Livet från Idas håll

Barnvagn



Spjälsäng



Skötbord


Men det tycks som att en liten liten detalj fattas...

Mina inköp. Pastalunch med sallad, mjölk, filmer, B&J's och en Gorby till middag.
 
 Jag vet inte vad på den här bilden som skulle göra Johan mest upprörd, glassen, Gorbysen eller det faktum att jag betalat för att hyra två filmer som jag redan sett. Tur att han inte är så flitig läsare, vi kan ju hålla det här för oss själva va?

Och just det, Gorbysen... Jag har inte ätit såna sen jag bodde hemma hos mamma och pappa, och det är nästan tio år sedan, så visst var det dags igen? Jag har ett minne av att man ska micra dem hårt för att få knapriga kanter, någon som har större erfarenheter av piroger att dela med sig av?

Ahh, detta är min "egentid", en sann tonårskväll.

Vår uteplats är faktiskt med på bild, längst bort i bilden, där tegelhuset tar slut och blir rosa hus.



Gungorna i andra änden gården från vårt håll sett.



Barnen gillar att cykla runt på gångarna.

Så ful och eländig jag känner mig dessa dagar. Måste ha drabbats av en "manlig förkylning", för den känns mycket värre än vanliga förkylningar. Idag till exempel blixtrar det till i vänster sida huvudet varje gång jag rör huvudet och så strålar värken som ner i tänderna, men bara de på vänster sida. Det måste vara mitt immunförsvar som spökar. Är det så här killar känner sig varje gång de är fökylda? 
Det värsta är att jag för första gången fått förkylningsbesvär med linserna, kan inte sätta i dessa utan att ögonen exploderar av smärta, också är de konstant lite rödsprängda.

Så i kombination med att jag snorar hela dagarna, är allmänt tung i huvudet och dessutom inte kommer så bra överrens med min frisyr så måste jag dessutom gå runt i glasögon!! Jag använder ALDRIG glasögon, det är liksom inte jag. Johan glor förvirrat på mig varje gång vi får ögonkontakt dessa dagar (går mest runt med nedböjt huvud) eftersom han aldrig sett mig i glasögon innan.

Jo, och så till på köpet så är det inte alls vårigt och varmt som jag tänkt mig, utan kallt och småregnigt. Jag har ingen jacka som jag kan stänga igen att ha på mig, utan måste då gå runt i Johans regnjacka, ca 100 strl för stor eller nåt. Armarna går nedanför mina händer...

Japp, så måla upp en bild av ful frisyr, glasögon och rödsprängda ögon, inget smink (funkar inte med ögonen), mage som liksom hänger ner och dominerar bilden och för stor ful regnjacka. För att fullända looken trycker jag en militärgrön truckerkeps som det står EA Games på på mitt huvud.

That's me!

Järnvärde: 111
Blodtryck: 100/60 (dock var det en sköterskeelev som tog det, men det stämmer säkert)
Symfusmått: 32
Vikt: 67.8



Frisk som en nötkärna med bra värden. Besöket tog som vanligt ca 15 minuter. Det konstaterades att babyn var fixerad, fast det har vi ju vetat ett tag. Hjärtljuden var stabila och fina.

Tiden går och snart är babyn här... Det är lite overkligt faktiskt, ju närmre man kommer. Johan frågade mig igår ifall jag ville att han skulle ta upp babysängen från källaren så jag kunde bädda, jag har tjatat lite om det innan, men helt plötsligt var det jag som backade och sa att vi tar det till helgen istället. För det är ju inte dags... inte än... Förlossningsväskan har jag iallafall packat och packat om, och nu är den färdigpackad... kanske...


Jo, förresten så är vi inte säkra på namn, vi har ju haft ett namnförslag som har funnits med ett tag nu, men ju närmre vi kommer desto mer börjar vi tveka. Så vi bollar namn fram och tillbaka till varandra, testar sammansättningar med andra namn, vad som rimmar illa och vad som låter snyggt. Det bästa är nog att inte ha något bestämt, vi måste ju se den lill*, sen är det säkert lättare. Men så ni vet, inga namn är bestämda, vi är öppna för förslag.

I lördags när vi var på World Trade Day i folkets park (heeelt frivilligt) så var det ett stånd som fångade våra ögon. Jättefina barnkläder med utrotningshotade djur på, naturligtvis fair trade och allt sånt där, och vilka motiv! En del av inkomsten för det plagg som såldes gick till det utrotningshotade djuret på bilden, t.ex isbjörnen eller lemuren eller snöleoparden.

Våra favoriter för lite äldre barn:

 


Och för den lill*


 


Kläderna finns på www.zoolidare.com

Denna dag trodde vi att vi skulle på barnloppis i folkets park. Jag och Arvid hade laddat hela morgonen, för det ska tydligen vara en stor tillställning med massa massa försäljning. Arvid hade sin lilla börs och efter att han fått fylla på den med en femma som han fick av Johan hade han 22 kronor att shoppa för.

