Note
19:48:03
Familjen
0
K o m m e n t a r e r När jag skrev inlägget nyss slumrade min man tillsammans med min son efter kvällssagan. Det är som en liten dröm.
Family is everything. It's where the strong lives. It's where they love!
Dag 15 - Mina drömmar
19:36:06
Myself
0
K o m m e n t a r e r Drömmar kan vara små och de kan vara stora. Drömmen om en hund är ganska liten. Drömmen om många barn är väldigt stor och inte alla förunnat. Jag drömmer om att ha ett arbete där jag kan vara hemma med mina barn alla deras lov, att sommarlovet ska vara en enda ledighet för dem, att jag kan få möjlighet att finnas där för dem, och inte behöva lämna dem på förskola från att de kan gå. Att de inte ska behöva tillbringa eftermiddagarna på fritids fram till klockan fem. Det är också en stor dröm, en fin!
Man ska se till att ha alla sorter. Både de stora drömmarna som kan tyckas svåruppnåeliga men får oss att kämpa och höja ribban, samt de små drömmarna, som är vardagens syre. Fortsätt drömma!
Dag 14 - Det här hade jag på mig idag
21:38:49
Myself
0
K o m m e n t a r e r Nåväl, svarta byxor från Mamalicious och en t-shirt från HM mama som ser lite fransk ut, svart med vita prickar.
Intressant va?
Dag 13 - Den här veckan
20:21:57
Myself
0
K o m m e n t a r e r Måndag - Jobbade sent. Hade APT. Kom hem till en superförkyld kille som hostade och snorade sig igenom natten.
Tisdag -Var hemma med Arvid. Bakade bröd och städade. Sorterade papper och betalade räkningar.
Onsdag - Lämnade det sjuka barnet i min mans ömma vård och arbetade en heldag utanför barngruppen, med att sjösätta projektet Grön Flagg.
Torsdag - Började tidigt. Orkade knappt kliva upp men gjorde det ändå. Hämtade Arvid klockan tre och vi hade mysdag och badade och läste och byggde tillsammans, sen lagade vi mat och gjorde tidig kväll.
Fredag - Kris på jobbet med halva personalstyrkan borta. Jobbade över medan Johan hämtade Arvid sedan gick vi till kinarestaurangen längre ner på gatan och åt middag. Fredagsmys med barnfilm (kejsarens nya stil) och nötter.
Lördag - Lisa och Varg kommer förbi vid 14 för lite pannkaksmellis och lek. Tvättning mellan 16-20. Biodejt med Emelie?
Söndag - Eventuellt middag i Lund hos Adam och Maria. Lek med Mira och Loke för Arvid.
På det hela taget en bra vecka, utom att jag varit tröttis på kvällarna.
Vi i vecka 22
19:42:27
Graviditet
3
K o m m e n t a r e r 
Den där känslan
06:27:14
Familjen
0
K o m m e n t a r e r När vi flyttade ner hit till Malmö drabbades jag av känslan för första gången. Allt var så oklart, och helt plötsligt stod vi bara där och packade släpet. Ett släp som fylldes med mina tillhörigheter, mitt liv. När dörren till släpvagnen stängdes, och Arvid satt på sin plats i baksätet och Johan tog plats där fram, då tänkte jag att där finns allt. Den här bilen som ska rulla 100 mil för med sig hela mitt liv, precis allt. Allt som är och allt som varit.
Man blir lätt eftertänksam sådana stunder.
Krama hårt på era nära och kära!
V. 22
20:17:49
Graviditet
0
K o m m e n t a r e r Onsdag och veckobyte. De säger på jobbet att jag ser piggare ut, så kanske järntabletterna gör sin verkan ändå. Har trots det dragit ner dosen ännu lite mer, tänker inte höja den förrän jag får order av barnmorskan. Och vi ses ju inte så ofta. Jag tror att jag ska dit igen i slutet av februari, så min mage får dispens till dess.
Du är en riktig liten kicker iallafall. Enligt UL är moderkakan placerad på bakre väggen i livmodern ("normalt"), det kan bidra till att jag kände från dig tidigt. Din pappa frågar varje dag om du fortfarande sparkar, så han vet att du håller dig aktiv där inne.
