Att få tanterna att lyssna
11:27:29
Allmänt
1
K o m m e n t a r e r Att få veta, att få lägga upp bättre rutiner. Att få göra det bästa bästa. Vi får se helt enkelt.
Just nu har jag två kalsongkillar. Johan står och diskar i bara kalsonger, och då vill ju inte Arvid vara sämre så han hittar minimala fläckar på tröja och byxor och slänger dem i tvätten. Allt som storkillen gör vill lillkillen göra. Så nu går han runt i sina blå blixten kalsonger och väntar på att Johan ska bli klar så de kan spela lite fotboll tillsammans. Förresten har jag fått min fantastiska fantastiska sambo att gå med på en bra deal. Lördagar är hans sovmorgon, söndagar är min. Så idag sov jag till strax efter nio. Fast på grund av tidsomställninger var ju klockan strax efter tio! Tänk det ni. Under tiden hade killarna byggt med lego, kollar på en film, ätit frukost, skrivit med bokstäver och lekt en hel massa.
Lyckliga dagar och Hawaii
17:04:28
Allmänt
1
K o m m e n t a r e r Bilder av vad vi har haft för oss i dagarna:
Arvid bygger bokstäver av magnetstavarna
Och så här ser man ut om magneterna inte gör som man vill.
Den ökända "surmunnen".
Arvid posar med ännu ett A.
Tre år och bäst i världen!
Å titta: Även mamman fastnade på kort
Och dagens pizzabak
Ännu en vårdag
12:51:57
Allmänt
0
K o m m e n t a r e r Igår bakade jag och Arvid till hans kalas, som har blivit flyttat till på söndag. Vi bakade chokladmuffins och chokladbollar. Imorgon ska vi baka lite tårtbottnar till en tårta. Födelsedagsbarnet har beställt jordgubbstårta, så jordgubbstårta blir det. Imorgon ska vi dessutom fixa lite här hemma, pyssla om hemmet så att säga. Och eventuellt bjuder eftermiddagen på en tripp till Entré. Ser fram emot den här helgen!
Nej, om jag skulle äta upp min lunch och ta itu med de där motionerna kanske...
Note to self
16:44:57
Allmänt
0
K o m m e n t a r e r Sol och strålande vår
11:28:51
Allmänt
0
K o m m e n t a r e r Men, trots en oroande värk från foten är jag glad idag. Det är strålande sol, så otroligt skönt med vår. Vinterjackan har jag hängt undan, nu kör jag skinnjacka och bara det blir lite varmare ska vårjackan plockas fram. Me like! På måndag kommer Emelie, också en sak att vara glad över. Då blir det tjejsnack, planering, eventuellt något ärende om foten tillåter och bara massa mys. I helgen kommer Maria med familj hit för att uppvakta Arvid, också nåt att vara glad över. Och på tisdag kväll åker vi till Västerås för att köra vidare därifrån på onsdag eftermiddag, och anlända till Sundsvall för att fira påsk. Ska också bli kul. Bara massa kul!!
Arvid var stora duktiga killen imorse, han kom in och väckte mig, och medan jag kämpade för att ta mig upp ur sängen så gick han på toaletten själv, klev upp på pallen, kissade, spolade, tvättade händerna, och sen gick han in på sitt rum och tog fram ett par byxor ur sin byrå och tog på sig dem. Stora fina pojken! Allt detta, medan jag fortfarande höll på att spänna på mig stödskon och trä över byxorna.
Så, en liten uppdatering från mig, nu ska jag och min fot vandra in i vardagsrummet och kollapsa en stund med en bok. Over and out.
Fyra födelsedagar har passerat
11:46:38
Allmänt
0
K o m m e n t a r e r 
2007
Endast timmar gammal
2008
Stort påskkalas på Alnö hos mormor och morfar på ettårsdagen
2009
Drop in fest hela dagen i mammas lägenhet i stan
2010
Malmö kalas
HURRA! HURRA! HURRA!
