Livet från Idas håll

Min pojke är så stor. Det babyrunda är borta, han växer som ogräs och hans resonemang och tankar påminner mer om ett skolbarns än om en fyraårings. Han är så fin mitt stora barn. Min förstfödda.

En gång var det du och jag mot världen. Jag känner dig så väl, jag känner igen mina egna känslor hos dig. Jag vill hjälpa dig förbi de fällor jag gått i på grund av vårt sätt att känna. Fina du, I står för intensiv!

Det vackra med att känna på det sätt vi gör att vi också får känna mer glädje än många. Känslor är starkare.

Att se på dig ger mig glädje!

Liv sover ju alltid utomhus på dagtid. Lägger ner henne i vagnen och rullar ut den på uteplatsen så sover hon gott där sen. Men nu när det blivit lite kallare väderlek har jag fått problem med täcket i vagnen. Liv ligger gärna med fötterna uppdragna och sparkar innan hon somnar och när hon har vaknat. På det sättet puttar hon alltid ner täcket till fotänden.

I några veckor har jag därför varit på jakt efter en åkpåse till vagnen. Jag funderade på en Voksi, eftersom de är överlägsna när det gäller att hålla värmen. Har tittat lite på internet, där finns det ju alltid ett bra utbud, men sen kom pensionären Ida fram. När det gäller lite större dyrare saker är jag försiktig med att beställa från internet, för det är så svårt att lämna in grejorna om det bli besvär med dem. Dessutom vill jag ju gärna känna på en och se hur bra den passar med vagnen innan jag köper en. Alltså har jag varit runt på de flesta barnaffärerna här i Malmö och letat en Voksi. Men det har visat sig omöjligt. Ingen säljer dem. De flesta hänvisar till att de är så stora åkpåsar, mer anpasade för de danska barnvagnarna (som ju är gigantiska). Jag kan förstå det eftersom de flesta här nere har mindre vagnar som passar bättre i stan. Sen så blir det ju inte så kallt här nere heller.

Valet föll istället på en påse från 7 A.M. Den går att korta av när barnet är yngre så det inte blir så mycket luft nere vid fötterna (luft=kyla). Dessutom är den bra mycket smalare än Voksin, vilket är en fördel ifall jag vill ha en smalare resvagn som komplement till den lite klumpiga Emmaljungan (vilket är planerat). Den är för den skull inte smal, utan normal åkpåsestorlek. Just den färgen jag föll för fanns inte i butik, så lite modig har jag faktiskt varit och beställt påsen osedd. Men det fanns ju flera andra färger i butiken, så jag har provat ut modellen i vagnen och även provat den på den lite mindre vagnen jag tittat på. Nu ser vi bara fram emot att den ska komma till butik så Liv slipper få lunginflammation när hon sover ute.

7 A.M åkpåse i färgen Metallic Plum

Mina coola barn vid frukosten idag:







Båda har så fina kläder idag. Västen Arvid har på sig har han fått av fina Maria i Stockholm, köpt på en liten affär med handgjorde barnkläder där. Liv har sin nya polotröja från Zara (som förresten har de överlägset snyggaste barnkläderna). Nu är vi redo att promenera till Sofia och Lia (och bebisen Simon) för lunch där.

Tillbringade dagen med runda och fina Emelie. Vi klarade av lite ärenden, åt en god lunch på Redfellas (sallad och smoothie) och promenerade kanalen upp, genom parkerna och hämtade upp Arvid på förskolan.

Vi släppte lös Arvid i Pildammsparken, där han hittade en tjej från mitt jobb som gungade och lekte med honom i nästan en timme. Emelie och jag satt i solen och pratade. Bland annat om Malmö. Jag är förälskad i den här staden! I parkerna. I alla underbara barnaffärer. I salladerna och smoothien. I folket och stilarna som blandas. I arkitekturen. I kullerstenarna. I det fina utbudet.

Hur ska jag någonsin kunna lämna Malmö? Kärleken förde mig hit, och jag kommer att lämna en bit av mig själv här när den dagen kommer. Undrar om jag alltid kommer att sakna? Är man någonsin helt på plats? Någonsin 100% hel?


Bilder från ett höstvackert Malmö med vackert sällskap.