Vecka 22
Kroppen: I takt med att du blir tyngre kan du också få fler graviditetskrämpor, som till exempel vadkramper, främst på nätterna. Benen kan svullna under dagarna. Svullnaden kan minska om du använder stödstrumpor som bland annat finns på apoteket. De sista veckorna har brösten kanske börjat förändras, mjölkkörtlar har mognat och blodkärlen i huden på brösten har blivit tydligare. Det kan också komma lite vätska från brösten, särskilt om du är omföderska.
Barnet: Från och med vecka 22 kallas det lilla livet barn istället för foster, även om den medicinska termen fortfarande är foster. Runt denna tidpunkt börjar barnet ha en regelbunden rytm med sömn och vaket tillstånd, men kan väckas av moderns rörelser. Mängden fostervatten är ungefär 600 milliliter.
Dag 12 - I min handväska
19:28:29
Myself
0
K o m m e n t a r e r Detta lämnar jag aldrig huset utan att ha i väskan: Kalendern (mycket viktig!), plånboken, som är stor och inte går att stänga (ska köpa en ny, nån gång).
Idag
21:13:37
Vardagen
0
K o m m e n t a r e r - Ordnade ekonomin och betalade månadens räkningar.
- Målade vattenfärger med Arvid.
- Bakade hälsobröd.
- Läste om Karius och Bactus för Arvid.
- Gjorde ännu en av bloggutmaningarna klar.
- Bokade tågbiljetter till februari.
- Sorterade i Arvids bokhylla.
Lite vettigt fick jag gjort. Imorgon väntar jobbet och Arvid är hemma med Johan som jobbar hemifrån. Mycket bra lösning. Intressant att gå på jobbet men ha "projektdag". Ska bli spännande!
Otroligt hur många sorters mjöl och råg och fibrer och kli man behöver ha till brödet...
Annat var det på den tiden man gjorde tekakor med mjölk och vitt mjöl...
Då och Nu
19:02:01
Arvid
0
K o m m e n t a r e r Då:
Arvid, 1 år och 2 månader smiter in på toa för att borsta tänderna själv
Nu:
Arvid, 3 år och 10 månader sköter det mesta själv (med lite hjälp med borstningen bara)
Dag 11 - Mina syskon
14:31:33
Myself
0
K o m m e n t a r e r Lillebror Martin
Martin var min första bebis. Jag adopterade honom, någon gång när jag fyllt sex år kanske. Efter honom har det kommit flera andra, inte minst min egen Arvid, men Martin var min första. Jag älskade att gå på hans fotbollsmatcher, eller läsa sagor för honom på kvällarna. En sommar när jag skulle åka bort en vecka lästa jag in sagor på band åt honom, som han kunde lyssna på när jag var borta.
Han är så lik mig. Hans sinne fungerar som mitt, och man känner verkligen syskonskapet. Sara och Erik är så olika oss två, har ett helt annat sinnelag, och en helt annan typ av tänkande. Jag saknar Martin så otroligt mycket när jag bor här nere, det är som att sakna en del av sig själv. Vi är så nära varandra, trots att vi sällan pratar nu.
Jag tror på dig lillebror!
Dag 11 - Mina syskon
14:18:14
Myself
0
K o m m e n t a r e r Lillebror Erik
Erik är född 1 år och 4 månader efter mig, i april 1988. Jag minns inget av det, jag var för liten. Jag minns inte heller när Erik blev sjuk, men det blev han. När han var två år började han ramla omkull ibland, och verka skakig. Mamma och pappa hade ingen aning om vad det var, men började väl en utredning antar jag. Iallafall så kom det fram att Erik hade epilepsi. Ibland när vi lekte ute så gick mamma in, då sa hon till oss flickor att om Erik blev sådär skakig skulle vi krama honom så han inte ramlade. Våra kompisar tyckte det var spännande, och trängdes för att få vara den som kramade Erik när ett anfall kom.
Medicin, medicin, medicin. Erik fick olika sorters mediciner. En del gjorde att han blev trög, andra gjorde honom tjock. Ibland fick han så många mediciner mot biverkningarna från medicinerna att han blev medicinförgiftad och fick anfall och kräktes på grund av det. Medicinen gjorde att hans anfall bara kom nattetid, mamma sprang mellan hans säng och sin egen hela nätterna, ingen av dem sov en hel natt de kommande tio åren.