Efter frukosten (mannagrynsgröt) cyklade vi iväg mot parken, medan mannen cyklade mot jobbet för lite helgarbete. Fast när vi kom dit så var det ingen loppis, den skulle visst vara på söndagen, det var bara en slarvig mamma som läst fel... oooops. Istället var det World Trade Day i parken, med lite rättvisemärkta saker till salu och så. Arvid tog det hela bra måste jag säga, han fick leka i lekparken och gå runt och titta på djuren istället, och så fick han en ballong från några av rättvisekvinnorna vid stånden. När vi lekt i en timme ringde vi Emelie och blev inbjudna att styra kosan dit istället, lite tidigare än planerat. Aktivitet två denna dag var nämligen kalas hos Emelie, hon fyllde ju år första maj, men var i Paris då (lyllos).

Vi blev bjudna på fruktbricka hos Emelie, sedan lagade vi lunch (hon lagade, jag satt på en stol bredvid) och bakade tårta (Emelie bakade och Arvid dekorerade). Efter denna orgie i ätande kände vi att vädret var fint och friska luften kallade. Så vi avslutade dagen i Sagolekplatsen vid biblioteket (cyklandes återigen). När jag och  Arvid kom hem hade vi cyklat fram och tillbaka över hela staden och jag hade ont i ryggen och rumpan. Men nöjda var vi efter vår heldag!

***












***

Vi gillar att baka, så det får bli något jag gör på min fritid. Oftast tillsammans med Arvid förstås.

Vecka 37

Kroppen: Livmodern sjunker nu något och ger mer plats åt magen och lungorna. I gengäld kan trycket på urinblåsan bli starkare och man måste kanske kissa oftare. Barnmorskan mäter tillväxten och lyssnar på barnets hjärtljud. Normalkurvan för symfys-fundusmåttet ligger vid denna tidpunkt mellan 31-37.
Hos förstföderskor brukar huvudet snart fixera sig i bäckeningången. Ligger barnet med stjärten neråt kommer man att vilja göra ett försök att vända barnet. Hos omföderskor är det vanligt att huvudet förblir mer rörligt innan det slutligen fixeras.
Gå gärna igenom förlossningsbrevet du har skrivit med din barnmorska och gör en avstämning.

Barnet: Barnet fortsätter att lägga på sig hull, vikten kan variera mer nu, i början av den sista graviditetsmånaden är det vanligt att barnet väger omkring 2750 gram och huvudet är cirka nio centimeter i diameter. De resterande veckorna fram till födseln ökar vikten vanligtvis till 3000-3500 gram och barnets längd brukar hamna på mellan 47-50 centimeter. Av någon anledning brukar pojkar väga mer än flickor och det andra barnet likaså.

I helgen hade vi besök av Andreas och Gunilla, som är gamla kompisar till Johan. De har en liten dotter som snart är 1,5 år, och aldrig har vi sett Arvid så omhändertagande! Han passade lilla Kerstin hela helgen, hämtade bollar åt henne när hon kastade bort dem, tog på henne skorna när de skulle gå ut och såg till att hon inte hade tråkigt en sekund. Han pratade med henne som han pratar till jämnåriga, fast verkade ändå veta att hon inte förstod allt han sa. När han uppmanade henne att de skulle gå ut till vardagsrummet och hon följde med tittade han på mig och sa "vad duktig hon var på att lyssna på vad jag sa mamma".

Mamma Ida var rörd, Johan var stolt och Arvid var mest bara glad över Kerstins sällskap. Vi tycker såklart att han är den finaste mest omtänksamma pojken i världen, en bra blivande storebror ;-)

Arvid försöker få på Kerstin skorna.



Arvid hämtade oss för att vi skulle lyfta upp Kerstin så hon fick gunga.



Sen hämtade han en dockvagn åt henne som hon fick dra runt.



Godingarna!

Haha jag vet, fantasin var kass... Men det ser väl ganska ovanligt ut med Arvid bakom soffan liksom...

I väntan på korna.



Galopperande ko.

Pojken som kan tala med kossor.



Puss på handen.

Gah, vad svårt. De är liksom inte så vanligt förekommande i det här hemmet, där jag mest står för fotograferandet... Här är en av de nyaste jag kunde hitta där det bara var jag på bilden, från när vi var i London och åt english breakfast...

Ja, minen är knepig men det är lite svårt att se entusiastisk ut med kniven och gaffeln i hand...

...vill jag ha japanska körsbärsträd. Bilderna gör inte färgerna rättvisa!

Förra sommaren på Skånes djurpark.

Såhär var man klädd på avfärdsdagen, det var varmt i Malmö!




Arvid sov så sött på tåget mellan Sthlm-Svall



Jag var med Sara till hennes jobb och "labbade".
Vi letade efter tecken på urinvägsinfektion hos Vittra.









Vi var i Huljen, och lekte på Saras och Niklas flytbrygga

Kollar på bilderna i Lennart Nilssons bok och ryser över hur trångt det är där inne. Har ju alltid haft lite svårt för trånga utrymmen, och nu har du det sannerligen trångt där inne "Yossi". Annars mår vi bra, både du och jag. Värdena med beröm godkända, viktuppgången lagom, magen växer som den ska.