11:31:54
Allmänt
1
K o m m e n t a r e r 
Igår var det inte en vanlig dag, nej, igår var det Arvids födelsedag! En alldeles speciell dag. Stora killen är nu tre år. TRE?!?! Kan inte förstå var tiden tagit vägen. Dagen började på ett komiskt sätt med att Johan, som oftast är den som vill ligga kvar och dra sig när väckarn ringer skuttade upp med första signalen. Jag, som alltid kliver upp på en gång när väckarn ringer kollade lite förvirrat på honom. "Vi måste sjunga" sa han. Jag övertalade honom att krypa ner hos mig i fem minuter till eftersom Arvid alltid sover till halv åtta minst. Det gjorde han och jag la mig tillrätta i hans famn och slöt ögonen. Så hörde vi tass tass tass... Sovrumsdörren öppnas och där står Arvid. Han tittar på oss och säger "Det är min födelsedag idag!"
Kramar och paketöppning i vår säng. Arvid blir så glad över alla fina presenter och vill ta på sig allt nytt genast. Han gör sig klar för förskolan en bra stund innan de egentligen behöver åka. Senare samma dag när han kommer hem är han ett stort solsken och har fått sitta på födelsedagstronen och alla har sjungit för honom och han har fått ett paket. Lyckliga dag! Vi spelar hans nya Bamsememory och äter middag som han gillar och telefonen ringer i ett. Arvid är telefonsvarare hela kvällen och pratar med alla som ringer för att gratulera. "Vi ska äta tårta" säger han till mig. "Men vi skulle ju inte ha någon tårta idag utan köpa en stor tårta på lördag när det är ditt kalas, det blir väl bra", försöker jag. "Men vi måste ha tårta idag, för idag är min födelsedag, jag vill ha en tårta med jordgubbar" säger han och tittar förebrående på mig. Okej, en liten tårta idag och en stor på lördag då enas vi. Jag plockar fram en bit kladdkaka ur frysen som jag brer lite glass på och dekorerar med jordgubbar. Det är godkänt av treåringen och friden är total. På lördag blir det kalas med Mira och Loke, då har jag lovat honom att vi ska köpa en större jordgubbstårta, en riktig.
Kvällstankar
22:23:45
Allmänt
0
K o m m e n t a r e r Sitter i köket och dricker vatten. Hör Arvids andetag från hans rum, han har sovit sen halv åtta tiden. Vi läste saga, jag pussade honom godnatt och gick ut ur rummet. Fem minuter senare hörde jag regelbundna andetag från hans rum.
Ikväll tänker jag på andra kvällar. Då jag var ensam. Inte ensam som nu, i en liten stund, utan hundramilfrånJohan ensam. Då brukade jag spela musik och dricka te och tänka på livet. Och drömma om något annorlunda. Nu sitter jag här, och drömmer inte alls. För jag är ju redan där. Så det kan bli. Vi satsade och det blev rätt. Det ska jag tänka på ikväll och må bra. För trots allt så är det inte så mycket här i världen som spelar roll. Inte egentligen. Arvid sover lugnt, Johan klev nyss in genom dörren. Hur skulle det kunna vara annat än bra?
Invalid på en skala
09:08:09
Allmänt
1
K o m m e n t a r e r Idag hämtade jag ut mina gråa käpphästar, 150 kronor fick jag betala för dem, sen ska jag väl lägga dem i förrådet till att samla damm. Det är inte smärtan i foten som stör mig, det är självständigheten som blir klart begränsad. Helt plöstligt kan jag inte ha middagen klar tills Johan kommer hem. Jag kan inte följa Arvid in på förskolan utan det får Johan göra. Jag sitter i bilen och ser min lilla enmeters människa och min två meters människa gå in, sida vid sida. Ömhet.
Jag kan inte putsa fönster som jag brukar göra när jag är hemma, jag kan inte hoppa ner för trapporna till tvättstugan. Så vad gör jag? Jag ser på Grey's Anatomy. Det gör jag. Jag sitter vid datorn. Jag hoppar på ett ben till toaletten. Igår målade jag mina tånaglar på den opererade foten eftersom jag tänkte att de ändå syns hela tiden. Snyggt röda är de nu. ¨
Hmmm, var var jag? Jo, kryckorna. Jag har ALDRIG brutit något innan, trots trädklättring, laserhallen och diverse fotvandringar på berg (tackar all mjölk för det). Att måste hoppa fram på kryckor är verkligen... trist!
Roligt idag var iallafall att lägga om bandaget på sjukhuset och kolla på stygnen och foten. Den ser verkligen konstig ut. Slapp liksom. Men coolt att spana på såret som sagt. Drygt att måsta betala 200 kronor till för att de skulle byta bandage. Kunde jag gjort själv hemma isåfall.
