Livet från Idas håll

Igår och idag är VårdAvBarn dagar för mig och Arvid. Vår svit med VABfria dagar är bruten. Synd. Jag har varit något av en legend på jobbet som inte var vabbat sen i början av september då vi var hemma en vecka. Själv har jag också varit frisk, så jag har varit en mönsteranställd. Förstår alltså inte varför man ska diskriminera mammor på arbetsmarknaden, jag menar, hade jag varit karl hade jag säkert varit sjuk minst en gång på de här fyra månaderna. Haha nej nu var jag sarkastisk.

Iallafall, I förrgår, alltså onsdag när jag hämtade Arvid från förskolan var han, som innan, hostig och lite snorig. Men när vi gåt ut i hallen för att klä oss möts jag av Kidzilla! Ett fruktansvärt monsterbarn som gallskriker rakt ut när han inte får ha min cykelhjälm istället för sin egen. Eftersom jag inte kände igen mitt eget barn i det där monstret gick jag in igen och frågade om han varit hängig under dagen. Det hade han, de hade faktiskt febertempat honom före lunch. Okej, då vet vi att det är något konstigt på gång, det är inte mina uppfostringesmetoder som slagit slint utan han är troligast sjuk. Hemma tempar jag honom igen, men ingen feber. Överlägger med Johan fram och tillbaka på huruvida jag ska vabba på torsdag eller inte. Dels så är det ju det där med allmäntillståndet. Hur många gånger har jag inte stått och föredragit för föräldrar att det är allmäntillståndet som räknas, även om barnen inte har feber eller annat synligt symptom. Föräldrar känner sina barn bäst. Okej, ja jag själv som förskollärare hade ju ansett att Arvid skulle vara hemma. Meeeeen, jag själv som anställd vill gärna gå till jobbet och inte sätta kollegorna i en jobbig sits. Och sådär går det, fram och tillbaka. Ringer Ida till slut, min kollega. Hon säger att hans hälsa går före allt annat (det vet jag ju egentligen men det är skönt att höra nån annan säga det) och hon erbjuder sig dessutom att ta min öppning på torsdagen om det blir aktuellt med att vara hemma. Fina snälla Ida.

Arvid går och lägger sig, hostar sig igenom några timmar och jag säger till Johan att han inte kan gå imorgon om han inte får sova ut. Det tystnar så från hans rum och jag drar lättnadens suck. Vi bestämmer att Johan ska vara hemma med Arvid till 10 ungefär, så kan vi kolla hur han mår på morgonen. Så kommer jag hem då om det skulle behövas. Båda slappnar av, nöjd med dealen. Vi somnar in så sött.

GAAAAHHHHHH väcker oss nån timme senare. Jag rusar in och där sitter lillen med handen tryckt mot örat, det sviiiiiiider. Åh nej, öroninflammation. Straffet för att jag tänkte gå och jobba. Resten av natten gråter Arvid. Lilla stackaren. Vi fick en timme sömn mellan 5 och 6, annars var det mest bara vaket. Ida öppnar isället för mig, jag går till vårdcentralen med Arvid. Slem i lungorna, öroninflammation och slutligen, feber. Det är diagnosen. Sen gick vi på apoteket och brände lite pengar, och så hem och SOOOVA. Stackars Johan fick inte så mycket mer sömn än mig men han kämpade sig igenom en dag på jobbet.

Idag är Arvid däremot feberfri. Örat gör inte ont längre och han är pigg och glad efter en natts ostörd sömn (hostmedicin). Jag tackar uppfinnaren av penicillin för detta. Vilken fantastisk sak! Ikväll blir det fredagsmys med familjen och imorgon träning, fika med Emelie och sist besök och middag hemma hos min kollega Maria. Jag ser fram emot morgondagen!


Justja, igår fick Arvid förresten paket med posten. Kevin hade köpt en ny fleece åt honom från Roots i Kanada. Han hade en vinröd förra året, i år kör han gråblått. I paketet fanns också till Arvids stora glädje en Blixten McQueen helikopter. Det var tröst för nån som var trött och sjuk och knappt kunde hålla ögonen öppna. Tack farbror Kevin!

Lilla sjuklingen som trots allt mår bättre nu, på väg ut en sväng.
Maggan, observera den snygga jackan!

Idag är det norrlandsväder här nere. Glöm allt om vår, det är minus 10 grader och soligt. OCH helt vindstilla. Vilket gör att det känns som hemma ungefär. Inte sådär bitande kallt så att det värker i ansiktet.