Anfallen skadade Eriks hjärna. Han fick diagnoser, redan innan dessa var på modet. Han har diagnosen MBD Damp, något som idag kallas AdHd. Han fick senare diagnosen Asbergers syndrom, vilket är en lätt form av autism. Kort sammanfattat har han svårt med det sociala samspelet i alla dess former, allt från turtagning, vad som är politiskt korrekt att säga, till att bortse från sin egen person och tänka utifrån någon annans perspektiv. Det är svårt och speciellt att växa upp med ett syskon med problematik, vilken det än må vara, och det var det för oss också. Vi bråkade mycket, men vi stod alltid enade utåt, i skolvärlden till exempel.
Även om det är/var svårt att växa upp med någon som har speciella behov, som faller utanför, så skulle jag inte byta. Som syskon till ett barn med problematik får man stå åt sidan många gånger. Man får lära sig att ta extra hänsyn. Man kan bli väldigt förstående, men såklart bara för andras liknande problem, inte syskonets. Man lär sig att människor är olika, att man får förvänta sig olika från olika personer. Man får bli en extra förälder åt sitt syskon, man får ofta uppleva mobbning av sitt syskon, så orättvis att man vill gråta. Man får lära sig att stå på sig, att man alltid har sitt syskon med sig, man är alltid syster till den "konstiga". Man lär sig att världen inte är rättvis, att föräldrar inte är perfekta. Men man lär sig också tolerans. Man lär sig förståelse. Man lär sig att ta hänsyn. Man lär sig för livet!
Erik har flyttat hemifrån. Han har tagit studenten. Han försöker finna sin plats i samhället, som inte vill släppa in, eller acceptera såna som honom. Vi bråkar fortfarande ibland, även om jag idag förstår honom mycket bättre än jag gjorde då. Vi försöker lära oss hur vi ska fungera tillsammans som vuxna, utan att glida in i rollerna från barndomen. Vi är syster och bror. En relation lika speciell som vilken som helst!
Dag 11 - Mina syskon
13:54:02
Myself
1
K o m m e n t a r e r Storasyster Sara
Sara är 1 år och nio månader äldre än mig. Hon är född i mars 1985. Vi är väldigt olika, både till utseende och till sättet. Det är svårt för många att förstå att jag är den yngre av oss, Sara har någon slags oskuldsfull utstrålning, som gör att man tar henne för yngre än hon är.
När Sara var sex år tyckte mamma att hon behövde börja lekskolan för att få lite social träning inför skolan. Sara var nämligen väldigt blyg, och använde ofta mig (som inte hade begrip att vara varken blyg eller tillbakadragen) som skydd mot världen. Men Sara ville inte börja lekis själv, så vi började tillsammans. Jag tror att det gick bra när Sara väl började skolan, och hon var alltid väldigt populär bland flickorna, både de i min ålder och i hennes egen. Troligen för att hon var/är så otroligt snäll. Ofta ringde telefonen och någon flicka, typ Jeanette sa; Är Sara hemma? Om jag svarade att hon inte var det kunde följdfrågan bli; Okej, vill du leka då? Men det var okej, för nio gånger av tio lekte vi allihop, både jag, Sara och två-tre tjejer till. På sommarloven kunde det vara helt hysteriskt bland flickorna, jag vet att några ställde väckarklockan för att kliva upp och ringa och "boka" en kompis först. Jag och Sara gjorde aldrig det, vi hade ju varandra!
Dessa sommardagar! Ofta låg vi på varsin filt på gräsmattan och sträckläste Kittyböcker och tvillingarnaböcker. Det gick i snitt en om dagen för oss var. Ibland högläste vi ett roligt stycke för varandra, och när vi läst klart bytte vi böcker eller pratade om handlingen.
Sara var aldrig intresserad av barn, så som jag var. Jag kommer inte ihåg vad hon ville bli när hon blev stor, men det var säkert veterinär. Jag tror att hon uppskattade djurens sällskap mer än människornas, kanske för att de var okomplicerade och lätta att förstå. Ofta oroar sig Sara för att hon inte vet vad hon ska säga till folk, hennes blyghet hindrar henne. Men inte när hon är med mig. Jag är hennes självförtroende.