Just det, vill bara poängtera att jag inte känner mig låg. Har bara ett stort behov av att berätta för alla om mina kryckor och mitt faschinerande sår. Hoppas ni hör på tonen i det jag skriver att det är med glimten i ögat.
K E N T
15:50:50
Allmänt
0
K o m m e n t a r e r Mars. 14:de. Kent på Malmö arena.
På plats? Naturligtvis. Konserten var... Slående. En av de bättre. Inte känslan av en sommarkonsert, inte Eskilstuna 2008. Men storslagen, på det sätt som en sommarkonsert inte är. Vilken scenshow. Vilket band. Aftonbladets rescension efter den första konserten på den här turnén var lite tvekande, bandet behövde ett genrep stod det. Det genrepet hade de fått, för det var explosion från första stund. Låtlistan var väl avvägd med gamla och nya låtar. Kanske saknade jag rockballader (typ Eskilstuna 2008) men dessa är jag övertygad om kommer finnas med på sommarkonserten på gatufesten. Dessutom var det inte den stämningen. För stämning var det. Inledande taxmannen satte tonen. Gamla låtar var uppdaterade med mer fart. Det var som ett träningspass som aldrig tog slut. Vi hoppade, klappade och följde Jockes anvisningar. Som tack formade han ett hjärta med sina händer åt oss. Enda sorgen var avsaknaden av 747.
01. Taxmannen
02. Palace & Main
03. VinterNoll2
04. Töntarna
05. Socker
06. Sjukhus
07. Romeo Återvänder Ensam
08. LSD, Någon?
09. Musik Non Stop
10. Idioter
11. Saker Man Ser
12. Vals För Satan
13. FF
14. Ingenting
15. Vy Från Ett Luftslott
16. Krossa Allt
17. Dom Andra
18. På Drift
19. Kevlarsjäl
20. Mannen I Den Vita Hatten (16 år Senare)
Olika nyanser av Kent
Mitt ibland människor som hoppar och klappar, med armbågar i sidan och i ryggen, inträngd, instängd, varm luft. Mitt ibland allt detta, mår jag kanon! Jag dansar och pratar med människor jag inte ens känner. Skrattar, hurrar och vill att det aldrig ska ta slut. Sjunger med i varenda låt, känner känslorna. Detta är jag. Jag behöver inte vara en roll, bara vara jag, känna det som är jag, tänka det som är jag. Vara jag. Jag tänker i bilen på väg hem att jag kanske inte är en bra mamma. Glömde jag bort att jag hade barn under konserten? Var jag någon annan? Är jag någon annan på hemmaplan? Är jag någon annan när jag och Johan har våra djupa diskussioner, ingående, då vi vänder och vrider på ett ämne tills det nästan inte finns något kvar? Är jag någon annan när jag kliver in i ordföranderollen och kommenderar, delegerar och ser till att saker blir gjorda? Eller när jag driver något av mina ansvarsområden på jobbet? Eller när jag sätter på musik och bara försvinner bort? När jag bearbetar det som händer. När jag tar in det som sliter i mig. Det som gläder mig. Förväntningar. Fasor. Är jag någon annan då? Måste man vara en. En helhet. Måste man vara en stereotyp? Jag har aldrig varit lattemamman. Och jag går på rockkonsert på en söndag då jag ska jobba dagen därpå. Jag har aldrig varit mönsterstudenten. Jag drömmer om ett hus på landet. Men å andra sidan drömmer jag om ett cityhus med nära till allt. Jag älskar min familj över allt annat, men behöver ändå time out för mig själv ibland. Jag vill resa, jag vill ha många barn.
Jag är bara jag, och det är också allt jag kan vara. Och jag tror att allt går att kombinera. Kanske är det för att jag är åttiotalist. Den egoistiska generationen. Eller bara för att jag är optimist. En romantiker och en drömmare. Men framför allt en doer. En som förverkligar. En som glöder. Jag har tron på att livet kan vara precis så fantastiskt som det är. På att man kan leva varje dag, inte bara existera. 