Arvid sitter här bredvid mig och berättar vad han önskar sig när han fyller år. Så frågar han om han ska få en tårta då. Det är två månader kvar och han längtar redan. Vi ska börja fila på en önskelista till honom sen, men räkna med att den kommer att innehålla mest kläder. Och kanske ett par coola gympadojjor, Nike eller Adidas. Men vi återkommer, ska som sagt fila på den lite.

Idag har jag målat med mina barn på jobbet. Målat och målat. Vi har ritat av deras konturer och klippt ut ur papper, sedan har de fått måla dessa efter vilken färg de hade på kläderna. Jag var ansvarig för att blanda färger åt dem. Och tro mig, det är inte lätt med alla hudtoner. Grisskärt dög minsann inte. Resultatet blev bra, men mina fingrar ser ut som regnbågar.

Vet fortfarande inte om jag kommer hem i februari. Kampen mot Sj måste ses som förlorad då de inte alls var intresserade av att lösa in min biljett, eller byta ut den mot en annan ett annat datum. Hoppet finns att de kanske ska tillåta att man byter namn på biljetten, men jag är skeptisk. Isånafall kunde nån annan åka på biljetterna, kanske Ingemar, numera bofast i Malmö, som skulle hem till Sundsvall för att hämta lite saker. Det vore ju perfekt, och helt ärligt, vad kan Sj ha emot att nån annan, som också är ungdom, åker istället för mig på samma biljetter? Men sen vet man aldrig, rätt vad det är får jag en operationstid, och kan åka själv då. Jag har lite möten i Sundsvall på fredagen och den helgen så jag behöver egentligen vara hemma. Men samtidigt är det mycket pengar som går förlorade genom att vara ledig de dagarna. Semester är ju förstås ett alternativ... Men då försvinner semesterdagar. Ja, mycket att tänka på, många funderingar. Vi får se helt enkelt. Kanske kommer jag hem, kanske inte. Finns en grej här i Malmö som jag egentligen inte alls vill missa, som är på söndagen.

Nu ropar Arvid att han är klar på toaletten.

Det är helg. Trevligt. Ett annat trevligt fakta är att det tycks vara vår i Malmö nu. Visst finns det fortfarande lite snö här och där men solen lyser varm och härlig. Trevligt tycker jag, som är lite less på vinter nu.

Arbetsveckan har rullat på, efter fiaskot i onsdags. Det är helt enkelt bara att vänta in sjukvården igen. Tur iallafall att jag inte längre bor i Sundsvall för som det ser ut för den stackars vården där hade jag väl fått vänta på operation till 2013 eller liknande. Nu borde det finnas en ny tid inom de tre garantimånaderna.

I helgen har vi haft det lugnt och skönt, en sån helt vanlig helg som vi inte haft sen vi kom hem från Sundsvall efter jullovet. För de två helgerna som förflutit sen dess har vi haft besök, och då blir det inte riktigt samma sak. Inte samma rutiner. 
Igår fick jag till och med med mig Johan på body pump lördag morgon (tack var ett gratiserbjudande på fem gånger). Arvid var på miniSats och lekte i deras klätterland och bollhav, jag och Johan "lekte" bland skivstängerna. Efter träning så åkte vi hem och gjorde de vanliga lördagssktiviteterna med tvätt och städning innan vi gav oss ut i solen och cyklade till biblioteket och sagolekplatsen. Läste böcker, klättrade i klätterställningar, cyklade genom stan. Gemensam middagslagning och så var den dagen i stort sett över. En helt vanlig, helt underbar, helt igenom familjedag.

 

Jag har haft en väldigt bra dag på jobbet. Bra när gårdagen var så otroligt dålig. Mina kära kollegor, Maria och Irvana var roliga, skrattade så träningsvärken i magen gjorde sig påmind. Nu sitter jag och Arvid här och mumsar på varsinn macka innan han ska i säng. Det blev sen nattning för honom ikväll eftersom jag hade kvällsmöte. I vanliga fall sover han runt halv åtta nu för tiden och det är uppskattat! Sen sover han hela natten till klockan halv åtta, åtta nånting.