När Sara började gymnasiet flyttade hon till Umeå. Hon gick naturbruksgymnasiet, och helt plötsligt hade hon blivit galen! Riktigt hundtokig! Sen dess har det varit henne stora intresse, nu bor hon med en hundkille i ett hundhus i skogen, och verkar trivas alldeles utmärkt. Hon pluggar för att bli labbråtta (biomedicinsk analytiker). Hon har alltid varit bra på att plugga. Jag saknar Sara mycket när jag är här nere!
Vad nu då?
09:59:27
Arvid
0
K o m m e n t a r e r Han somnade aldrig. Verkligen aldrig. Till sist, runt 23 så måste han ha somnat, för då somnade jag iallafall och det var ganska tyst från hans rum.
Sen vaknade han vid fyra snåret. Och var vaken! Och fortsatte att vara vaken. Han hostade och snorade och hade som en liten kran under näsan. Men ingen feber. Vid fem tiden fick han hoppa upp i vår säng och Johan tog hans säng, eftersom det vid det här laget var klart att jag inte skulle jobba idag. Johan stackarn har inte mycket val, och kunde därför sno två timmars sömn till i Arvids rum.
Så här är vi nu. Han har fortfarande ingen feber men jag säger inte att den inte kommer. Han är genomförkyld och jag tvingade honom nyss att dricka ett glas apelsinjuice. Så typiskt att han blir sjuk idag när vi skulle träffa Lisa och Varg efter jobbet och leka. Och jag vill verkligen inte vara hemma imorgon, då har jag min första "projektdag" på jobbet. Min chef har gett mig tid på schemat att genomföra och strukturera lite projekt, bland annat arbetet med grön flagg, så imorgon skulle jag jobba utanför avdelningarna hela dagen. Jag som lagt upp ett arbetsschema för hur jag vill disponera dagen och allt... Jag skulle besöka de andra avdelningarna, se hur långt de kommit i sitt arbete, göra en arbetsplan över vad som fattades och hjälpa dem att strukturera arbetet. Sen skulle jag arbeta med dokumentationen till Håll Sverige rents hemsida. Så jag skulle önska att jag fick jobba. Men får han feber är det ingen diskussion om saken, inte heller om han har en så dålig natt som han hade nu. Fast kanske kanske Johan kan vara hemma istället för mig.
Lillkillen som är krasslig
Detaljerna gör hemmet
20:49:31
Vardagen
0
K o m m e n t a r e r 
Nya tavellisterna i Arvids rum.
Renbäddat och prydligt i sovrummet.
Rubrik
20:46:55
Vardagen
0
K o m m e n t a r e r I ett hem är detaljerna som gör det, så jag jobbar på de här hemma. Inspirationen går i vågor, ibland är jag sugen på att fixa, ibland orkar man inte riktigt bry sig. Men jag känner mig själv och vet att jag måste ha ordning för att må riktigt bra, så varför göra mig själv den otjänsten och låta det bli stökigt?
Arvid och jag putsar fönstrena.
Fin bild på mosters älsklingar
20:37:53
Arvid
0
K o m m e n t a r e r 
Barnvagnsdrömmar och barnkalas
19:24:08
Vardagen
1
K o m m e n t a r e r Det är en ny och speciell känsla att lämna honom hos en kompis och gå. Arvid puttar nästan ut mig genom dörren, för han är så ivrig att komma igång och leka, men jag dröjer lite, tittar efter honom när han sticker iväg, försäkrar mig för tredje gången att de har mitt telefonnummer, och såg går jag.
Fulkul bild på Arvid på väg till kalaset.
Idag på Johans och min egentid passade vi först på att veckohandla. Glammigt värre! Men så när plikterna var avklarade gjorde vi desto roligare ärenden, och stannade på babyproffsen och bestämde vagn. Jag är mycket nöjd till slut, ändrade mig på plats från den vagn, eller snarare färg (limited edition) jag tänkt ut, till en diskretare. Eloge till min man som lät mig vela mellan färger och former en stund! Modellen på vagn kommer väl inte som en överraskning för de som känner mig, varför ändra ett vinnande koncept? Alltså; en Urban Jungle, svart sittdel, troligast svart liggdel. Till det, en underbar åkpåse från Elodie Details, i retrogrönt mönster. Loveli!
