As promised
En uppdatering.
Min statistik på sistone är nog inte så bra. Men vi har gjort och gör saker hela tiden. Har bara inte tid att skriva ner allt.
Men jag ska lägga in lite bilder så ni får se hur vi har det. Till alla er därhemma som saknar oss här är lite saker som försiggått de senaste veckorna:
Arvid har tränat bokstäver på datorn
Vi tog en hösttur på MC:n
Vi var på dagsutflykt på en ås
Arvid var cowboy
Torsdag igen
Men hur som helst. Vi har det bra.
Arvid ska ha maskeradfest på förskolan idag, så vi har köpt kläder. I eftermiddag slutar jag tidigt då kan jag uppdatera med lite bilder. Jag kan faktiskt se till att göra ett riktigt inlägg sen i eftermiddag, för nu är jag på väg till jobbet.
Johan har fått fler gummiband i sin mun, men åtminstone är stygnen borta. tack och lov, då slipper jag skägget. Han är så mycket sötare utan! Men så det är fortfarande till stor del flytande föda här hemma, alltså tur att jag ska laga soppa och baka bröd idag. Ska välja nåt lättuggat bröd bara.
Nej jobbet väntar. Jag har en likabehandlingsplan att författa...
Alla kan andas ut
Johan fick komma hem till mig till slut. De hittade inga fler fel på honom så det var inte så mycket de kunde göra. Tyvärr hann vi inte så mycket mer än kramas innan jag skulle till tåget...
Är i Sundsvall, två gånger har det snöat.
Så var man mest bara orolig...
Väntar på att Johan ska komma hem. Eller höra av sig. Just nu känns det som att vilket som är bra. Min älskling...
I söndags efter promenaden svimmade han och slog sig ganska illa. 7 stygn och krossad käke. Jag trodde att han svimmade på grund av för liten lunch och för hett bad. Men sedan har han inte riktigt kommit igen. Ont i käken är självklart, svårt med munnen som är ihopspärrad av gummiband, tråkigt för någon som är så matglad att bara leva på flytande mat. Men det värsta har nog varit kratlösheten och yrseln. Igår tyckte jag att det var dags att besöka läkare, blodtrycket kollades aldrig på akuten och det verkar inte bra än. Händer och fötter är som isbitar på honom, som annars alltid är så varm.
Han sms:ade ett lycka till inför min intervju och sa att han svängde förbi läkaren nu. Klockan 14. Sedan skulle han jobba hemifrån. Jag var hemma från intervjun vid 15 och lade mig och sov en stund. Tänkte att han snart skulle väcka mig. Så jag blev väldigt snopen när telefonen ringde vid kvart över fyra och han berättar att han blir kvar på sjukhuset för observation. EKG kurvan var inte så bra. EKG:t?? Det är ju hjärtat. Frågar förvirrat hur länge han blir borta och han vet inte. Till ikväll nån gång skulle han vara på observation. Sen fick han se.
Så nu sitter jag här ensam med soppan jag lagat åt oss. Orolig. Ledsen för att jag åker ikväll och för att min Johan inte är frisk.
Älskade vän kom hem snart!
Long time no seen
Intensifierar och seriousiferar mitt boende här. Tror jag hittade på det sista ordet där. Men allvarligt så är pappren om definitiv flyttändring på plats i hemmet nu, och idag går jag på en jobbintervju för ytterligare ett jobb, ett fast tillsvidare jobb. Jag är inte alls säker på att jag är intresserad, ser både för och nackdelar, varför en intervju ändå lockar litegrann.
Seriöst jag vet, och jag vet att ni saknar mig och hade hoppats att detta blev en snabbvisit i stora staden. Men det här är för bra för att släppa taget och jag vill fortsätta vara hemma i hans armar.
Ikväll åker jag iallafall hem. Har jobbet en del övertid på sistone så jag kompar ut fredag på grund av möten och sånt i Sundsvall. Kuuuul. Not.
Men kul är däremot att träffa vänner och bekanta. Vandra stadens gator, se de bekanta vyerna. Träffa mormor.
Nu: Jobbet.
There was a time...
Helgen innehöll:
Jag är trött. Jag ska skriva sen.
En liten... Boll?
Arvid vill att jag ska sjunga för honom. "Sjung om... våt om magen mamma". Men när jag försöker blir jag genast korrigerad. Det ska inte vara en liten båt blir ofta våt om magen, det ska tydligen vara boll. Jaha, bara att anpassa sig då.
Idag är det torsdag. Som bekant den bästa dagen på veckan. Slutar strax efter 13 och cyklar som en blandning mellan tävlingscyklist och inbrottstjuv till Arvids förskola. Växlar med mina nya växlar, trampar hårt på tramporna.
Idag när jag kom fram satt Arvid i ett tåg byggt av stolar, med en hundmask framför ansiktet. Alltid lika roligt, de olika scener som möter en när man kommer in genom dörren.