Eftersom jag är världens gulligaste flickvän cyklade jag hem efter att jag hämtat Arvid och lagade middag och bakade bröd till Johan. Arvid och jag skulle äta med Maria innan mötet, så det var endast för Johans skull. Varför då? Frågade Maria. Jag blev lite paff. För att jag tycker om honom, tror jag att jag svarade. Jag läste i en tidningsartikel en gång att forskare hade kommit fram till att det var det som var tricket för att få förhållanden att fungera. Att vara snäll helt enkelt. Det verkar så enkelt vännen, ändå är det så obegripligt svårt, sjunger Jocke, och kanske är det så. För varför är det så i många förhållanden att man slutar vara snäll? Att man räknar poäng och att man gnatar på varandra? De små, små orden är svåra ord och de hårda orden är enkla ord, sjunger samme geni och det är väl sant. Det verkar inte vara tidsbestämt, att det är något som kommer efter en viss tid, men likväl är det ju inte några par som har det där hårda från första början. Så vad händer?

Snälla, låt oss aldrig låta det hända. Låt de små orden vara vardagsord och låt det obegripligt svåra vara enkelt. Fast det är förstås bara upp till var och en.


Så, herregud vilken djuping det blev nu på kvällkvisten. Och jag känner att det är dags att damma av B-sidor och lite singlar igen. Röd har spelats varm och jag behöver lite enklare strofer nu ett tag. Lite välbekanta sanningar.

Idag är jag tillbaka på jobbet 06.00 igen. Det måste varit världshistoriens kortaste sjukskrivning, den var ju faktiskt obefintlig. Fick ägna gårdagen åt att ringa samtal och ordna upp situationen som blivit. Jag kommer ju att få en ny tid, någon gång. Och då kommer jag att vara sjukskriven i sex veckor. Får se när bara. Hoppas att det blir snart för sommaren rycker allt närmre och jag är faktiskt i behov av en fot. Men jag har pratat med min chef och en kollega. Förhoppningvis har ryktet spritt sig så jag inte måste förklara för alla vad jag gör här, då skulle jag lätt kunna bli lite låg igen. Det enda som inte verkar gå att lösa är att tågbiljetterna inte går att boka om. De går heller inte att låta någon annan person åka på samma biljetter, eller åtminstone på biljetterna mellan Sundsvall och Malmö för mig och Arvid. Nej, för Sj håller sig med personliga biljetter nu för tiden där man måste skriva sitt namn, som sedan trycks på biljetten. Sista ordet är inte sagt ännu, kanske jag åtminstone kan få byta namnet och låta någon annan åka på min biljett, men då återstår frågan, vem?

Vem vill ta med sig Arvid från Sundsvall till mig? Kom igen, jag vet att ni vill! Speciellt när det skulle kunna vara gratis ena vägen...
Nej jag ska jobba på det där ett tag till.

Just det, en tanke. Jag lovar att Sj har börjat med namn på sina biljetter så att man inte ska få sälja dem på till exempel tradera eller blocket, för det konkurrerar ju med deras egna tradera auktioner. Lågt sj!

Ingen operation. Bedövning fungerar inte på mig. Punkt. Jag vill inte prata om det. Eller jo, jag kan säga att jag faktiskt erbjöd mig att göra en Rambo. Efter en timme med mer och mer frustrerat inpumpande av bedövning från läkarens sida konstaterade han att han omöjligt kunde bedöva min då ballongliknande fot mer. Jag insåg att det här håller på att gå helt åt pipan och att all noggrann planering som gjorts för att få de här veckorna att fungera var i onödan. Så jag frågade med lätt desperat ton ifall han inte kunde operera ändå, det var ju lite bedövat trots allt. Nej, han vägrade bestämt att skära i mitt ben när jag inte ens var bedövad på utsidan foten. Så ingen Rambo blev det heller.

Jag skriver det här så jag slipper samtalen om hur det gått. Imorgon går jag till jobbet som vanligt och så var det med det. Punkt. That's it. Om nån månad får jag en ny tid för att göra samma sak, fast med narkos. Narkos. Jag trodde jag sluppit ifrån det. Att den tiden var förbi efter att jag fyllt 16 och inte längre kvalificeras som ett barn. Men nej, narkos, möjligen i Trelleborg.

Förresten, nån som är världens snällaste som kan åka från Sundsvall till Malmö den 16 februari? Som kan ta min och Arvids biljett då och göra så att jag slipper lägga ut ytterligare 800 kr, möjligen mer, på nya biljetter?

Kollar på filmer och böcker inför kommande sjukskrivning. Eller glöm det där med kommande förresten, den inleddes ju idag, för närmare bestämt en timme sedan då jag inte var på jobbet som vanligt. Iallafall, vad får jag se?!? DETTA!





