har haft hand om i stort sen ensam sen han föddes för två år och två månader sedan. Hur härlig han är. Hur bra han mår. Och jag tänker på hur ledsen han brukar vara när han varit alltför länge hos Martin.
Jag tycker att beslutet borde vara självklart. En går på antidepressiva, den andra har haft hand om barnet i hela dess liv och dessutom utbildat sig. Men jag vet ju, att ingenting är självklart. Och mitt ord känns så lite värt, trots att jag står Arvid närmast.
Jag återkommer
Speed. I am speed.
Jag kan inte hjälpa att händerna skakar. Jag kan inte hjälpa att jag mest bara vill gå och spy just nu. Jag kan inte hjälpa att jag längtar till två timmar från nu. Att få krypa upp i frisörstolen och bara glömma.
Önska mig lycka till. Livet avgörs idag. Om en halvtimme från nu.
Alla vackra ord
Jag är trött nu och ska sova. Till kudde för kvällen tar jag alla fina ord som riktats mot mig under kvällen. Aldrig har jag blivit så uppskattad. Dessa människor, deras härliga ungar.
Snyft, nu blir jag rörd igen. Jag är så emotionell dessa dagar, och att få allt fokus och en massa beröm passade inte så bra för min självbehärskning. Jag berättar mer om det sen. Ska också berätta mer om furuviksresan, och bjuda på kort. Och flytten. Massa saker händer. Jag kommer att uppdatera.
Sen.
Nu, godnatt.
Tack för allt. Det stärker!
Rödön
Här kommer en uppdaterad version av vad jag ska syssla med de kommande dagarna:
Måndag: Skriva referat på Björneloo. Tvätta. Lunchdejt med N och L. Köpa mer flyttkartonger. Packa ALLT. Städa. Ortopenden 14.30. Kårstyrelse/Kårstämma 18.00.
Tisdag: Utflykt med förskolan till furuvik. Avresa 07.00. Städa ALLT. Ev. midag hos Dan.
Onsdag: Arvids sista dag på förskolan. Lunch där. Därefter raka spåret till Härnösand. Skola till 17.00. Kåravslutning med scouterna på kvällen 18.00-20.30.
Torsdag: Skola 08.00-17-00. Middag hos Anita. Besikta lägenheten.
Fredag: Examendag! Kyrkan Härnösand 13.00. Grillfest hos Ronney och Kristin på kvällen. JOHAN!
Lördag: Fika hos Nina i hennes nya lägenhet. Köra sängar till Grönviken. Examensmiddag med släkten 17.00.
Söndag: Hämta släp 09.00. Packa släp. Lämna nyckel till lägenhet 10.00. Avresa mot Malmö. BYE BYE
Det var i korthet hur mina dagar ser ut. Jag är säker på att jag glömt något, men det visar sig.
I helgen var vi iallafall på rödöhajken. Vi betyder jag och Arvid. Saknad var Johan, som slitit hela helgen med att lägga golv down under. Stackarn.
Vädret kunde inte ha varit bättre. Sol, sol och åter sol. Länge verkade det som att jag och Arvid skulle bli tvungen att sova under bar himmel, men Jojje hittade till slut rätt på ett tält som han och hans lillebror haft som barn. Ett sånt där som har en pinne fram och en pinne bak i tälten och spänns på utsidan med snören. Mycket gulligt. Blått.
Lite bilder från helgens eskapader:
Min "scoutfamilj". Johan, Desirée, Arvid och Zucke.
Coola gänget. Så kallade babyorerna, rödöns yngsta patrull.
Jag var matansvarig det här året. Middagen bestod av grillad entrecote, klyftpotatis och en sallad med fetaost. Plus bearnaisesås till det. Mums!
Kvällsskoj och sång på klipporna. Gulliga Maja och jag. De enda som lyckades sätta texen på "you spin my head".
Det är någonting med mig och hattar.
Slutligen kan jag konstatera att på ett år har mycket hänt. För ett år sedan var jag på samma ö, samma tid. Men i en annan situation. Mycket är tyngre på många sätt nu men samtidig har jag inte mått så bra på länge. Can only get better sa jag för snart ett år sedan. Och det blir det. Bättre. Tar bara lite tid och mycket energi.
När man tittar på korten för ett år sedan ser man iallafall tidens gång. Åtminstone på Arvid:
Arvid för ett år sedan, i riset.
Arvid i år, packar maten i en stapel.