Livet från Idas håll

Gör en analys av "Jag kan se dig". Så smart den texten är. Och så viktig!

Över Klara kyrktorn steg en blek och bitter sol
Trafiken kryper blank som skalbaggskal i månskenet
Ditt hjärta rusar förbereder terrordåd
Du är snabb som ljus men kommer aldrig härifrån

Jag följer dina gnistor under tunga moln
Jag vet exakt vart du ska gå
En lögn blir lätt en sanning när den kommer inifrån
och det enda som är säkert är att
Jag ser Dig
Jag kan se Dig

Vi nålar upp experter bleka män med mörkersyn
De cirklar tyst kring offren som ett moln av Neurosedyn
De är lugnet över landet deras ord är fria från bly
Håll hårt i era barn nu
man skjuts i ryggen om man flyr

Kan man bygga nåt som bär oss med så lite ljus
nu när kärleken blev trött och blind
Kan man få alla de här bitarna på plats till slut
när det enda som är säkert är att
Jag ser Dig


Stäng ute verkligheten
Älskling slut ögonen
Hör du melodierna i natthimlen
Det kommer ta en evighet
Vi sluter ögonen
och lyssnar på en psalm som bor i hjärtslagen
Vad som helst utom verkligheten
Jag kan se dig äntligen
Min vän jag hör en sång i dina andetag
Rakt in i evigheten
Älskling slut ögonen
och lyssna men vad fan du måste lyssna nu
för Jag kan se Dig…

Det blir lite tyst och man skyndar iväg för att se vad Liv har för sig. Senaste är att hon sätter sig till rätta i barnfåtöljen i Arvids rum och sitter där och pysslar med något. Som en liten gumma...

Liv hjälper mormor att plocka fram till middagen

Den här har egentligen legat klar en stund på datorn, förutom slutet av december som jag petade ihop lite snabbt ikväll. Mitt år 2011. Ett år som nästan bara var bra, förutom det där mörka hemska.

Januari:
Året inleddes alkoholfritt (av naturliga skäl) hemma hos Henke och Cissa. Vid tolvslaget stod vi på deras tak och tittade på fyrverkerierna i hamnen och jag sneglade lite på min gamla lägenhet på samma gata. Den där jag bodde själv och redde mitt eget liv, i medgångar och motgångar. Tänkte att så mycket har hänt och jag är väldigt lycklig idag. Gift, gravid, med goda vänner och en bättre relation och distans till min familj än någonsin.

 Efter vårt ”jullov” i Sundsvall bilade vi hem till Malmö, körde i ett streck under en dag och lovade oss själva att aldrig göra om det. Hemma i Malmö tog jag snabbt upp rutinerna och kontakterna med vännerna här, vi har middagar och spelkvällar.

 Jag har mycket problem med fogarna, som jag haft ända sen vecka 15, vilket jag också har intyg på från sjukgymnast och läkare. Träffar en doktor Olga på sjukhuset för samtal om eventuell sjukskrivning och blir så otrevligt bemött att jag börjar gråta. Hon påstår bl.a. att man inte kan han problem med fogarna så tidigt för att livmodern inte är så stor. Hört talas om hormoner? Hon sjukskriver mig i alla fall 25% kommande två veckor, vilket underlättar lite för mig.

 I januari var vi också på det första ultraljudet, vilket kändes som ett stort steg framåt i graviditeten. Nu vet vi att den lilla skrutten där inne lever och verkar må bra. Däremot var det en tjurig rackare som inte ville visa om det var en pojke eller en flicka, men i efterhand tyckte vi båda att det var ganska skönt att inte veta så tidigt…

 Februari:
Jag har en turbulent tid på jobbet med en ny kollega som är väldigt dramatisk och gillar att ställa till konflikter. Lustigt nog så misslyckas hon med sina avsikter att vända upp och ner på stället och söndra i arbetslaget, utan jag och övriga kollegor blir snarare mer jämspelta och ärliga.

 Min sjukskrivning följs upp av en annan läkare som konstaterar att mina besvär är vanliga och att jag tillhör en av de största riskgrupperna vad gäller problem med foglossning och ischias. En annan riskgrupp var kockar, minsann. Han sjukskriver mig 50% och uppmanar mig att inte tveka att höra av mig om jag inte blir bättre. Att slippa de långa dagarna i kombination med att ansvara med för det administrativa istället för den fysiska verksamheten gör underverk för mig och jag känner hur roligt livet är när man kan gå utan smärta. Min ansökan om havandeskapspenning till försäkringskassan godkänns också, vilket innebär att jag bara kommer jobba till april.

 Jag träffar tjejerna, Hanna och Emelie så gott som varje vecka och vi bakar och lagar mat tillsammans, samt funderar över livets stora och små frågor.

Mars:
Mars månad började med en av 2011 års absoluta höjdpunkter då vi åkte till London över en weekend och hälsade på Lisa och Alex. Tre underbara dagar då jag och Lisa shoppade på Oxford Street, killarna besökte alla pubar i centrala London, vi gick på musikal, åt massa traditionell engelsk mat (blä!), strosade runt i mysiga Camden Market och mycket mer. En bonus var att älsklingskusinen Hanna bodde i London då, så vi träffade även henne och gick på museum.

