Livet från Idas håll

Dagarna liksom flyter på. Vi har haft över 25 grader i skuggan och jag har försökt vara ute en del. Liv valde att sova över två timmar igår, jag låg i en solstol och läste och tänkte hela tiden att jag bara skulle ligga kvar till hon vaknade och sen gå till skuggan och leka med henne. Detta resulterade i en fin (not) rödfärg på min mage och mina ben.

Jag har packat resväskorna med kläder och plockat ihop annat som ska med, sjukvårssaker och sånt. På lördag lyfter planet och sen är det två underbara semesterveckor i Italien som gäller. Du och jag - låt ingenting annat få spela nån roll!

Annars drömmer vi en del just nu. Vi drömmer igen äntligen, vi drömmer igen du och jag. Får se om det går hela vägen, det vore skönt och bra för oss att få komma till rätta.

Snart väntar gymmet på mig, tycker mina armar börjar bli fint tonade och få en bra form. Synd att det ska vara så svårt att komma åt de där kärlekshandtagen bara...

Tänker att jag ska ringa Kristin. Men just ja hon jobbar ju sen ett halvår tillbaka. Selma är på förskolan nu. Okej men jag ringer Helena. Fast hon jobbar också.

Känner mig i osynk med Sundsvall. Alla där går framåt, de jobbar, de lever sitt liv, oavsett Ida 100 mil bort. Ibland känns den här distansen som en förbannelse. När jag missar min mormors 75 års fest. När jag inte är där på nåt av mina syskons kalas.

Väl hemma försöker jag hinna med alla och har en liten knut i magen hela tiden, för jag vill ju ge mer. Visa alla att de är viktiga. Svarar på outtalade signaler och pusslar pusslar pusslar. Vänner, syskon, familj... Älskade älskade ni!


Mitt i allt detta dåliga samvete är det skönt att någon förstår. Nån som vet att han är så viktig för mig. En del av mig på samma sätt som ett nära syskon.

Johan: Inte behöver du stressa ihjäl dig för att träffa mig. Jag finns kvar här när du har tid också! Säg bara till så ses vi, och hinner vi inte, då hinner vi nästa gång! 

Nämnde jag att han är en av mina bästa vänner?

Livis har feber, ett elände är det.

Hon har haft det sen i förrgårkväll, då hon gick och lade sig med 39,7. Sov bra på natten och låg runt 38 igår på dagen. Förutom att hon var lite gnällig och sov tre gånger istället för två så var hon ganska okej, men inatt var det värre! Tempen låg på över 40 grader hela natten och hon var vaken och ledsen mellan 1-3 och 4 -5. En alvedon vid 1 och en vid 5 var allt jag kunde erbjuda henne till hjälp , samt att jag gav henne välling mitt i natten och lyfte över henne i min säng. Där blev hon lite gladare och jag sjöng alla verser av "du är fin och XX tycker om dig", allt från mamma, pappa, Arvid till farmor/farfar, mormor/morfar, moster/morbror, faster/farbror, gudmor/gudfar... Blev en lång radda namn som tyckte om Liv och kanske gjorde det susen för hon somnade sött efter det.

Själv har jag lite ont i ryggen idag efter att ha sovit bredvid Liv i samma ställning mellan 05 och 10 (!). För vi tog en sovmorgon idag för att kompensera natten. Pappan skulle upp och iväg till Uppsala (?? tror jag iallafall, eller kanske Köpenhamn) så han gick och sov i brorsans rum när vi märkte åt vilket håll det gick.

Just nu sover prinsessan förmiddag och jag ska ta och plocka i ordning lite här hemma och äta lite lunch. Idag ska jag även till mitt nya jobb och skriva kontraktet för anställningen och ikväll ska jag faktiskt på mitt-i-veckan after work med mitt gamla jobb, som avsked till mig själv!

Om en månad blir vår lilla bebis alltså ett år. Det är inte klokt att tiden gått så fort. Samtidigt känns det som att hon alltid varit en del av vår lilla familj.

Liv 11 månader är en kul prick. Oftast glad men har ett hett humör också. Får hon det inte som hon tänkt sig kastar hon huvudet bakåt och gör en stor scen. Hon är en riktig dramaqueen som kan lägga pannan mot golvet och gråta då det inte går hennes väg, till exempel om hon inte får krypa fram till diskmaskinen.

Jag trodde bergis att hon skulle tagit några steg vid det här laget eftersom hon rest sig mot saker och stått utan stöd väldigt länge. Men det var bara nån månad sen hon lärde sig att resa sig utan stöd, så de små stegen kanske kommer efter det. Arvid var precis ett år när han började ta sina första steg, precis som Liv var han tidig med att sitta och krypa och annat motoriskt. Så de följer kanske samma mönster.

Något Liv gör nu för tiden är att natta sig själv. Vi ger henne vällingflaskan och lägger henne i sängen så ligger hon där och dricker den för att sedan rulla över på sidan, stoppa in nappen och dra snutten över ansiktet. Funker klockrent de flesta kvällar. Dagtid sover hon oftast två gånger per dag, en vid 11 (2-3h) och en vid 15 (1-2h), men vi har börjat ställa om till att bara sova en gång istället. Troligast blir det efter att vi varit i Italien för där kommer det kanske variera lite.

Det var en liten uppdatering om vår stora lilla tjej som blivit 11 månader. Ni är alla välkomna på hennes kalas den 14 juni!

Den här fina bilden har vi fått från Nina

I väntan på de efterlängtade bilderna från Ninas Malmöbesök (mer om detta sen) får ni den här bilden som jag tagit på lillan vid lunchen.