Urban Jungle med sittdel
Åkpåse från Elodie Details
Dag 10 - Det här hade jag på mig idag
18:49:38
Myself
0
K o m m e n t a r e r Idag hade jag svart kjol, mamalicious, svart polotröja Hm, svarta gravidstrumpbyxor med hög den, och vita underkläder. Spännande värre ;-)
Såg ut som henne ungefär, samma kjol och liknande tröja, fast hon ser mindre gravid ut... Och jag skulle aldrig ta på mig de där skorna... Men ja, föreställ er klädstilen :-P
Det finns inga ord
10:33:18
Vardagen
0
K o m m e n t a r e r Lyssnar på Kent och kan bara inte förstå er som inte förstår.
Helgfrukost utan bak
09:45:59
Shopping
0
K o m m e n t a r e r Jag skrev inget igår, och knappt heller i förrgår, men ni får ursäkta. I förrgår var en skitdag, ett bottenskrap bland dagar. Dels så började jag klockan sex, och de dagarna är jag alltid lite tröttare och känsligare. Fråga Johan vilken veckodag jag brukar missuppfatta eller deppa ihop över saker ;-) Men sen jobbade jag dessutom över i förrgår, till halv fem, och skulle vara tillbaka på jobbet till halv sex för kvällsmöte som sträckte sig till åtta. Så bortsett från de fyrtio minuter jag hann vara hemma tillbrigade jag en sådär fjorton timmar på jobbet.
Efter jag slutat, innan jag kom tillbaka igen, så var jag dessutom och handlade lite mat. Johan hade träning och Emelie hade ryckt in som barnvakt. Hon hämtade Arvid, jag fixa mat, sedan slängde vi ihop lite veggoburgare tillsammans. En sån gång, med stressnivåerna på max i mataffären, händer det lätt misstag. Som att man faller för ett glammigt magasin med lockande framsida som bara ropar, köp mig, köp mig! Cosmo eller Vi föräldrar eller Elle. Ni vet, färgerna lockar, det finns fina priser att vinna i tävlingarna... Det är liksom förståeligt, speciellt mitt i vardagsstressen. Vad som däremot är mindre svårt att förstå är hur nån kan falla för en tidning som heter "Historia", och har specialreportage om Auschwitch och förintelsen. Det gjorde nämligen jag. Jag tror rubrikerna var "si och så många judar dog..." "det värsta förintelselägret under andra världskriget" "Hitler visste..."
Tidningen kostade lika mycket som matinköpen i stort sett... Behöver få den där hjärnan under kontroll!
Dag 9 - Min tro
06:27:17
Myself
0
K o m m e n t a r e r Ibland tänkte jag att jag skulle bli präst. Men var tveksam till min egentligen tro, så det föll på det. Men jag jobbade fem år i gamla kyrkan på Alnö, och den byggnaden har så speciella vibbar att den påverkar vem som helst. Speciellt de där regniga dagarna då kyrkan är helt mörk inuti, inte en människa är i närheten och det börjar knäppa och smälla uppe på läktarna. Fotsteg? Ibland kunde man undra.
Vad gäller min tro så tror jag lite på det mesta. Teologiskt är jag åt det kristna hållet, uppfostrad till protestant och skulle aldrig gå ur svenska kyrkan. Rent vidskepligt går jag inte under stegar, men lägger ganska ofta nycklarna på bordet. Jag dödar inte en spindel, men det har nog mer att göra med kladdet efterråt. Däremot är jag försiktig med vad jag uttalat och tar ofta i trä om jag säger något som skulle kunna jinxa.
För att sammanfatta lite fint, vad jag tror på är individens kompetens. Att bittra människor är de som inte vill medge att de har kontrollen över sitt eget liv. Som vill skylla på någon annan, på otur, på ändrade spelregler.
Du bestämmer hur du ska framleva ditt liv! Bara du. Jag säger inte att det är lätt, jag säger inte att man inte får svära, gråta, förbanna allt och alla. Gå igenom tuffa saker och hata det. Jag säger bara att på slutet av dagen måste man se framåt. Resa sig. Här är jag, men var vill jag vara? Hur ska jag komma dit?
Det är min tro.
Vecka 21
21:03:07
Graviditet
0
K o m m e n t a r e r Dear Nobody.