Har återupptäckt Tradera nu i dagarna, då Livs behov av vinterkläder (och vanliga) började göra sig påminda. Har nu i dagarna budat hem två overaller till henne, en fleeceoverall från danska Minymo att ha nu i höst och en lite tjockare varmare Didriksson att ha till vintern. Jag är inte så förtjust i begagnat och sällan den man träffar på Myrorna eller Erikshjälpen, men Tradera har en liten fiffig funktion där man kan välja att endast se objekt i nyskick, alltså oanvända. Båda overallerna jag köpte har lapparna kvar och är helt nya. Nu får vi bara hoppas att de är fina i verkligheten också...

Didriksson Tucky Baby - 400 kronor (nypris från 699)



Overall från Minymo - 150 kronor (nypris 469)

Åh, det här livet som mammaledig. Det tar ju knäcken på vem som helst... Den här dagen är en lång raksträcka, full fart hela vägen...

• Har ätit frukost och försöker ta mig i kragen och deala med Gustavsbergs ekonomi.
• Ska träna 12.00
• Ska träffa en tjej från mammagruppen som heter Emelie 13.00, för en fika.
• Hämta Arvid 14.00
• Måste åka och veckohandla
• Betala våra räkningar och göra en ekonomikoll.

Puuuh, denna stress... ;)

Den som inte var kär i Lars Winnerbäck innan måste ju vara det efter ikväll! Den där lågmälda humorn och det stillsamma sättet. Fyndigheterna och integriteten. Hans lugna sätt att säga - Ähh, nej jag vet inte... Djupsinnighet utan spår av dryghet. Ödmjuk men med självförtroende.

En underbar fredagskväll! Tränade med Ida, kondition på gymmet i 75 minuter. Laga en god middag, Arvid beställde spaghetti och fick det tillsammans med kycklingfilé och stekt broccoli och champinjoner. Jag skippade spaghettin för lite nyttigare middag. Känns alltid bra att äta nyttigt efter träning.

Båda barnen sover gott, Liv somnade själv i sin egen säng vid 19.30, förhoppningsvis kan vi hitta tillbaka till den goda vanan. Ammade henne vid 19, lade henne och gav henne napp och snutte och satte på musik i vardagsrummet. Då somnade hon lugnt och gav mig gott om tid att natta Arvid, borsta alla de små tänderna, läsa ett helt kapitel i Pippiboken, stoppa om honom och pussa ordentligt.

Nu njuter jag, uppkrupen i soffan i pyamas under ett täcke. Mumsar mörk choklad och ett stort glas kallt vatten, samtidigt som jag halvtittar på Skavlan och surfar lite lätt. Mannen är snart hemma igen och kvällen kunde faktiskt inte bli bättre.

Kvälssamtal med Arvid:

I: Vad var bäst på din dag?
A: Vara på Solen. Leka med alla kompisarna och så.

I: Vad tycker du är roligt?
A: Se på film. Eller nej, måla. Måla tycker jag är roligast.

I: Vad är du rädd för?
A: Att du ska dö...


Jag önskar jag kunde lova att det inte skulle hända. Inte på länge. Inte förrän du själv är vuxen, gammal, med egen familj. Egna barn och barnbarn. Men jag vet inte hjärtat. Vi får göra det bästa av vår tid tillsammans bara.

Gammal bild på nytränad Ida.
Dansar med Hanna, såklart. Vem annars?


Hanna vid samma tillfälle.
Hon är inte nytränad för hon har passat Arvid.

Imorse bestämde jag mig för att ta ledigt från träningen idag eftersom jag ändå har träningsvärk sen igår. Tänker mig att jag går dit imorgon istället när Arvid ändå är på förskolan. Arvid älskar att vara hemma och ta det lugnt, så det är skönt att inte behöva stressa iväg.

Så vi åt gröt i lugn och ro imorse, sedan lekte vi lite innan vi traskade ner på stan. Vi gick i diverse barnaffärer och letade overall åt Liv, sedan fick Arvid hälsa på barnen på Solen på väg hem. Nu har vi nyss ätit lunch - stekta grönsaker och färsk bandpasta med spenat.

Imorgon kommer mannen hem och det ska bli skönt att ha helg tillsammans! Såhär kan det se ut på helgkvällarna hos oss då vi ofta spelar spel tillsammans:

Lilla solskenet.
Amningskudden agerar tippskydd, för säkerhets skull.