Ja, torsdag alltså, vi ska strax börja baka brödet. Arvid har tränat genom att baka lera i nästan en timme nu. Gjort olika former och färger. Jag har damsugit och plockat undan här hemma. Dagens soppa är löksoppa, en av mina favoriter. Fast alla soppor är favoriter, en klart underskattad maträtt!
Jag finner mig tillrätta här i Malmö. Älskar vyerna, de flacka fälten, vindkraftverken, bron som sträcker sig mot horisonten, lilla torg med kullerstensgränder och hus som tycks gjorda av lera. Turning torso som vrider sig mot himlen och syns från de flesta väderstreck.
Samtidigt som jag fäster mig vid allt det vackra längtar jag otroligt mycket till Sundsvall och allt det vackra där. Norra bergets mysiga atmosfär, promenadstråket runt Sidsjön, Alnö med utsikt mot kalvarna och Granön och sen inget annat. Gamla kyrkan och tunet, Gustavsberg och den underbara naturen.
Rustade för hösten
Observera Arvids nya mössa och vantar. Jag gillar färgerna jättemycket. De är från Po.p och matchar hans jacka (viktigt :P). Observera även min jobbmössa och jobbhalsduk, 19.90 från HM.
Här visar Arvid upp sina nya stövlar, Tretorn. Han hade tyvärr lite problem att hålla fötterna stilla. Dessa kan han ha med tjocksockar i så länge det inte är minus. Idag kröp dock temperaturen ner till frost även här nere och jag fick ge mig ut och shoppa igen. På Vincent tillbringade jag min lunchrast.
Nya vinterskor...
Nu borde han snart vara fullt utrustad att möta såväl den norrländska vintern som den skånska.
Så artig och trevlig
Imorse ville jag ordna lite extra för Johan, så istället för den klassiska havregrynsgröten gjorde jag helgspecial, engelsk frukost, med vita bönor, bacon, korv, stekta ägg och kaffe (obligatoriskt!). Familjen satte sig till bords 09.00.
Arvid: Mmmm. Vilken GOD frukost!
Nu till middagen åt vi falafel och Arvid fick köttbullar (hemgjorda) med makaroner. Jag tände lite ljus och min gullige son säger:
Arvid: Vad fint du har gjort med ljus. Mysigt. Jag tycker om när du har gjort mysigt och vi ska äta middag.
Exakt så sa han. Det är ordagrant återberättat! Han bygger så långa meningar om missar sällan med småorden. Roligt tycker vi som häpnas varje dag över svadan.
Tror jag ska börja föra dagbok.
Att lära av sina misstag. Att bli äldre, klokare, att bli lycklig.
Jag har insett att allt inte kan skrivas öppet. Men det finns likväl ett behov att skriva.
Jag har funderat, och tänker att bittra människor är de som inte inser att bara de själva har makt över situationen. Det är lätt att skylla på otur. Tycka synd om sig själv. Och det är okej. Alla gör det ibland. Alla behöver det ibland. Men tenderar man att bli bitter måste man vakna. Se sig omkring, ta kontroll över sin situation.
Oavsett om det handlar om livets stora svåra saker får man fråga sig själv hur gärna man vill ha en förändring. Hur mycket det behövs. Sedan kastar man sig ut. Hur svårt det än är mår man bättre när man tar kontrollen.
Och man undviker bitterheten. Undviker att svära över vad alla andra har men man själv tycks ha så svårt att uppnå.
Som jag hörde en gång:
"What was i thinking is the first question a person who starts examin themselves, asks themselves.
Because up until that point, life is a serie of random events, and life is just what happens to you. And then one day you wake up and you go: No actually, I have controll over my destiny, actually, things do happen for a reason, actually, there is order in the universe. And when you start tuning in to that frequency you do have a tendensy to look back and go, my god what was i thinking.
That's a healthy respons." -Madonna
Och visst har jag varit där.
Planer och Rutiner
Efter middagen brukar Johan åka till sin träning, jag och Arvid har börjat promenera eller cykla bort till sats och ta ett träningspass där. Sköna torsdagar.
Så idag, en föreläsning! Så jobbigt, inte alls planerad ju. Så nu är jag irriterad. Maria ringde dock och ville att vi skulle fira att hon köpt en lägenhet genom att gå och käka innan föreläsningen, vilket gjorde dagen lite bättre. Soppmiddagen var ju redan förstörd menar jag. Så nu håller jag på att baka bröd och laga soppa till Arvid och Johan, själv ska jag frossa i onyttigheter. Eller, det vet jag faktiskt inte, men jag kan ana det. Maria får bestämma mat, jag återkommer med resultatet.