Kvällens bästa låt var på drift. En låt om att vara en vardagshjälte sa Jocke. För mig en viktig låt, för dess budskap och dess styrka fanns där för mig vintern 2009. När mycket annat inte fanns. En låt som ger trygghet, som ger tillbaka lite styrka. När man är trött på att slåss. När man fryser så att man tror att man inte någonsin ska bli varm igen. När man tillbringar varje kväll på fönsterbänken och letar en förändring. Saknar. Men inte flyr, för "det är så jävla fegt att ge sig av. Bohemerna, poeterna är svin, och On the run den fånigaste skiten jag har läst". Sannerligen en låt som ger styrka. Enjoy! Och missa inte gatufesten 2010. Missa inte Kent!
Stödsko och operationer
09:04:26
Allmänt
1
K o m m e n t a r e r Jag hade tid på sjukhuset 08.45, nyskrubbad med den descinficerade svampen klev jag in och anmälde mig. Bara för att konstatera att mitt frikort hade gått ut... Typisk otur, det var onödiga trehundra kronor. Jag fick gå en trappa upp och vänta i ett obefintligt väntrum. Sen kom en sköterska. Och jag säger bara det: de här sköterskorna! De väcker sånt förtroende, en eloge till dem! Söta och snälla, väldigt lugna och de känns iallafall väldigt kompetenta. Jag fick byta om till min fina mundering, sen lägga mig på en säng och bli omstoppad med ett i förväg uppvärmt täcke. Vilken service!
Narkos, ljuvliga narkos. Man somnar, ansiktet i en mask, men notera dock att masken inte innehåller narkosen, nej den är endast fylld med syrgas. Narkosen kommer från doppet i armen, tillsammans med lite lugnanade och andra droger. Massa medel mot illamående stoppade de också i mig, fast jag aldrig mått illa under narkos tidigare. Den fina sköterskan stod bredvid min sida hela tiden och förklarade alla procedurer och sa till sist åt mig att tänka på nåt fint för att få sova gott. Mina sista tankar var Arvid och Johan, billigt, jag vet. Men jag sov gott!
Vaknade. Hade syrgasslangar i näsan. Inte trevligt. De var faktiskt ganska obehagliga om sanningen ska fram. Upptäcker att jag har ont i halsen. Sväljer igen. Jo, jag har väldigt ont i halsen. Sköterska kommer förbi (inte mina snälla sköterskor sen innan utan främmande sköterska). Säger att jag har ont i halsen. Det får man tydligen av syrgasen. Halsflussont. Ja, så känns det, som en redig halsfluss. Undrar om operationen gått bra, men tänker att jag ska vänta till läkaren kommer, för frågar jag sköterskorna kommer de ändå bara att säga att läkaren kommer att prata med mig om det där.
Jag förstår att man blir sjuk av sjukhus. Att det bryter ner en. Man blir sjuk av att bli behandlad som sjuk. Man blir sjuk av all utrustning. Jag vill bara slita av syrgasslangarna i näsan, koppla loss mig från apparaterna på bröstet. När sköterskorna märker att jag piggnat på mig rejält den korta stund jag varit vaken kommer de och hjälper mig att bli fri från lite utrustning. För varje sak de plockar av känner jag mig bättre och bättre. Jag som alltid trott att jag trivs på sjukhus, när jag väl är inlagd vill jag bara slippa alla maskiner och all utrustning. Kliva upp ur sängen och slippa att bli behandlad som en sjukling. Så jag förstår att man blir sjuk av sjukhus.
När jag är frånkopplad från EKG:n och syrgasen har jag bara en fingerklämma kvar. Som noterar min puls och mitt blodtryck och sånt. Men den gillar inte min puls, apparaten börjar ideligen att pipa. Ahh, story of my life. Låg vilopuls. Sköterskan ler och frågar om jag är elitidrottare. Nej jag har bara alltid haft låg vilopuls säger jag. Idag växlar den mellan 40-42 slag i minuten, speciellt lågt efter en operation tydligen. Men blodtrycket är bra så de är inte så oroliga. Inte jag heller, på blodcentralen har de alltid konstaterat att jag måste sporta mycket, och jag har alltid skrattat och sagt att ja; ifall promenader mellan bilen och hemmet räknas. Förstår ifall pulsen blivit ännu lägre nu när jag faktiskt tränar.