Bilden var lite kass, man kan se bättre på Discshops hemsida. Så på min önskelista just nu finns denna.
Tack på förhand :-)

Idag är alltså dagen före operationen. Jag har blivit riktigt nervös! Kanske det beror på allas frågor om huruvida jag är nervös, fast mest beror det nog på rädslan för att bli handikappad och tvingas att be alla andra sköta saker. Hemmet, matlagningen, Arvid, tvätten... Allt det där är mina domäner där jag tycker om att ha ordning och reda. Framför allt tycker jag om att uppskattas för att jag sköter dessa sysslor och vill inte gärna förlora den statusen. Rätt vad det är så kanske jag åker på att tvätta bilen isåfall...

Jag har opererat hjärtat tre gånger, fast första gången gjorde de inget när de var framme vid själva hjärtat. Men ingen av de gångerna var jag lika... vad ska jag säga... illa berörd... som inför den här operationen. Trots att det fanns en mycket större risk då, hjärtstillestånd. Pacemaker. Kanske det kändes bättre för att första gången bodde jag ju hemma hos mamma och det enda jag skulle missa om jag blev dålig var skolan. Då kunde ju hon ta hand om mig dessutom. De andra två gångerna visste jag ju hur fort jag återhämtade mig och då var det inga problem. Hade till och med Arvid med mig, 4 månader gammal, och två timmar efter operationen gick jag omkring och vaggade honom när han var olycklig, så intensivt att det kom två sköterskor farande och undrade vad jag gjorde med min hjärtrytm. Ja, babyn var ju ledsen sa jag, jag måste trösta honom. Tydligen inte okej...

Meeeen, imorgon alltså. En liten operation av min fot för att slippa ha ont mer. Det borde gå bra, jag kommer nog klara det fint. Återstår att fundera ut hur jag ska ta mig till och från sjukhuset, men sjuktaxi är säkert bra, vad det nu är (såna här gånger saknar jag Sundsvall).


Nog om operationen, jag kommer säkert skriva mer när jag nu ska vara hemma dagtid. Kanske.

På stranden en kall och blåsig dag

Konstaterade nyss till min fina kompis att det tråkigaste med att bo såhär långt bort är att vårt hemmaliv blir så separerat från alla andra. Ingen av mina kompisar och familj som är engagerad i mitt hem, ingen att fundera och fixa med. Och jag förstår väl det, när Johan nyss flyttat ner kände jag mig som avdomnad när han pratade om sin lägenhet. Som att den, pga avståndet inte hade med mig att göra. Och då var jag ändå förhoppningsvis på väg ner efter honom inom kort. Men det är lite trist, i Sundsvall hade jag folk som tittade förbi i stort sett varje dag, och jag gjorde olika shoppingturer och rekogniceringsturer till lägenheten med kompisar som jag kunde bolla idéer med. Jag tycker att självständigheten nu är skön, men kan sakna delaktigheten från vänner och familj. Kluvet.

Idag jobbar jag en enkel tio timmars dag eftersom jag har processledarutbildningen på eftermiddagen. Surt. Imorgon jobbar jag nio timmar eftersom jag stänger och vi har extra öppet vid behov. Imorgon hade ett barn behov av att vara här till 18. Japp, bara att bita ihop, jag får ju betalt för att jobba till 18 så...

Min mage, kan jag meddela alla som oroat sig mår mycket bättre nu. På lördag blir det träning igen. Sen blir det inte så mycket mer innan sjukskrivningen. Tisdag då, men sen är det ju på onsdag. Cut cut cut... Jag har blivit lite bekymrad då några jag känner har en anhörig som gjort samma operation och alla talar om svåra smärtor och att det tar de tre månaderna att rehabiliteras. Jag vill inte ha svåra smärtor ;-) Och jag vill definitivt inte bli soffliggande... Men jag överlever utan tvekan och förhoppningsvis kan jag med hjälp av stödskon aktivera mig ganska snart efter operationen. Vi har ju kommande sommar att tänka på!

Jag kan inte hitta på så mycket mer att skriva om, utom att jag har bokat att vara hemma i Sundsvall mellan 11 och 16 februari så boka in mig då :-)

Ciao

Har konstant kalla händer, och fötter. Visste jag inte bättre skulle jag tro att jag var rökare. Nu vet jag ju att jag absolut inte är rökare, troligast så långt ifrån man kan komma (feströka, nej tack!!!)... Men ändå. Kallt. Kallare. Idas händer och fötter. Johan däremot, har varma händer och varma fötter. Alltid trevligt. Jag går runt i min varmaste ulltröja (får inte ens tvättas i maskin) och fryser. Johan går runt i t-shirt och fryser inte.