 Vi har besök av min mamma. Vi har besök av mina svärföräldrar. Arvid fyller 4 år och firas med paket på sängen. Arvid har ett eget födelsedagskalas där vi lånar mitt jobb för att hålla festen och är dessutom bjuden på tre andra, vilket innebär kalas varje helg den här månaden.

 Jag har börjat jaga efter en barnvagn och faller för en ny modell varje vecka känns det som. Många aspekter att ta ställning till och det blir väldigt många besök på babyaffärer!

 April
Arvid är sjuk igen samtidigt som Johan har mycket på jobbet och jag jobbar mina sista dagar på Möllebacken. Världens bästa tjejer, Emelie och Hanna ställer upp och gör ett schema så att de kan ha honom de dagar som behövs innan jag slutat.

 Det blir underbar vår och vi börjar äta middag på uteplatsen. Cyklarna kommer fram och Arvid leker mycket ute i trädgården med grannpojkarna. Jag går på regelbundna kontroller hos barnmorskan, äter järntabletter för mitt järnvärde, beställer ett uppfällbart skötbord till toaletten och rensar och gör plats för babykläder i en av garderoberna i vårt rum.

 Jag och Arvid åker till Sundsvall över påsk och firar tredubbelt kalas för mina bröder och för Arvid. Jag hinner med att träffa massa kompisar i Sundsvall men som vanligt hinns inte alla med och jag får lite dåligt samvete.

 Det roligaste under april månad är att vi går på rutinultraljud i 3D, där vi verkligen får se vår lilla bebis. Vi har världens roligaste och bästa sköterska som på min förfrågan noga undersöker om det är en pojke eller en flicka. Johan ifrågasätter hur hon så tydligt kan se och efter att hon upprepade gånger förklarat vad det är han ser på skärmen konstaterar hon bara att Jag kan inte beskriva bättre än så. Antingen ser man eller så ser man inte. Johan blev i alla fall övertygad då hon satsade sin årslön på att det var en liten flicka där inne, och själv är jag tårögd på britsen. Babyn är frisk, det är en flicka, och snart är hon hos oss. Vi bestämmer oss för att hålla det hemligt för våra familjer, speciellt eftersom några av dem inte tyckte vi skulle kolla alls.

Maj:
Jag har lugna dagar och lunchar med kompisar, går på stan i sakta mak, hämtar Arvid tidigt från förskolan. Vi åker på kosläpp tillsammans med Hanna och Emelie och ser när de släpper ut korna i hagen efter vintern. Arvid och jag går på barnloppis i folkets park där Arvid köper filmer och My little Ponies för sina egna mynt. Min pappa kommer på besök och har till min fasa inte bokat nån hemresebiljett när han kommer. Vi går på sommaravslutning på Arvids förskola tillsammans och när pappa reser till Sundsvall åker Arvid med honom för att vara hos Martin en vecka.

 Johan har after work två helger i rad innan förlossningsdatumet och jag har egokväll med mig själv och hyrd film, samt äter B&J (half baked naturligtvis). Johan fyndar ny kyl och frys samt spis när Media Markt slår upp portarna på ett nytt varuhus så dagarna innan beräknas födsel är mitt kök ett kaos med gamla och nya vitvaror överallt.

Juni:

Det är galet varmt och jag väntar och väntar på babyn. Johan frågar mig hela tiden om det kommer att hända snart och jag svarar att jag inte vet förrän det är dags. Vi har fem tjejnamn (läs jag) som vi väljer mellan:

Annie (var länge favoriten)

Liv

Isolde

Juni

Elise

 Arvid kommer hem igen, vi passerar BF och jag går på överburenhetskontroll. Samma dag som överburenhetskontroll släpper slemproppen och jag bara vet att det kommer att hända den dagen. Samma dag är det temaavslutning på Arvids förskola och picknick med sånger och medaljutdelning. Arvid får medalj med motiveringen att han alltid låter alla kompisar vara med och jag står småsnyftandes med hormoner upp i halsen och mensvärk i ryggslutet. Senare samma kväll startar värkarna och 2½ timme senare är Liv född. Det syns på en gång att hon är en Liv, trots att det varit det förslag jag känt minst för innan.

 Min mamma kommer på besök och myser med barnen. Johans föräldrar är ute och campar med husbilen och kommer på besök några dagar. Vi firar midsommar med Johans kompisar Ulrik och Xiao och deras barn och sen kommer äntligen Nina på besök, något som varit på gång i två år. Vi åker till Köpenhamn och strosar på stan och äter en massa goda sallader.

Juli:

Vi åker på semester i Sundsvall. Härliga veckor i sommarstugan i Bjäsbodarna, dock inte heller detta året konfliktfritt. Men vi får flytta in och har en relativt ostörd semester. Barnen får en kusin, lilla Thea, som från början heter Lisa men sedan byter tillbaka till Thea. Vi träffar kompisar och släkt, och jag jobbar parallellt med Irvanad C-uppsats till hennes examen.