Så nu är jag invalid. Fast det känns inte så. Det känns helst okej faktiskt. Väntar fortfarande på den fruktansvärda smärtan som ska infinna sig. Det bultar i foten, men det kan man väl förstå när de har sågat av benet i den. Köttsåret faschinerar mig, de har ju skurit sig igenom köttet fram till benet. Åå, synd på alla bandage, jag hade gärna kikat lite. Men imorgon ska jag till sjukhuset och lägga om såret, då kan jag mig få mig en titt. Jag har en stödsko som jag måste använda så fort jag belastar foten. Doktorn var noga med att det gällde alla sex veckorna. Bara att lyda order då, för även om jag känner mig tuff och enligt läkarna har en hög smärttröskel så vill jag inte förstöra min fot. Jag vill bli frisk och kunna träna och leka med Arvid. Så stödskon är min vän. Trots sitt utseende. På tal om utseende så har jag hittat min outfit för den kommande veckan. Stor T-shirt och leggings med dragkedja längst ner som jag får in bandaget i. Så såhär kommer jag att se ut ett tag nu:
Jag och min vän stödskon.
Lite suddigt men det gick inte att använda blixten mot spegeln.
Godmorgon helg
09:01:03
Allmänt
0
K o m m e n t a r e r Måste ringa upp Julia M också, hon ringde igår men sen hann vi inte prata så mycket. Har ju mycket att prata om. Lillgumman! Gammal vänskap...
Ja, jag kan försöka ta lite bilder eller nåt, och lägga upp ikväll. Eller nåt.
Han är hemma
08:32:09
Allmänt
0
K o m m e n t a r e r 
Arvid har gjort i ordning ett mysställe för sig och dockan
Torsdag då familjen återförenades
06:37:15
Allmänt
0
K o m m e n t a r e r Jag tog bilen till Maria, och det var en härlig känsla att bränna på på motorvägen samtidigt som jag spelade musik på hög volym. Jag har glömt hur mycket jag tycker om att köra bil, här finns det aldrig någon anledning för mig att göra det liksom. Allt finns inom gångavstånd. Så fram för bilkörning, det är fantastiskt! Jag var förresten inte hemma förrän efter tolv, och då blev det bara sängen eftersom jag började jobba ganska tidigt dan därpå. I tisdags hade jag utvecklingssamtal med barn och föräldrar några timmar efter att jag slutat, sen tog jag och Maria varsinn falafel innan den här månadens kvällsmöte, APT, började. Igår stannade jag också kvar efter jobbet och hade utvecklingssamtal, sen när jag kom hem ringde jag några samtal och skulle precis kasta mig iväg på träning då Johan plötsligt klev in genom dörrarna. Jag hann inte mer än säga några ord innan han frågade om jag verkligen skulle träna med min förkylning. Ringde Ida som sa samma sak, så det slutade med att jag blev hemma. Ikväll hoppas jag dock på step träning, och på lördag är det den obligatoriska body pumpen. Sen på tisdag är det ju kapning av foten och vem vet när jag kommer kunna träna därnäst...
Det skrämmer mig!
Nu om bara några minuter plockar Johan upp Arvid och mamma på tågstationen. Jag lyckades lösa situationen med SJ, så vi behöver bara hata dem som vanligt nu. Ska kanske ringa och höra att han hittat dem ordentligt, eller hellre, att han kommit upp ur sängen för att kunna hämta dem. Idag blir min familj hel igen, det var på tiden!
Tjao
Måndag
12:35:38
Allmänt
0
K o m m e n t a r e r Sj har ställt in Arvids och mammas tåg på torsdag. Detta meddelar de via ett förinspelat meddelande på hennes mobil. Och hon kan ringa upp dem om hon vill avboka biljetten eller boka om den. Jag ringer dem. Telefontiden förväntas vara sådär en 45 MINUTER!!! Det var den rasten! Annars kan man fylla i ett formulär på deras hemsida och boka av hela biljetten. MEN... Jag tänker inte boka av biljetten och boka en ny på egen hand. För det skiljer sådär en tusen kronor på att boka en biljett samma vecka och att boka en biljett en månad i förväg som jag har gjort.
Så idag hatar vi SJ ännu mer än vanligt. Mycket mer!
