Mina dopbarn
Arvid, ätandes av klänningen.
Liv, lite tankfull.
Dagens Liv
Leaving on a jetplane
Att få gråta. Att få släppa taget. Jag har haft så mycket att arrangera inför på fredag. Blommor, fonder, namn på band, annonser och inte minst resan, skaffa barnvagn, barnvakt, se till att alla kommer ihåg att anmäla sig. Organisera.
Men... Men var är du? Varför kan jag inte ta telefonen och ringa dig som jag alltid gjort? De tankar jag till sist släpper fram är mer existentiella, är allt förutbestämt? Jag berättar för människor att en kompis till mig har dött, väntar på något... förlösande. Kanske är det på fredag det kommer.
Slår på musiken som betyder nåt. Som betydde något för dig också. Låter andras ord skölja bort stressen som kommer när jag tänker orden aldrig mer...
Mjuka toner i väntan på Johan
And I know you too well to say that you're perfect
But you'll see, you're perfect for me
Kvällning
Liv är precis som mamma ganska kvällstrött och gör sig redo för att gå och lägga sig. Godnatt!
Träff på gården
Fast sen kom jag på att hon som fick barn kort efter oss nog heter Sara, så det är säkert hon. Hoppas jag...
Liv 10 veckor
Idag är Liv 10 veckor. Något vi firade med att gå på läkarkontroll på bvc.
10 veckor
Vikt: 5845 gram
Längd: 61,5 cm
Hon har landat på en kurva över medelkurvan både på längd och vikt och följer dessa kurvor fint. Jag frågade varför hon är så rosslig, speciellt när hon legat ner och detta berodde visst på luftrör som ännu är lite mjuka. Läkaren lyssnade noga på lungorna och det var inget rossel från dessa utan det är helt normalt och kommer att växa bort. Det var den enda fråga jag hade till läkaren så efter det var det bara en vanlig hälsokontroll, där Liv fick mycket beröm för sin starka rygg och nacke och att hon var "tidig" motoriskt sett. Liv tog ögonkontakt med båda läkaren och sköterskan och log och jollrade, och läkaren sa att med ett sånt rörligt och vaket barn behövde jag inte oroa mig för hennes läten. A plus till lillan!
Stortjejen som nu är 10 veckor
Haha, knepig min beroende på jollret.
Malmöfestivalen
Artisterna är bland annat: Adam Tensta, Bob Hund, Daniel Adams-Ray, Dead by April, Dollykollot, Emil Jensen, Hardcore Superstar, Nina Persson, Iron & Wine, Last days of April, Lisa Miskowsky, Miss Li, September, The Ark, Veronica Maggio mfl.
Om nån blev sugen är det bara att komma hit, vi har extra rum ;-) Speciellt som jag åker på torsdag, och inte är hemma festivalens sista dagar.
Vanlig vardag
Liv har många pluspoäng idag eftersom hon valde att sova vidare efter morgonmålet och sov till 11. Då gjorde hennes mamma det med.Hela semestern sov hon vidare till ca 10 varje dag, men sen vi kom hem har hon velat kliva upp en stund emellan. Den här veckan har hon ätit vid 7-8 och vaknar sen till så pass att vi måste kliva upp efter det. Sen är hon trött på förmiddagen och är bara vaken en stund innan det är dags att sova igen. Hoppas på att hitta tillbaka till semesterrutinerna
Det är skönt med vanlig vardag igen. Vi går på promenader på förmiddagarna och har träffat folk på eftermiddagarna. I onsdags fikade jag med Ida, Johan gick ut på kvällen med några gamla jobbarkompisar. Igår kom Helena och Lars hit, tillsammans med deras lilla Loke, och vi fikade och gick på promenad på stan. Liv fick fina kläder av dem också, som välkommen till världen present.
Härliga vardagsdagar alltså.
Jag och mina 9 veckors
Arvid nio veckor
Liv nio veckor
Asiatiska dockan
Men vi vet ju alla hur det kommer sig... Hennes pappa är ju "kinesen".
Random asiat från Google
Liv
Turn Around
Idag, 9 veckor gammal, tyckte Liv att det var en bra dag att vända sig på. Från mage till rygg, som om hon alltid kunnat, bara inte velat innan. Dock verkade hon ganska förvånad när hon sedan låg där på rygg...
Stabilt...
Nej men... Vad hände nu?
Vad ger man kärleken för namn?
Livet i min famn
Tack Maja för den underbara låten till Livs dop!
Finns ingen annan som är vackrare för mig
Jag trodde inte det var sant
När vi fick höra att vi väntade på dig
Alla dagar som har gått alla saker som vi gjort
Innan du kom hit känns avlägsna just nu.
Vi ska göra allt på nytt, vi ska visa dig vår värld,
Vi ska hjälpa dig att bli den som är du
Vad ska vi kalla dig mitt barn?
Vad ger man kärleken för namn?
Jag håller livet i min famn
Jag håller livet i min famn,
en bit av kärleken, kan känna hjärtat slå.
Jag smeker ömt din lilla hand
Du är ett under som vi knappast kan förstå
En liten ängel på vår jord sprider glädje med sitt skratt,
vi har väntat dig, välkommen lilla vän!
Genom livet ska du gå, vi får låna dig ett tag,
till den dagen då du står på egna ben
Vad ska vi kalla dig mitt barn?
Vad ger man kärleken för namn?
Jag håller livet i min famn
Vad ska vi kalla dig mitt barn?
Vad ger man kärleken för namn?
Jag håller livet i min famn
Mesmamman kan inte ens lyssna på låten på datorn utan att börja gråta...
Sometimes I wonder if I never gonna make it home again
Vi är hemma. De 100 milen är avklarade för den här gången. Varje gång känns de där milen lite längre, lite drygare. Det värsta är att jag måste göra om dem om bara två veckor, och jag vet ännu inte hur.
Jag har längtat hem. Längtat till ordning och struktur. Till mina egna saker. Min säng, som plötsligt känns jättestor med sina 160 cm.
Lilla Liv, som bara var en liten plutta när vi åkte för nästan fyra veckor sedan känns så mycket större nu. Såhär liten var hon när vi åkte; tjejen som knappt fick upp huvudet och som inte var road av att titta på saker.
"Lilla Liv", 15 juli, en månad gammal.
Stadiga Liv, 15 augusti, exakt en månad senare.
Mr. M
Du är död.
Död betyder borta för alltid. Betyder kall. Betyder inte mer. Aldrig mer. Aldrig mer skratta tillsammans. Aldrig mer minnas tillsammans. Allt vi gjort. Minnen vi delar. Vad ska jag nu göra med alla minnena, när det bara är jag kvar som minns?
Hur kan nån vara död när man fortfarande hör deras röst i sitt huvud? Hur kan du vara borta? Vara kall? Vara inte mer? Hur kan du som funnits med större delen av mitt liv plötsligt inte finnas där för resten.
Vad hände? Var är du? Varför finns du inte mer?
Helvete vad du fattas mig...