Du är sannerligen en livlig krabat, känner av dig ofta. Främst på kvällarna när jag sätter mig i soffan, då kommer du igång rejält. Jag äter järntabletter nu, barnmorskan sa att det var bra att göra från vecka 20 i förebyggande syfte, jag tycker det verkar konstigt eftersom mina järnvärden var väldigt bra när vi var där, och vi inte har träffats sen dess. Därför tar jag järntabletterna, men i lite mindre dos än rekommenderat för gravida. Jag är ju lite sådär med att stoppa i mig piller i onödan, sällan ens en alvedon kommer innanför mina läppar.
Annars rullar livet på här hemma, vi jobbar och tiden går. Vi har kommit halvvägs, magen har vuxit sig stor, och har jag tur lyckas jag övertala din pappa att ta en bild på magen som vi kan visa här. Får se, han är ju lite sådär med att lägga upp bilder din pappa, men det kommer ju inte vara lättklätt direkt ;-)
Vecka 21
Kroppen: Vissa kvinnor får vattenansamlingar under den senare delen av trimestern. Det kan man avhjälpa genom att dricka mycket, på så sätt rensas kroppen från slaggprodukter. Halsbränna och sura uppstötningar är också ganska vanligt, undvik fet eller starkt kryddad mat. Mindre mål och mineralvatten kan lindra. På apoteket finns det tabletter och flytande medicin som neutraliserar magsyran.
Fostret: Nu överförs antikroppar från mammans blod till fostrets för att skydda det vid födseln. Fostret har nu alla sina kroppsdelar på plats och ligger och samlar på sig mer fett som näringsreserv. Hjärnan har i stort sett fått alla sina nervceller. Nervcellerna utvecklas framför allt under veckorna 10–20. Detta är en extra känslig tid, men efter det är risken för hjärnskada mycket liten. Barnet är fortfarande väldigt outvecklat och skulle inte kunna överleva utanför din mage.
Dag 8 - Ett ögonblick
20:53:18
Myself
0
K o m m e n t a r e r Ett ögonblick... De finns ögonblick som förändrar ditt liv för alltid...
*********************************************************************
...och de som bara är i stunden.
Ögonblicken du sparar på för att de återger en känsla.
Minnet av en doft, en låt, en tanke.
Doften av en varm älskad katt, känslan av tillfredställelse som scoutledare på en väl genomförd hajk, stoltheten då ens hund vinner priser... Det finns så många ögonblick... Varför bara välja ett? Minnet är det finaste vi har!
Dag 7 - Min bästa vän
19:02:26
Myself
0
K o m m e n t a r e r Jag skulle kunna säga att Johan är min bästa vän. Min man, min själsfrände. Den jag har valt att leva resten av mitt liv tillsammans med. Jag skulle kunna säga att det är min andra hälft från gymnasiet, Nina, min fina gudsyster, som jag aldrig släpper taget om, för vi känner varandra utan och innan. Det skulle kunna vara min älskade sambo, min lilla kusin Hanna, närmare än vad vi kom varandra den där hösten när vi delade lägenhet och tankar kan man knappast komma. Det skulle kunna vara Emelie, min "bästis" från högstadiet, med vilken jag analyserar stort och smått och ofta går vilse i tankegångarna och livets stora frågor. Men det skulle också kunna vara min trygga Johan, som alltid har ett leende och lockar fram ett skratt hos mig. Martin, min lillebror, är ovärderlig och förstår mig just för att han själv är som jag. Jag har en storasyster som inte är det minsta som jag, men som ändå alltid ställer upp när hon kan. Jag har Maria här i Malmö, hon lär mig att stå på mig, och att tänka på mig själv.
Jag tror på att ha många vänner, och jag tror inte på att rangordna dem. Ni är fantastiska människor, med en alldeles speciell plats i mitt liv, och jag skulle inte vilja vara utan någon av er! Tack för att ni finns!
Till Sara
20:11:32
Myself
0
K o m m e n t a r e r Jag lärde mig snabbt att undvika att sova för att hinna få lite uppmärksamhet från mina föräldrar. En gång Sara, låg du och sov medan jag snaskade glass i mammas och pappas säng (ont i halsen). En annan gång skedde den omtalade kalvförlossningen. Då sov du också. Hihihi.