Back in business
06:35:20
Allmänt
0
K o m m e n t a r e r Igår tänkte jag skriva ett trist inlägg om att mycket kan vara svårt. Jag tittade länge på datorn, sen gick jag och lade mig. Idag kan jag skriva en mer cencurerad version.
Arvid åkte till Sundsvall igår, en dag tidigare än planerat. När det blev kväll gick jag in och bäddade hans säng, plockade ut en vattenflaska han druckit ur, ställde den på köksbordet och gjorde mig redo för att ta undan diverse tekoppar och plocka i diskmaskinen. Så tittade jag på disken på bordet, zoomade in vattenflaskan med blicken, försökte fokusera. Och jag gick därifrån. Satte mig på sängen och tänkte lite på livet. Jag saknar honom, jag har lyssnat efter honom hela kvällen. Jag saknar honom alltid. Jag saknar honom när jag jobbar sent och inte får hämta honom på förskolan. Jag saknar honom när jag har öppning och inte får träffa honom på morgonen. Och. Jag. Saknar honom när han är borta en vecka.
Det var det om det. Jag är inte bitter, och det finns inte så många alternativ. Jag lever med det. Men ibland vill jag få ur mig lite ord. Nu över till lite vardagligare saker. Idag är det torsdag. Det betyder min öppning. Idag klev faktiskt jag och Johan upp tillsammans, hur jag nu fick honom att gå med på det. Imorgon är det fredag 4 på vårt rullande schema på jobbet, vilket betyder att jag klivar upp såhär tidigt igen, och förhoppningsvis har jag min trötte sambo med mig då också! Kan vi sluta tidigt tillsammans. Dessa tidiga dagar ter sig annars så menlösa när inte Arvid är hemma. Jag ska faktiskt till Arvids förskola idag, för utvecklingssamtal. Det ska bli jätteroligt. Och på min lunch ska jag till tandläkaren. Jag har inte besökt nån tandläkare sen 2005 nån gång, så det är på tiden. Se vad de kan tänkas göra åt mina konstiga tänder. Vilket äventyr, att slå ut sina framtänder alltså. Det är inget jag rekommenderar nån, för den kommunala tandläkaren bryr sig inte nämnvärt om hur resultatet ser ut när de väl fått proteserna på plats.
Men det är mina punkter idag. Laga soppa hemma. Träna step 18.00. Johan åker på träning 19.30. så vi hinner mötas i dörren. Ungefär. Men imorgon är det fredagsmys. Eventuellt tacos hemma hos Ida och Micke.
Saknar er därhemma med! Det är vår, önskar vi fick promenera tillsammans!
Just nu hemma hos oss
16:11:28
Allmänt
3
K o m m e n t a r e r Samtidigt strålar solen från en klarblå himmel med små bomullsmoln. I förmiddags var jag orolig, några snöflinor singlade till och med förbi men nu är jag glad igen. Det är verkligen vår! Tänk att en så enkel sak kan ha sån inverkan på humöret! Jag försökte fånga solens relfektioner i husväggarna utanför köksfönstret men det ville inte bli lika lysande på kortet som i verkligheten.
Här är iallafall utsikten från mitt köksfönster:
Nej nu kommer snart min blivande man hem och jag kanske skulle sätta fart med lite middag. Bacon och broccolipaj står på menyn. Vi hörs!
Larvigs önskelista
11:48:02
Allmänt
0
K o m m e n t a r e r På förfrågan ska jag försöka spalta vad Arvid önskar sig när han fyller 3 år den 23 mars. Här kommer en enkel lista:
- KLÄDER! Storlek 98-104. Jeans, sommarkläder, långärmade t-shirts. Ja kläder helt enkelt.
- Presentkort Polarn och Pyret (till vårjackan vi spanat in).
- Gympaskor, Nike, Adidas, Puma strl 25.
- Cykel, med stödhjul, inte en trehjuling (morfar???).
- Riddarborg till riddarna
- Sänglampa (inte ikea)
- Fler barnbestick (ätvänliga)
Det var allt vi kom på för tillfället men vi kan uppdatera listan senare. Men som ni ser så är det främst kläder han behöver. Kalas i Sundsvall kommer vi att ha för honom i påsk, troligast skärtorsdag. Då är ni alla välkomna att titta förbi i granloholm (luleåvägen) för att äta en bit tårta (Hanna jag litar på dig, samma som förra året) och leka lite med oss.