Nej vad mycket tomprat... Men vad ska jag säga, vädret är kasst, det tösnöar och blir blött. Jag har jobbat hela dagen med att få klart lite dokument till min chef som hon ska lämna vidare till juristerna. I eftermiddag ska jag fixa fler foton till förskolans hemsida. Roligt... Hmmm...
Sen har jag fortfarande ont i magen, känner mig halvhängig och är rädd för att bli sjuk inför operationen om en vecka. Jo, och så jobbar jag över hela den här veckan. Idag, imorgon och på fredag. Torsdag är ju min tidiga dag, då jag börjar klockan sex och slutar halv två, fast.... Inte den här veckan. Den här veckan ska jag på vidareutbildning till processledare på torsdag. Så jag slutar sent hela veckan. Jag ska se om jag inte kan komma på nåt mer att gnälla om... hmm... Sa jag nåt om vädret... ja det gjorde jag visst. Jo, jag är grymt sugen på en bit mörk choklad också. Med havssalt. Njut av det ni som vill, hälsningar från mig.

För att muntra upp mig själv googlade jag mitt eget namn. Den här bilden kom upp, presentationsbild på facebook en gång i tiden. Då var det sommar. Då var det varmt. Då kunde man ha klänning och vara brun.

Övriga resultat när jag googlade mitt namn var olika resultat på lydnad, från brukshundklubben osv. Olika scoutsammanhang där jag förekommer som ordförande och annat tjosan, kontaktperson för kultur och friluftsliv för barn i Sundsvall, också nåt om C-uppsatsen som tydligen är offentligt. Olika beståndsdelar av mitt gamla liv, hundtränaren/ägaren/instruktören/utställaren, scoutledaren/ordföranden/kontaktansvarige, studenten...
Inget av det där är jag nu, vad konstigt det kan bli. Vad konstigt det känns. För om jag inte är min googleidentitet, vem är jag då???

Man ska aldrig skjuta på något för då kanske man tappar inspirationen. Som att jag igår tänkte att jag skulle lägga in bilderna från pojkarnas besök i helgen och skriva lite om det. Eventuellt jobba fram ett facebookalbum från jul och nyår. Det blev inte så för jag tänkte att jag skulle ta ett bad först, och sen skulle jag bara få lite massage, och sen... Blev jag lite sjuk.

Jag har ont i min mage. Aj aj. Men förhoppningsvis går det över. Jag ska opereras om en vecka, för min fot. Aj aj igen. Men det går nog också över. Lokalbedövning, kapa leden, hyvla av brosk... Såna saker. Gnäll gnäll.

Alltså, jag inkommer inte med bilder idag heller. Men om nån slår en signal kan jag berätta blodiga detaljer om kommande operarion. Eller så...
Det är allt jag har att locka med ;-)

ÅÅ som gamle gode Love på högstadiet skulle ha sagt. Thank god it's friday.

Man blir liksom lite avtrubbad efter ett jullov. Och sen är ju inte allt som vanligt när man väl börjar jobba igen efter "lovet". Folk är lediga, förskolan är sammanslagen till en enda stor grupp, tiderna är annorlunda. Nepp, inget har varit som vanligt. Men igår, mina vänner, var första dagen allt var som det skulle igen. Nästan.
Irvana var tillbaka, Maria var tillbaka, Pari var ledig. Vilket innebär att allt var som vanligt i vårt lilla arbetslag beståenda av oss fyra. Vi traskade dessutom bort till Solen, alltså den storbarnsavdelning där vi håller till med vår verksamhet. Kändes som att komma hem nästan. Mitt andra hem.

Idag slår jag på stort och uppdaterar igen, Två dagar i rad. Tänker mig bättring få se om det håller. Jag ligger dessutom efter med en massa inlägg, typ utvärdering av 2009, inför 2010 osv. Men det kanske kommer. Kanske en avstämning av löftena som gavs 2008 också. Ojoj, nu lovar jag runt. Får se om det håller. Men det var peppande med två små söta kommentarer från er jag saknar iallafall.
Helena: Ni är så otroligt välkomna, hoppas verkligen det blir av!!!!
Jossan: Kul att få ett litet livstecken från dig, vi måste höras snarast!