Jag gick ofta upp på kvällarna, och hade man tur, ifall mamma var tillräckligt inne i nåt Tvprogram, så kunde man bli liggande i hennes knä och hon kanske till och med kliade en på ryggen om man skötte sina kort rätt. Och sen gällde det att fundera, analysera läget. Om man viskade (inte så högt att mamma märkte att man var där, men ändå så pass högt att det nådde fram) "mamma läs" så kanske hennes autopilot tog över och hon började läsa sub-texterna på programmet hon såg. Observera, programmet som sändes efter vår läggningstid! Men detta var alltså höjden av tur, man fick stanna i soffan, mamma kliade på ryggen, och sedan lyckades man dessutom få henne att börja läsa texten. Maximal tur, mycket ska sammanfalla för att ett sådant läge ska uppstå.
Alltså, kära syster, var du fel ute. Du var en duktig flicka, som bäddade din säng och gick och lade dig när mamma sa till. Du var dessutom enormt kvällstrött och somnade ofta tidigt. Jag höll mig vaken och fick vara med och förlösa kor.
Missa inte!
19:23:35
Vardagen
0
K o m m e n t a r e r Solsidan ikväll klockan 20.00 på fyran.
Själv tänker jag avnjuta seriestarten med en smoothie gjord på yoghurt, bananer och passionsfrukt.
Dag 6 - Min dag
19:21:15
Myself
0
K o m m e n t a r e r Igår var det lördag, och vi var bjudna till Helena och Lars på fika klockan elva. Vid nio försökte jag få min man att kliva upp men det gick lite sådär. Halv tio stapplade han in i köket, där jag satt och åt frukost. Medan han åt frukost gjorde jag mig klar fär att åka, för att sedan promenera bort till Entré för lite sista minuten shopping. Helena och Lars har ju nämligen blivit föräldrar till lilla Loke. Så vi tog med oss små babyjeans och en tuff fodrad keps till honom, fyndat på Kappahl ungefär tio minuter efter öppning.
Väl där blev det förlossningssnack, fika, mer förlossningssnack, snaskiga detaljer om bröst som läcker, stygn som läker, små magar som får kolik mm mm mm. Johan såg lätt blek ut när han till sist vände sig till Lars och frågade något om belysningen på garaget.
När klockan närmade sig två lämnade vi Löberöd (utanför Eslöv) och styrde kosan hemåt, med ett litet stopp i Lund för att plocka upp Ingemar och handla lite ingredienser till middagen. När vi kom hem igen ringde Emelie, som skulle komma vid fem för middag. Hon var på stan och ville komma tidigare. Så männen försvann in i vardagsrummet för att installera nåt på datorn medan jag och Emelie lagade mat, lyssnade på musik, installerade Spotify premium (gåva från Telia) och snackade.
Två plåtar pizza och några glas mjölk (jag) och öl (de andra tre) senare delade vi på oss igen. Tydligen skulle jag och Emelie få lite "tjejtid". En ursäkt för killarna att försvinna tillbaka till datorernas värld. Vi gjorde te, tog fr am lite rostade nötter och googlade intressanta fakta under tiden. Nu vet vi allt om aborter, hur slarvigt spermier tillverkas, hur många ägg som finns hos kvinnan när hon kommer in i puberteten, och lite andra trivia.
OBS! notera att aborterna var bara i rent kunskapssyfte, det har inget med lilla Yoselin att göra. Fast det trodde ni väl aldrig heller ;-)
Vid ett tiden på natten begav sig Emelie av på cykel och Ingemar mot tåget. Då hade vi tillbringat några timmar med Besserwisser och sedan Orangino. Ett kunskapsspel och ett spel om hur väl man känner sig själv. Härlig kväll, härliga kompisar!
Det var min dag, en bra dag!
Dag 5 - Vad är kärlek?
09:43:05
Myself
1
K o m m e n t a r e r 
Jag kan inte ens gå utan er luft i mina lungor
Jag kan inte ens stå när ni inte ser på
Och genomskinlig grå
Blir jag, utan era andetag!
Dag 4 - Det här åt jag idag
20:17:17
Myself
0
K o m m e n t a r e r Lunch: På jobbet. Broccolisoppa.
Middag: Kryddig korv och broccolipuré.
Snart:
Kvällsmys med Johan till svärdet och spiran: Smoothie på jordgubbar, naturell yoghurt och banan.