5 oktober 21.00

Vilken dag det blev igår... Jag missade både frukost och träning, och stod istället i tre timmar utanför en affär och köade...

Mannen hade läst i tidningen att det var konkursutförsäljning av "ett känt varumärke" (True North), med massor av nedsatta varor. Mest friluftskläder och skor skulle det vara. Han gav uppdraget till mig att gå dit och fynda eftersom han är bortrest.

Ren skulle börja 7.00, men jag ställde ingen klocka eftersom jag antog att barnen skulle väcka mig. Vaknar klockan 7.30 och konstaterar att mina snälla bar gett mig sovmorgon.
8.00 var vi på plats utanför butiken, eller rättare sagt på hörnet av byggnaden som butiken låg i för det var dit kön gick. På den halvtimme som gått sedan jag vaknade hade jag gjort i ordning båda barnen och fått Arvid att äta frukost. Själv tänkte jag att jag kunde ta frukosten när jag kom hem, räknade med en två timmar kanske...

Efter tre timmars köande, en halvtimmes plockande band varorna och en timmes köande till kassorna var jag ute ur butiken igen. Puuh, vilken pärs. Men allt var nedsatt till åtminstone halva priset så vi gjorde en del fynd.

Arvid visar några av sina fynd:


Skaljacka, 88 kronor.



Vinteroverall 300 kronor. Handskar 80 kronor.



Allvädersställ 140 kronor.


Sen måste jag bara åter igen konstatera att jag har världens bästa barn. Tre timmar köade de utanför butiken, ingen av dem gnällde så mycket som ett pip, Arvid fick komplimanger av människorna omkring i kön för sitt oändliga tålamod. Lät honom krypa in under vagnen, på gallret, och där låg han och filosoferade. Liv låg nöjt och tittade ett tag, innan hon somnade gott. Med dessa ungar är det ingen konst att göra saker!

Mysig musik, mörk choklad med havssalt, nyduschad och kvällstrött. Perfekt sätt att avsluta veckan!

Idag var vi på tremånaderkontroll på bvc, med tillhörande spruta. Det gick bra, även om Liv inte gått upp så mycket i vikt sen senaste kollen:

3 månader:
Vikt: 6090 gram
Längd: 64 cm

Placerar man in det på kurvan har hon tappat en kurva i vikt, och ligger nu strax ovanför normalkurvan istället för på den övre kurvan som hon gjort tidigare. Däremot ligger hon fortfarande ovanför den övre kurvan i längd, vilket betyder att hon är en ganska lång tjej. De hade en 5 månaders baby där vars mamma konstaterade att Liv var en halv cm längre än hennes flicka! Vad gällde vikten skulle vi inte oroa oss, de trodde att "tappet" berodde på att hon var så väldigt stark och rörlig, samt vaken och intresserad av allt annat än mat. Det var tydligen vanligt att barn blev ointresserade av att amma vid 3 månaders ålder. Dessutom sover hon ju ofta över nattmålet, vilket vi inte klagar på. Nästa vaccination är vid 5 månader men vi skulle komma in och väga vid fyra månader för att hålla koll.

Annat som utvecklats hos tremånaders tjejen är att hon börjat gripa tag i saker. Håller man upp en leksak framför henne griper hon gärna tag i den med handen (höger) och för sedan in den i munnen och tuggar på den. Hon lägger sig också gärna i fosterställning från rygg, men rullar ännu inte hela vägen över till mage.


Det är kul att jämföra sifforna på barnen, Arvids kurvor vid tre månader såg ut såhär:

Vikt: 6345 gram
Längd: 61 cm

Som ni ser så var Arvid nästan 300 gram tyngre än Liv, medan han var 3 cm kortare. Så om hon är en lång smal tjej så var han en kort tjock kille. Mina finingar!

Eftersom jag inte tränar idag eller imorgon fick jag ett infall och skulle platta håret. När jag sprayade i värmeskyddet tog jag den äldre flaskan, som jag alltid använde innan. Jag använder sällan den nu för jag tycker att det nya är bättre men blev det av någon anledning det här. Och doften... Snacka om att dofter kan väcka minnen till liv...

När jag bodde i Granlo klippte jag mig i en page. Och plattade håret varje dag i stort sett. Det var i samma veva som jag träffade Johan, var konstant snyggklädd och sminkad. Och jag bodde tillsammans med Hanna. Den här doften får mig att tänka på den tiden. På att bo med världens bästa, dejta världens bästa. En tid som på ett sätt var den bästa i mitt liv. På ett annat sätt den absolut värsta.