Här är till alla er som tycker ni ser för lite av Arvid:
Arvid leker på Stora Torg
Så lång tid har förflutit
Igår var det omtalade föräldramötet på Arvids förskola. Det var även första gången han hade barnvakt sedan vi flyttade hit. Men detta kommer det mer om sen.
Tll att börja med var igår den dag på veckan då jag slutar nästan sent. Inte lika sent som på måndagar då jag slutar så sent som 18, utan ganska sent. 16.30 slutar jag. Fick gå 16.20 dock, och cyklade som en racer till Lärkträdet. Återförening och kramar, dagens bästa! Hem och mysa en stund på hallgolvet, vi hann även med en diskussion om att kasta lego innan jag började med maten. In med gratängen i ugnen, in med mig själv i duschen. Arvid efter, han vill bada. Ner med honom i karet, kanske oundvikligt eftersom han hade fotografering på gång.
Arvid säger hela tiden "vi kanske ska spara mat till flickan". Vilken flicka? Hon som ska komma efter maten.
Jahaa, barnvakten, Sandra. Arvid väntar spänt på flickan som ska leka med honom och passa honom en stund. Han kastar i sig all mat eftersom hon ska komma när han har ätit upp.
När Sandra kommer småpratar vi lite, då slår Arvid ut med armarna på typiskt fotbollskille maner och säger "kanske du vill titta på mina saker?". När Sandra och Arvid fattat posto i hans säng med lite lego vänder han sig till mig och säger "åk mamma, åk på utflykt nu, Johan också". Lyckades tigga till mig en kram innan han slängde ut mig. Trygg och glad.
När jag kom hem hade barnvakten gjort ett bra jobb, han sov sen 19.20. Han har slutat sova lunch den här veckan för att kunna somna i tid på kvällen och det fungerar. Nu finns det ingen baby kvar, bara en stor kille som inte sover lunch och inte använder varken blöja eller haklapp. Det hugger till lite, det går väldigt fort.
Men nu sitter jag här på jobbet, öppning. Kommer inte träffa Arvid förrän 13.30 idag. Lång tid utan att prata med min kille, ända sen 18.20 igår. Många timmar.
Det var då som nu till sist för alltid
Dagar som flyter på. Livet är här. Tid, vad är det? Klockan som tickar. Blir jag äldre? Förändras människor? Vad är något värt? Varför känner jag att jag alltid skulle saknat dig, även om vi aldrig mötts?
Men detta är ju fantastiskt!!
Pressmeddelande 2009-10-05
Idag släpps nya singeln TÖNTARNA digitalt, den 12 oktober släpps singeln fysiskt, innehållande tre spår varav två remixer av Punks Jump Up och Familjen. Den 6 november kommer albumet RÖD.
Låtlista:
1. 18:29-4
2. Taxmannen
3. Krossa Allt
4. Hjärta
5. Sjukhus
6. Vals För Satan (Din Vän Pessimisten)
7. Idioter
8. Svarta linjer
9. Ensamheten
10. Töntarna
11. Det Finns inga Ord
Till våren beger sig Kent ut på en turné i Sverige, Finland, Danmark och Norge. Totalt 14 spelningar är bokade med start i Stockholm den 25 februari och avslutning i Örebro den 30 mars. Biljetterna släpps måndagen den 12 oktober.
Turnéplan våren 2010:
25 februari – Stockholm, Annexet
26 februari – Stockholm, Annexet
3 mars – Gävle, Läkerol Arena
5 mars – Helsingfors, Hartwall Arena
10 mars – Linköping, Cloetta Center
12 mars – Århus, Kongresscenter
13 mars – Köpenhamn, Tap1
14 mars – Malmö, Malmö Arena
18 mars – Göteborg, Lisebergshallen
19 mars – Göteborg, Lisebergshallen
24 mars – Oslo, Oslo Spektrum
25 mars – Bergen, Grieghallen
27 mars – Bodö, Bodö Spektrum
30 mars – Örebro, Conventum Arena
Oj oj, det här är ju... Storslaget! Det är inte alls långt till 6 november. Och 12 oktober är ännu mer snart *blinkblink*. Jag längtar hem så jag kan ladda he... hrrmm ...lyssna på den nya låten
Sara och Nina: naturligtvis är det så! Jag har redan antecknat det i kalendern! Can't wait!
10 år senare...
Vi skulle få en ny cykel när vi började i fyran. I fyran fick man börja cykla till skolan, och en dag på sommaren tog pappa med sig Sara på hemligheter, jag fick inte följa med. När de kom hem var hon ägare till en splitt ny cykel, rosa med tre växlar.