Grabbarna grus är iallafall på besök som sagt. Johan och Ingemar. De kom igår och blir kvar till på söndag. Jätteroligt tycker jag, då de är de första utöver familjen som trots att de bor i sundsvall fått tid/möjlighet att komma ner och hälsa på. Emelie och Hanna springer ju här lite titt som tätt, men de bor ju mycket närmre. Jag vet att det kan kosta en del (men det finns billiga biljetter om man är ute i god tid ;-) ca 300 kr) och jag vet att det är svårt att få ihop ett besök då man kanske vill stanna längre än bara en helg, men misströsta inte mina vänner. Det går att lösa. Hör av er till mig och så bokar vi in nåt :-P Till sommaren om inte annat.

Igår var vi med killarna och bowlade. Jag var inte så bra. Jag är aldrig så bra på att bowla. Men det är kul. Johan tog liet bilder så kanske jag kan sno några. Sen spelade vi Besserwisser hela kvällen. Jag var något ofokuserad den första rundan, man kanske kan kalla det tröttslamsig, även om jag hade mina ljuspunkter. Vedabron till exempel. Den andra rundan hade jag otur med kategorierna, jag menar, ekonomi och konst och scen... inte mina starka ämnen direkt. Men sen, tredje rundan, då slog jag på stort och vann. Trots att killarna gjorde allt för att jäklas. Bytta ut min fina kategori mat och dryck, mot återigen konst och scen. Döm deras häpnad när jag inte klarade bara en, utan två, konst och scen och gick i mål och vann.. Tacka Andy Warhol och popkonst för det.

Nu så, jag måste... Tja ingenting egentligen. Slutar 13 idag och ska surfa runt lite nu. Men nu har jag uppdaterat. Ska snart göra det igen. Hoppas jag.

Det har gått lång tid sen jag uppdaterade men nu har jag faktiskt en ursäkt. Vi har inte varit hemma. Nu är vi hemma så nu uppdaterar jag. Vi kom egentligen hem redan i söndags men har haft lite annat för oss i dagarna som gått. Mer om det sen.

Jag gjorde en kameratömning från min lilla digitalis så jag tänkte lägga in lite bilder från de senaste veckorna. Problemet är att jag mer och mer använder vår stora kamera, systemkameran, så det blir inte så många bilder. Men vi har haft roligt vill jag lova.

UNDER LOVET:
Var vi på Peter Jöbacks julkonsert
Hade vi weekend i sthlm
Åkte vi till sundsvall
Bytte vi boende flera gånger
Var vi på två julaftnar
Blev det utgång på juldagen
Spelade vi en massa Buzz (tack till mina syskon för presenten)
Besökte vi olika människor varje dag
Lagade vi inte mat en enda gång
Firade vi nyår med en massa barn och härliga vuxna
Åkte vi så småningom hem igen, med bilen full av grejor


Sen vi kom hem har vi bara ägnat tiden åt lägenheten. Hittade lite inspiration där nånstans mellan Kovland och Malmö. Så nu har det donats, mest i Arvids rum. På tisdagen spacklade vi hål och målade om. Onsdagen var röd dag och alltså ledigt från jobbet, och hela den dagen ägnades åt att plocka och möblera, montera en ny säng och bädda rent med nya lakan. Nu är det jättefint, det enda som fattas är en liten Arvid, som kommer hem imorgon. Gårdagen ägnades förutom Arvids rum även åt att tvätta, städa, sortera grejer, rensa lite i förrådet, gå igenom ekonomin, diska, greja i vårt sovrum mm. Jätteroligt att komma hem idag när allt är fint och städat.

Men, lite bilder från kameran, i kronologisk ordning:



Arvid ligger under sin (gamla) säng och läser bok



Julkonsert med Peter Jöback, som hade snyggaste skorna+strumporna



Stockholmstrippen, hemma hos Maria med hennes fina Nelly

Oj, jag hade visst inga fler bilder än så på den här kameran. Sorry! Eller jo.
Vissa har efterlyst att få se hur det ser ut hemma hos oss, så igår när jag hade donat och donat och donat tog jag lite kort. Jag kan lägga ut några så att alla som ännu inte varit här kan se, och de som varit här kan se förändringarna.

Del av vardagsrum



Del av sovrum



Del av Arvids rum

Tadaaa, that's all. Jag vill inte ge er för mycket heller för jag vill att alla ska känna sig manade att hälsa på. Kom nu bara! Idag får vi faktiskt besök, om ca tjugo minuter ska jag vara på stationen och ta emot pojkarna från norr.

Så nu har jag uppdaterat med både bilder och text. How good.