Helgliv och friluftstankar

Måndagmorgnar är det bara Arvid och Johan som ska iväg på jobb och skola. Liv är ledig måndag och fredag så vi softar hemma, sover lite längre och tar det lugnt. Det känns som att man inleder helger med att städa och när helgen är över städar man igen, för att snygga till det efter ledighetens aktiviteter.
 
I helgen hade vi fullspäckat program, skidskola för Arvid i dagarna två, gäster både på lördag och söndag och däremellan födelsedagskalas i Huljen, barnkalas och simskola för Arvid och så det vanliga, tvätt, städning och familjetid. Nu laddar vi om och tar sikte på nästa helg.
 
 
Jag har tänkt på det här med att ha barn och att aktivera dem. Det känns som väldigt "rätt" att man ska ge barnen möjlighet att utöva så många aktiviteter som möjligt, och helst från ung ålder. Arvid började ju sin skidskola nu i helgen, han är sex år och började i nybörjargruppen, ändå låg han efter många av de jämnåriga barnen. Arvid har inte åkt längdskidor (detta var en slalomskola) så det var väldigt trixigt för honom att ta sig fram på plan mark. Första dagen tyckte han att det var ganska trist, men igår hade de börjat åka utför och det var roligare.
 
Det är omöjligt tycker jag att hinna med att "vardagsträna" barnen i alla olika aktiviteter som finns. Vi har inget fotbollsmål och är inte sportintresserade i den här familjen, därför var Arvid ganska lost när han började fotboll i höstas. Vi har bott i Skåne i fyra år, sedan han var två, så han har aldrig naturligt hållt på med skidåkning och såna snöaktiviteter. Han säger själv att han är bra på skridskor, jag har ingen aning för vi har bara åkt tillsammans en enda gång när han var tre. Däremot har han stor erfarenhet av att gå på café, beställa smoothie, åka flygplan, bo på hotell, resa långa bilresor och göra dagsutflykter med matsäck för att ta sig till naturen.
Sammanfattningsvis så är han väl mer storstadsgrabb än norrlänning för tillfället.
 
Jag hoppas att vi kan vara ute mer på ett naturligt sätt nu när vi bor i villa, och kanske även jag kan hitta tillbaka till friluftslivet. Det är så mycket lättare på sommaren, där är vi inte alls "efter". Arvid är van fiskare, kan lägga nät och åka båt (tack till morfarn). Till sommaren hoppas jag på lite tältning också. Den fria luften - here we come!
 
 
Och citationstecknen har jag i texten för att jag inte alls anser att det finns några måsten, rätt eller fel. De barn som inte är med i föreningar eller friluftsliv har säkerligen gjort annat, och det finns dessutom en risk i att överaktivera sina barn (läs gärna Ellneby - stressade barn). Däremot har jag en stark tilltro till att föreningsliv kan hjälpa barn att hålla sig ifrån trubbel, men det är en helt annan diskussion.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0