När jag skulle börja fyran fick jag en tillfällig cykel av pappa, en rosa och vit, inga växlar. Vi åkte och hämtade den från en kompis till pappa och jag var ganska glad över den. Den hade lite fula klistermärken bara. I bilen på väg hem förklarade pappa att jag skulle få en ny cykel från affären precis som Sara, men jag fick vänta lite så vi skulle ha lite mer pengar först. Jag tittade på den rosavita cykel utan växlar, tittade på min snälla pappa, och sa orden. "Pappa jag kan ha den här cykeln eftersom vi inte har så mycket pengar. Jag behöver ingen ny". Jag minns pappas röst, han frågade om jag var säker. "Vi kanske kan ta bort de här klistermärkena och göra den lite snyggare bara" sa jag. Pappa svalde och sa att det skulle vi göra. Pappa var rörd.
Jag fick aldrig någon ny cykel heller. Några år senare var den rosavita utan växlar för liten och jag fick ärva en blå med bockstyre av min faster. Också den gick att ta sig fram på. Jag kan inte minnas att jag någonsin sörjde den nya cykeln jag valde bort. Men jag minns pappas röst.
Idag, tio år senare, köpte jag min första nya cykel. Den är fantastiskt fin! Så jag gläds nog lika mycket idag som jag skulle gjort för tio år sedan!
Senaste tiden
Jag är ingen skrutteplutt...
...Jag är en fågelunge.
Japp, det är min son det. Han är inte mammas skrutteplutt, han är ju en babyfågel, som byggt bo i vardagsrummet med filtar och täcken, och nu ska mammafågel (jag) mata honom. Fantasin är det inget fel på.
Arvid däremot, måste ha haft nåt 24 timmars virus. Imorse var han frisk och pigg, Johan skjutsade honom till förskolan eftersom jag börjat tidigt. Seda ringde de efter lunch och meddelade att han hade feber och behövde bli hämtad. Bara att kompa ut en timme och gå från jobbet.
Kommer till förskolan och hittar min pojke jättesjuk! Hans fröken sa att hon slutat tempa vid 39 grader. Packade in honom i min stora halsduk, hans nya mössa och vantar, tjocktröja och jacka. När vi kom hem vid 15 tiden tempade han fortfarande 39 och vi gjorde nåt som vi inte gjort på över ett år. Vi somnade tillsammans i hans säng. Tyvärr väcktes jag bara tio minuter senare av telefonen, Johan som ville kolla att vi var okej. Klev upp och masade mig ner i tvättstugan för att påbörja kvällens tvättmaraton. Sedan städade jag lite och plockade fram presenter till födelsedagsbarnet!
Arvid sov till efter att Johan hade kommit hem, vid 18 tiden, sedan var han upp och hälsade på honom och satt med när vi åt. Dock utan att äta. Efter en timme var han så trött att han nickade till i mitt knä, när jag frågade honom ifall han ville vila en stund gick han utan ett ord in i sin säng och kröp upp under täcket. Tre timmar senare, vid 22 drack han ett glas mjölk, hälsade på Mathias (kompis till Johan) och såg en film i en halvtimme. Temperaturen låg nu på 40,3 grader och hans händer bara skakade. Fick beröm av Mathias för att jag var så lung, han själv skulle varit hysterisk sa han. Gav alvedon och efter en stund bäddade jag ner Arvid igen.
Imorse vaknade jag halv tio av akut kissnödighet, och konstaterade att Arvid sovit lite i tolv timmar. Tar man bort den timme som han sammanlagt var vaken efter att vi kommit hem så kan man säga att han sov i sådär en 18 timmar. Och det verkar ha gett resultat! Idag är han svalare, piggare och gladare.
24 timmar virus med andra ord.
Jag testar nya vägar som aldrig tycks ta slut
Har en annan tidig morgon på jobbet. Promenerade hit. Det fick mig att tänka på tidigt 2008, när jag jobbade på Äppellunda och gick 7 km till jobbet varje morgon. Jag behövde den tiden för att rensa huvudet och reda ut allt som pågick runt omkring mig. Och för att vara stark och inte tappa tron på mig själv.
Kanske skulle jag behöva fler lugna stunder nu, men det är samtidigt så skönt när tiden är inrutad. Har min lilla stund på kvällen för mig själv, efter att jag lagt Arvid fattar jag posto i köket utanför hans rum. Dricker lite te, surfar lite, finns till hands ifall han skulle vilja något. Det är dagens lugna stund för mig, första gången jag sätter mig ner på riktigt och sitter stilla en timme eller så.
Imorse när jag promenerade tänkte jag på min lägenhet. Den i Sundsvall alltså. Mitt fina hem, som jag måste besluta om jag verkligen ska släppa till paret som bor där nu. Som jag slet och fixade i den lägenheten. Som min fina lillebror hjälpte till. Som jag planerade och tänkte, möblerade och donade. Jag saknar den. Och jag vet inte vem som "förtjänar" den. De fina grannarna, fönstret där man kan sitta och blicka ut över stan. Mysiga sovrum, vackert ljus.
Imorgon fyller Johan år. Nu ska jag planera och dona lite inför det.