Augusti:

Vi har dop för Liv. Jag ringer upp en gammal vän och det resulterar i att bästa Maja sjunger jättevackert på dopet och dessutom återförenas vi allihop. Vi går på dop för Jonas och Lenas lilla Viggo, i Stöde kyrka, där en väldigt trevlig vaktmästare tar oss upp i kyrktornet så vi får se utsikten därifrån. Vi får också kolla in det gamla urverket i kyrktornet, något som jag älskar, kyrkoskadad som jag är.

 Jag får ett obehagligt telefonsamtal och får veta att en nära vän har dött. Allt blir lite svart de dagarna samtidigt som vi åker på släktträff för Johans släkt. Jag funderar mycket och känner mig ensam i mina tankar. Vill prata massa om min kompis men ändå inte. Tänker och vänder på saker. Börjar fundera på ödet, eller livet. På ifall  man kan vara förutbestämd till ett kort liv redan från födseln. På om man kan vara märkt av sådant. På hur en person kan vara borta för alltid när jag kan höra hans röst i mitt huvud. På var du finns? Jag undrar fortfaranade.

 I slutet av augusti åker vi tillbaka till Malmö igen. Vi firar vår bröllopsdag. Vi firar tre år tillsammans. Jag tar sedan flyget tillbaka till Sundsvall och går på begravning för min vän. Jag gråter så magen får kramp, sedan håller jag tal utan att ha förberett något. Undrar fortfarande vad som hände och var du är.

September:

Vi åker till bokskogen och firar skogens dag med våra kompisar Adam och Maria och Mira och Loke. Jag får för mig att börja spela tennis, och är otroligt dålig på det. Johan börjar på ett nytt jobb. Jag börjar träna på Sats igen efter sommaren eftersom Liv kan börja vara i minisats. Tränar sedan minst tre ggr i veckan. Arvid börjar på en idrottsskola som heter knatteskutt. Varje torsdag åker vi till Lund och hälsar på Maria med familj, detta gör vi hela året.

 BVC ordnar en föräldragrupp och där lär jag känna Emelie N. Hon har en liten Elliott som är fem dagar yngre än Liv. Vi bestämmer träff på öppna förskolan och ses där, jag bjuder hem henne till mig på fika. Vi babblar på och jag pratar vitt och brett om allt och inget. Håller sen på att bita tungan av mig när hon avslöjar att hon jobbar som psykolog. Men den nervositeten kommer jag snabbt över och vi träffas flera gånger i veckan under resten av året. Vi introducerar våra män för varandra och Johan och Tobias kommer mycket bra överrens, så vi börjar även umgås litegrann alla fyra.

 Annars reser Johan mycket med sitt nya jobb och jag leker ensamstående med barnen. Det fungerar bra, Arvid tycks trivas mycket bra med att vara hemma från förskolan varannan dag, han är lugn och mysig att ha hemma. Vi tar med Varg och Lisa och går på Cirkus, och äter gotta och köper snurror som lyser.

Oktober:

Johan fyller år. Maggan och Lennart är på besök. Jag umgås lite med mina grannar som är föräldralediga men mest träffar jag Emelie N, från föräldragruppen. Hon börjar också träna på Sats så vi har ungefär samma dagsrutiner. Johan fortsätter att resa mycket, jag och Arvid firar halloween i folkets park för oss själva, då Johan är norr i landet. Vi missar kusin Theas dop vilket jag tycker är jättetråkigt.

Emelie H får lilla Ellis efter en lång väntan. Hanna och jag handlar en härlig goodiebag till henne och besöker henne på sjukhuset.

 November:

Jag bjuder Johan på musikalen Les Miserables då jag fått köpa biljetter billigt från jobbet. Det blir en annan av årets höjdpunkter, SUPERBRA! Kusin Hanna kommer på besök och vi promenerar tillsammans och har sköna dagar, även om jag är lite trött och kanske inte världens bästa värd eftersom Liv fortfarande vaknar på nätterna. Johan reser till Finland. Arvid tar hem kompisar och får följa med kompisar hem. Jag hänger på Emelie N på en fotoredigeringskurs för att lära mig använda redigeringsprogram till mina bilder. Vi gör några turer till Ikea, jag blir bättre på att fota manuellt medsystemkameran och framkallar och förstorar lite bilder.

 December:

Jag fyller 25 och har en liten fest för ungefär 10-12 kompisar. Emelie N och jag har Twilightkväll. Arvid går lucia på förskolan och båda barnen är pepparkakor. Vi går på julbord med Johans jobb på kasinot där maten inte alls imponerade. Emelie N och jag äter Ikeas julbord som är bättre. Jag saknar ett telefonsamtal på min födelsedag och sitter med tårar i ögonen och telefonen i handen på din födelsedag.


Vi åker upp till Sundsvall och firar jul i flera dagar med min familj och Johans familj. På nyårsafton är vi i Kovland och firar nyårsafton med Olov och Camilla och barnen. Sen så bilar vi såklart hem på en enda dag och lovar oss själva att aldrig göra om det!

Fiiiina tandsingar!