Inte ett ord
09:48:18
Allmänt
1
K o m m e n t a r e r Här var inte mycket skrivet i helgen. Tror sista orden från mig var att jag konstaterade att det var vår i fredags. Jag kan nu berätta att våren fortsatte hela helgen igenom, det regnade till och med lite till. Så nu är i stort sett all snö borta. Vår helg då? Jo, strax efter mitt inlägg i fredags tittade jag ut och konstaterade att sjuk eller inte, Arvid måste ut i solen. Vi klädde på oss varma overaller (Arvid) och coola mössor (jag) och gav oss iväg. Jag tänkte först att jag skulle ringa Maja och höra om hon hade tid/lust med en lunchdejt, men sen tänkte jag att: nää, jag vill faktiskt ha lunchdejt med min son, på tu man hand. Bara prata med honom. Man är så bra på att alltid omge sig med folk, speciellt jag tror jag, men en promenad och en lunch bara vi två får inte underskattas.
Vi lunchade iallafall och uträttade lite ärenden, sedan gick vi hem igen. Lagom till middag kom Johan hem, sen var fredagsmyset officiellt inlett. Arvid hade en ny film som vi såg alla tre, ganska bra faktiskt. Ponyo på klippan vid havet. Den hade vunnit priser och hade massa fina betyg.
Lördag tränade jag, vi lunchade och sen gick vi på stan. Bäst att passa på i vårvädret. Johan drack en kaffe på ett fik, jag satt och kollade ut och pratade om alla frisyrer som gick förbi. För visst har väl ni också tänkt på att självlockigt hår ofta ser lite ovårdat ut? Frissigt liksom? Och att säkert 90% av alla tjejer/kvinnor har behandlat sitt hår på nåt sätt. Färgat, slingat, tonat... Johan verkade måttligt road av min monolog, jag fick inte mycket respons vill jag lova. Ibland glömmer jag bort att bara för att han är min bästaste vän är han inte nödvändigtvis min tjejkompis :-P. Efter att ha uträttat ett viktigt konfidentiellt ärende och blivit nöjd så handlade vi mat och gick hem.
Eftersom lördagen blev en sån soft dag, jag hade redan under veckan tvättat, damsugit och städat, så fick söndagen innehålla lite nyttiga saker också. Vi satte oss ner och sorterade alla papper som låg i dokumentsamlaren. Eftersom jag är räkningsansvarig här hemma sammanställde jag alla räkningar i en hushållspärm. Det fanns en sen innan men den var inte komplett och framför allt inte "min ordning", så nu har vi det otroligt välordnat, varsinn pärm för privata räkningar, "storpärmen" för det gemensamma. Vuxenpoäng till mig, man tackar (fast här skulle Johan kunna invända att min privata pärm är rosa och att det står converse på den, men vaddå?).
Efter att ha varit så flitiga och fått ordning på alla papper så kallade solen på oss igen. Fast eftersom vi är cityfolk så satte vi oss i bilen och åkte till ikea. Ovanligt för att vara oss, ingen av oss är nåt ikeafan. Tror det var andra eller tredje gången vi besökte den blå jätten sen vi flyttade hit. Vi fick iallafall med oss det vi skulle ha, nya glas till köket, sen hittade vi dessutom en hylla som vi kan sätta upp. Köket är lite tomt sen vi målade om, jag vill inte sätta upp tavlor som inte passar, och därför har väggarna varit lite... kala. Nu blir det hylla för hela slanten! Och en tavla på motsatt vägg, så småningom. Tyvärr kunde vi inte sätta upp hyllan för i vår förening får man inte utföra några renoveringsarbeten alls på söndagar (men mata duvor, det får man minsann... )
Så det var vår sköna avslappnade helg. Det enda som överskuggade myset var att Arvid inte blivit frisk, nu är han inne på femte dagen med feber. Har bokat tid på vårdcentralen nu, så de får se om det kanske är en infektion. Hans hosta har även smittat av sig på mig, men annars är vi friska och vid gott mod.
Hanna E: jasså det snöar hemma? Tur att du snart ska till Malmö på praktik då så du får lite vår! V. 15 och 16 passar bra, Johan har lite konditorikontakter också om du behöver. Annars finns det sådär en tre fik eller nåt på samma gata, så det borde knappast vara nåt problem...