Men fokus på minnena. Lilla hjärtat, min fina Hanna. Idag har jag på mig de blå cheap mondayjeansen, tillsammans med min favorittröja. Omedvetet har jag valt kläder som även de är från den tiden. Vi hade så otroligt roligt, pratade långt in på nätterna, inredde balkongen med "turklyktor" från indiska, bytte kläder, skor, smycken. Lagade lite mat men åt desto mer nutella. När vi inte var med varandra hade vi kontakt över telefon, drömde hon en mardröm när jag var i skolan så ringde hon, fick jag fel i hjärnan och massa issuestankar så ringde jag. Behövde vi smakråd så ringde vi, var en av oss ute så ringde vi. Jag körde henne i Sofias lilla Nissan Micra, vi lyssnade på Britney Spears på hög volym, eller ännu hellre Kent. Mitt i en låt kunde hon säga: Det här stycket, jag tänker på när vi var på konserten i Eskilstuna, kravallstaket... Det var nog där allt började, hon och jag, roadtrip i Sverige.

Och nu... Även om vi inte hörs och pratar så ofta så är allt detsamma. Få betyder som hon gör. Hon får mig att slappna av, att hitta mig själv. Vi "leker". Skrattar massor. Hanna höll världens finaste tal på mitt bröllop, om att jag aldrig skulle sluta vara den jag är. Ett tal från den tiden. Och hon hjälper mig hålla fast vid den personen. Kentkonserten förra sommaren, när vi var på stan sist jag var hemma... Vi hittar alltid tillbaka! 

"En nystart, jag tänker nya tankar, men allt det där du föll för, finns fortfarande kvar. Allting har förändrats, men jag känner likadant"

Det tycks som att Arvids ögon blir ljusare med åldern. Vackra!

Det är fyra år och tre månader mellan Arvid och Liv. Det är en väldigt bra åldersskillnad på många sätt. Arvid älskar sin lillasyster och hade verkligen längtat efter ett syskon när Liv föddes. Han är otroligt hjälpsam på alla sätt och tappar aldrig tålamodet ifall han måste vänta medan jag tar hand om Liv. Att gå 15 timmar på förskolan passar honom dessutom ypperligt, han har blivit väldigt lugn och harmonisk sen han började tillbringa mer tid hemma med mig och Liv. Trots att vi har som regel att aldrig se på tv på vardagar har det inte varit några problem för honom att sysselsätta sig. Han leker på rummet, pysslar, lyssnar på musik eller ljudagor, ritar eller skriver bokstäver, bygger lego... Just nu sitter han med Briomek och bygger en bil.


Så för oss har det varit en väldigt bra skillnad i ålder på barnen, just för att det är bekvämt för oss vuxna. Arvid är så lättsam att han i stort sett tar hand om sig själv. Han kan klä på sig själv, sover alltid själv i eget rum, somnar själv efter sagan, behöver ingen ståbräda till vagnen, äter själv och underhåller sig själv. Ingen konst alltså, man har händerna fria för Liv. Men han har samtidigt inte så mycket utbyte av henne. Han älskar henne och tycker om att ta hand om henne och prata med henne, men hon ger honom inte så mycket tillbaka. Han kommer inte ha samma lekkamrat som jag själv hade i mina syskon, som är 1 år och 9 månader äldre och 1 år och 5 månader yngre (plus sladdbarnet Martin som är hela 5 år yngre).


Så ifall Arvid och Liv en dag skulle få ett lillasyskon vore det roligt om det blev innan Liv blev allt för stor. Dock vill jag förtydliga att det inte är något sånt planerat nu, inte alls! Jag vill ha tid med Liv också, lära känna henne, hitta tillbaka till mig själv, som ickegravid och ickehormonell. Få tillbaka min kropp. Men sen... Sen får vi se!

Jag äter gröt och Liv äter en bitleksak. Men vi tjejer i familjen Löfqvist tycker nog att det är lite tidigt att göra morgon än, så det blir nog en liten slummer igen efter frukost, innan dagen kickar igång med träning och lunch och promenad och så småningom hämta storkillen på förskolan.

Godmorgon på er iallafall!